Aftonbladet – 18 juni 1857, sida 2

Kanske; vänta! En häftig kärlek, som min son började känna för en fröken Sextilie de Martrais; var det så? . Ja; men jag ser att man narratg för mig, sade fra de Chesne, bedragen af friherrinnan dAubrays låtsade köld. Jag skall ioke sträcka mitt förtroende längre SDeri skulla du göre öra; Jag önskar myeket att få höra det. Med ett ard, efter du nödvändigt så vill: jag hade hört påstås — förmodligen af illa underrättadt folk — att din son Octave ofta helsade på hos fru de Martrais, och att du oroade dig öfver ett giftermål, hvarom men började att prata.n Det är någoniing sant i det der pratet; men var lugn, min bästa Laura; jag är icke eå mycket att beklaga, som man låtit dig förmoda; det är mycket mindre allvarsar t än du tror,n . Det återstår mig blott att bedja om ursäkt för det jag börjat tala i det der ämnet. Det är jag, som tackar dig. Den vigt du fäster vid dessa rykten bevisar din tillgifvenhet för mig, Men låtom osg tala litet om dig sjelf. Jag frågar dig icke huru du mår; du tyckes vara vid en förträfflig helsa. Huru vär du dig åt att icke vara trött. efter en så lång vinter, ty vi förlora dig icke ur sigte, vi veta att du har dansat alla aftnar.o Förlåt, du säger vi veta; hvarföre talar du i pluralis ?2a ör og ; i Emedan jag talar i Octaves och mitt namn, Således har din helsa ingenting lidit af så många på bal tillbrsgta nätter?, Ah nej. Duåser mig nu ganska glad öfver att vintern äntligen är förliden, Hvar ämnar du tillbringa sommaren ? Jag vet icke ännu; jag skulle ej vilja stanna qvar i Paris; men hvart skall jag taga vägen Vid hafsbaden eller brunnarne, det vet du,