Motiveringen af den kungliga propositionen om ogift gqvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig är af följande lydelse: Frågan huruvida ogift qvinna må af lagen tillerkännas rätt att efter uppnådd viss ålder vara myndig, -har redan ofta varit å bane, såsom föremål för rikets ständers öfverläggningar, och härigenom visat sig utgöra en af dessa samhällsfrågor, som, en gång väckta, icke kuana, tillbakavisas; utan måste lösas i öfverensstämmelse med tidens fordringar. Med anledning häraf har K. M:t funnit sig destomer upp.manad: att åt denna frågas lösning egna sin uppmärk-samhet, som K. M:t vid sista riksdagen. fann sig icke ;kunna bifalla hvad rikets ständer då i-ämnet föreslagit. Om än K. M:t, med fästadt afseende å hvad i de flesta andra civiliserade länder finnes antaget och stadgadt rörande qvinnans myndighet, icke kan misskänna de anspråk hon egeratt i allmänhet blifva erkänd som mannens jemnlike i förmåga af den omtanka och mognad i förstånd, som erfordras för ati sjelf råda öfver sig och sitt gods, har K. M:t likväl scke kunnat underlåta att äfven taga i betraktande de betänkligheter, som alltid möta vid alltför stora och bråds örtade förändringar af uråldriga förhållanden, särdeles då dessa senare höra till de i samhället mera ingripande. Under den långa tidsföljd, som lagen hos oss hittills — ehuru måhända mera som en förmån än som ett tvång — förklarat en ogift qvinna af hvad ålder som helst böra stå under annans förmynderskap, har den beroende ställning, hvartill bon i följd häraf för hela sin lefaad varit bunden, icke kunnat undgå ati utöfva ett mäktigt inflytande så väl på riktningen -af hennes uppfostran och försia bildning i ungdomen, som på hennes vanor och. senere utveckling i en mera framskriden ålder; och verkningarne häraf kunna ej med lagens förändring genast försvinna. För att sunder sådana förbållanden den större sjelfständighet, :som aktningen för qvionans rätt kräfver attlagstiftmingen åt henne bereder, och hvilken äfven påkallas af det friare deltagande i borgerliga yrken, som våra röringslagar numera för henne öppnat, icke må för de ogifta qvinnorna sjelfva blifva vådlig, fordras, att stegen på den nya banan med varsamhet uttagas; och K. M:t har derföre, jemie det tiden för ogift qvinnas rätt att vara myndig ansetts ej böra intrida förr än vid fylda 25 år, på sätt ock tillförene af lagkomiten varit föreslaget, funnit angeläget att, oberoende af demna myndighet, lagens stadganden om giftomannarätt förblifva oförändrade. På dessa grumier, och då lagen torde böra åt de ogifta qvinnor, son sjelfva vilja afsöga sig myndighetens utöfning, len nä uttrycklig anvisning om deras rättighet härtill, samt det i sammanhang härmed sy-es lämpligt, att dev nya författningen ej blifver gällande förr än viss tivl efter dess kungörande, vill EK. M:t, efter att hafva X ämnet hört högsta domstolen, till rikets ständers amagande framställa en så ilydande författning angåendv ogift qvinnas rätt att wid viss ålder vara myndig. Derefter följer förslaget ill den helt korta författningen, som vi i går aeeddelade. Ehuru, när öfverhufvud den ogifta qvinnans rätt till myndighet erkännes, det är svårt att inse, hvarföre denna rätt för henne skall anses icke böra inträda förr än vid 25 års ålder, då mannens redan inträder vid 21, må man medgifva, att öfvergången måhända for.drat denna varsamhet, likasom den i afseende på giftomannarättens bibehållande, och vi hoppas, att dessa försigtighetsmått skola lugna dem, som eljest möjligen ännu kunnat bysa några farhågor för uttagandet äfven af detta steg på den kristliga civilisationens bana, och att motståndet skall inskränka sig till de stockkohsefvative, som i detta hänseende stå på resetvanten statsrådet Mörners sida, Alla de ofvamnämda propositionerna äro kontravigne:tade af justitiestatsministern hr Ginther, emma EE fe ————— LL