Aftonbladet – 17 juni 1857, sida 2

samnaet, redan vid början af öfverläggningen -— sig till homoeopatiens försvarare tog till orda. Mina damer,, sade han, jag erkänner, att era skämtsamma anmärkningar gifvit vår olycks. liga sak ett förförligt bugg; vi erkänne oss vara öfvervunne och:bedja om nåd. Tillåten mig likväl tillägga, att homoeopatien, i stället att förtjena ett så bedröfligt öde, vore värdig bela er sympati, stt, långt ifrån att vara en nymodig u pfioning, den bärleder sig från de längst förflutna tider, och att, innan den användes att läka kroppen; den, så länge verlden stått, blifvit begagnad att bota själen och hjertat. Knapt hade den, fyndige talaren yttrat dessa ord, förrän alla fruntimmer lånade bonom sin uppmärksamhet; föga fattades till och med att man fick se dem öfvergå till dens parti, hvilken till gin saks försvar använde så fullkomligt qvinliga uttryck. : Doktor, missbruka ej vår välkända lättrogenhet! Låt höra! Utveckla er id1 Gerna; men för att göra mig bättre. förstådd, så tillåt mig att anföra ett exempel. Anför två! Vi tycka oändligen mycket om exempel. Goda, vältörståendes 2p Visserligen. Elaka följ r man väl ibland, men man tycker icke om dem. Vi höra på er, Axktorl Jag börjar med att sälla en fråga till de här herrärna. Den manliga delen af sällskapet gjorde invändningar. Men försummade 0ss, sade de, nu behöfver man oss, och visar sig artig emot 085. Det är ju naturligt, anmärkte värdinnan i huset. Döktorn söker goda exempel; ni ensamma kunsen ge bonom sådana., Denna smickrande förklaring tröstar 038, herr doktor! Vi äro färdiga att svara pMina herrar, vären så goda och sägen mg, buru mån ål i er lefnad bafvenjijvarit kärate oe SE (Slutet följer.)