Aftonbladet – 15 juni 1857, sida 2

orsaka em såsstor uppståndelse, som för närvarande skett i Belgien, och man mäste till förklarande deraf påminna sig såväl den katolska kyrkans egna art, att begagna presterskspets sf kyrkan fordrace närvaro vid dödsbäddarne såsom ett medel att tillskansa sig jordiska egodelar, som vissa för Belgien egna förbålland:n. S ! I sistnämde afsesnide bör man ihågkomma, att fattigvården, 1 Belgien, vid sidan af en blomstrande fabriksindustri, växt till ett omfång, som väl må anses fruktansvärdt. Antalet af dem, som njöto understöd af allmänna medel, uppgick t. ex. 1853 till icke mindre in 850.000 personer, så att. åf. icke fullt fyra millioner invånare mer än hvar 5:te person stöd på fattiglistan. Der ; fattigvården redan fått: en så oerhörd omfattning, är det begripligt, hvilken vådlig makt em kyrka, sådan son. den katolske, skulle vinna, om bela dena irimå af fattiga och understödstagare gjordes I herre beroende, i och att hela kommunalväxendets frihet sgextligen måste böro på upplragandet af betryggande -gränslinier mellan kyrkan och staten i detta afsserde. Striden bärom är dessutom gammel i Belgien. Under tjugofem år har nemligen. denna strid mellan det klerikala och det konstitutionella partiet om besittningen af makten med mer eller mindre hetta varat, allt efter som valen till representantkammaren lofvade eller gåfvo majoritet åt det ana eller ändra partiet. Ur der alla skiftem:har konunger utfört sim rol med den varsamma, ; välvilliga: klokhet, : som ir hosom eger, och han: har, ehuru: prote stant, lyckats undgå å ena sidar presternas! förkastelsedom, .å andea ; tidan ; det. koastitu-. tionella lekmanrspartiets fiendskap::ellermisatroende. 1830 års revolution stadgade såsom grundsats fatiigvärdens och den allmänna välgörenhetens öfverlåtande åt::de kommunala; verldsliga myndigheterna, Lagen förklarade silunda från denna tid här, likasom redan förut.skett i Framkrike, andliga korporationer, sisom kloster och -öfverhufvud alla kyrkliga inrättningar, oberättigade att motiaga eller förvalta stiftelser för välgörande äxdamål. I detta afsssnde hade belgieraa tagit: lärdom af historien. Men det klerikala psrtiet;: hvilket, om det finge göra såsom det ville, skulle öfverhölja landet med : rika ardliga. stiftelser samt smyga kring hvarje dödsbädd för att komma åt de döendes egodelar, försummade aldrig något tillfälle att -kringpå denna lag eller få densamma upphäfd. Allt sedan 1849 har detta parti, ifrigare än förut, arbetat för att få denxa lag upphäfd och derigenöm nya utsigter till ökad makt.för der katolska kyrka blifvit öppnade. Ministören Broucköre nödgades redan 1854 till.en viss grad gifva vika för partiets arspråk genom framläggande : af. ett förmedlande Nögsrla . Denna ministers afgårg i Mars 1855 vållade, att detta laägförslag aldrig kom till afgörande; och då det emellertid lyckats partiet att vid de sista. valen erbålla majoritet uti: kamrarne och att i följd deraf truga på konungen och landet en minister efter dest sinne, framkom denna med det nya lagförslag, som framkallat den nu inträffade jäsningen i landet. Enligt detta förslag skulle stiftere ega rätt att förbehålla förvaltningen af sina stiftelser för välgöraxde ändamål artingen åt medlemmar ef sin familj efter arfföljd eller åt ignehafvare af bestämda, vare sig borgerliga eller andliga funktioner, och regeringen skulle ega rättighet att genom ett enkelt beslut godkänna dylika stiftelser och sålunda förläna äfven andliga korporationer rättigheten att kunra besitta, ärfva och i evärdlig tid behålla domatiorer oeb testamenrterad egendom. Lagförelaget var slugt affattadt. I eit protestantiskt lawd skulle: det, som: sagdt, knappast ha ådragit sig någon uppmärksamhet; eller i,de flesta fall icke kurmnat komma i fråga, såsom öbehöfligts I det katolska Bslien väckte det genast en häftig opposition rån det antiklerikala och konstitutionella pårtiet; Det katolska prestpartiet hade väl-emot denBa opposition ungfär följande svar till hands: Belgiea åtnjuter frihet i tal, frihet i tryck, frihet i allt, utom i välgörembet; men om välgörenheten icke är fri, hvar är då landets :bsprisade frihat? Men ibelgierria läto ej lura ig, och då lagförslägete grundsats efter långa) debatter blef af representantkammaren afitågen: med en majoritet af-60mot 44, brast folkets otålighet löst. Debatterna i kammaren afbrötos af harmsna utrop. från åhörarne på läktarne. -Hotande folkhopar sarclades, utan någon på förband träffad öfverenskommelse, på gatorna och torg n. De hvisslade och upphäfde hotamde top mot den fliga runtien, som visade sig bland hopen. e skrålade och hotade mimistrarne, då de visade gig på gatorna, slogo ut fönstren i ett tidsingstryckeri, som tillhörde det klerikala partiet, äfvensom uti jesuitkollegiet. och andra andliga inrättningar, , samt. skmmanskockade sig i sådan mängd på det stora torget, att artilleriet och trupperna måste rycka ut, iör att bålla ordningen vid makt. Folkets uppretade stämning var smittsam, och ex likartad jisning egde rum icke blott i hufvudstaden, utan i snart sagdt alla mera betydande städer i:hela landet, samt märkvärdigt .mog icke minst i den ultrakatolska -universitetsataden Löwen, sjelfva högqvarteret--för -ultramontansk teolegi i Belgien, hvarifräx till och med en .hop studenter hade begifvit sig till Brössel. för att der: deltaga i; orolighetermäs. åkstiframde, under. det ;att ingen. enda student metskappa stack sig emellan profilen och Konom, Han såg rätt framför sig, i förhoppning att på väggen. midt emot, finna en spe gel, som skulle återgifva den vackra blondas anletsdrag; han hade redan döpt henne då, blond enligt hans iakttagelse, vecker enligt bans önskan och öfvertygelse. Olyckligtvis satt en nerson. vid nåora och femtio åra ål