Aftonbladet – 15 juni 1857, sida 2

kräfva förbindelse med vetenskapliga bildningsanstalter, huru i synnerhet för de humanistiska vetenskapernas edliog en sådan förbindelse Er nödvändig, och huru förnämligast de äro de bestämmande för ett folks allmänna intellektuella och sedliga bildniog. Under den förutsättniog alltså, att hufvudstaden i ett land inom sina murar måste hysa iiven arbetare i vetenskapens tjenst, göra v den slusats, att en hofvudstad måtte egå Sfven -: vö:enskap ig bildningsanstalt, ett universitet. Jimför man det historiska förhållandet, så finner mar, att v6l i många fall Cuniversiteteröoa föregått och ur sig utbildat vetenskapsakademierna, men att äfven i motsatt ordning akademierna uppstått tidigare och först senare sett sin verksamhet stärkt och lifvad genom nrättaodet af universiteter. Dat förra har varit falfetj t. ex. i Bologna, Paris, Köpenhamre, Wien oeh i många, äfven i mindre universitetsstäder, der asällskapers, föreningar och soeieteter för vetenskapigsamterkän bildat sig, det senare i London, Berin) Petersburg, Minchen. : r Pp Te Om sagde förutsättning, att ett lands hufvndstad, 5 fylla sin plats, måste vara hufvudsäte äfven ör) landets vetenskapliga bildning, skola vi tillägga aågra ord. å obestridugt är, att. hufvadstaden i hvarje land Sfrar inflytsåde på opinionerna oeh! seden i:landet, har vetenskapen för detta inflytande precissåninra betydelse som hon bär för biliniogen i allmänhet. Är det afgjordt, att den sedliga bildningen ieke kan radvara den intellektuetla, och att denna utan stöd der vetenskapliga vetåndet förfallertill ett lösligt och Jättsinnigt ;menande, i så är. det. klart, att idea ioterkan, en hufvudstad utöfvar på bildningen i landet, är löslighatens och lättsinasts, om den icke stöder sig. på vetenskapens förädlande inflytande. Hufvufistedens inverkan har man. hvarje dag för ögonen i dagens nyheter oeh bedömänden, den yttre seden, lefoadssättet och moderna.: Vid dennx ytlighet måstå den också stanna, om icke den vetenskapliga bildningen. åt hufvudstadens eget vetande och ssd meldelar grundlighet och allvar. Vagarne för bildnibgens spridande äro otaliga. Det gifaxa vehiklet fot den vetenskapliga bildningens utbredande är dock naturligtvis litterataren: Men redan medvetandet om lekina bildnings tillvaro. i dess represedtanter verkar till dess: erkännande såsom en makt i:samhället. Okurnigheten och dåligheten streta kanske emot dess erkännande, såsom de säkert streta emot detta vårt påstående om den vetenskapliga bildnivgens inflytande. Men inflytandet är derföre icke mindre reelt; ty de.sky under sjelfva denna-.motsträfvighet ddek den fetenskapliga bildningens dom; redan förrsi den i litteraturen uttalat sig, väl vetande, att då: den en gång fallit, den förr eller senare skall gifva sig ord, och att ördet är en minnesvård i godt ellsr ondt, oförgängligare. än metallen och graniten. Det kan vara onödigt att påminna, att vi här tala om brad som bör vara, således äfven om vetenskapens vårkliga representanter. Ty det är endast med afseende å dem man kan säga; att blotta medvetandet om deras til:varo utgör,en sporre till den insigt och den allvarliga håg, hvilka deras skrifna ord hafva till uppgift att allmännare utbreda: Sålunda öfvar den vetenskapliga bildningen i-en hiafvudstad sitt inflytande genom blotta medvetandet om dess tillvaro, ett inflytande, som i: dubbel mening höjer ; hufvudstaden3 . eget; Det har sin :vidare ut veckling i litteraturen, hvilken hufvudstaden bör beherrska, och hvilken såsom nationallitteratur för landet har sin fulla vigt och betydelse, endast då den utgår från eentra!puckten. för det nationela lifvet. Klart är det åtminstone, att, om ieke hufvudstaden äfven är otgångspunkten för nationallitteraturen, den såknar det väsentligaste attributet för en bildande inverkan på landet. . Slutligen, skall en bufvudstad värdigt fylla sin plats, bör den, såsom redan blifvit antydt, för landet utgöra det förnämsta föreningsbandet med andra lånder, med den allmänna. menskliga kulturen öfverhufvud. Vetenskapen är denna kulturs representänt; och hufvudstaden utgör derföre ett sådant föreningsband, i den mån vetenskaperna i densamma idkas och läras. Nationallitteraturen är visserligen ett uttryck af nationalandan, men den utgör äfven för hvarje tid den form, i hvilken den allmänva menskliga kulturen gifvit sig en tillvåro hos nationen. Utan inhemsk vetenskap gifves det derföre icke Heiler nägon nationallitteratur; och är den förra ieke i en hufvudstad representerad, skall äfven den sedare derstädes sakna ett fäste. Beröfvad båda måste bufvudstaden nedsjunka till betydelselöshet för det land den tillhör. Den utgör då biott det tillfälliga skjulet, som skyddar styrelsepersonalen för vind dch regn. Den utsänder befa:lningar, som mer eller indre åtlydas; men den eger ingen makt öfver den anda, som borde gifva de döda förordniongarne lif och göra dem fruktbårande för land oeh folk. Den sprider lyx, men intet af den kärlek tilllitteraturen, som förädlar fämiljelifvet och gexom detta sällskaps: lifret, och hvars frånvaro ökar det stmares tomhet doch flärd. Hufvodstaden kan doek, menar man, vetenskapen och litteraturen förutan, pryda tig och sitt sällskaps!if med bildande konst och musik: Visserligen. Men deras föräd!ande inflytande för sig här ingengså noga utredt; afgjordt är blott, att der de förberrskat, sinnligheten tagit ut mera än skin rätt och icke lemnat någon plats qvar för en upplyst patriotism och för öfriga allmåot menskliga intressen. Bildande konst och musik äro: dessutom af den art, att smaken för dem endas: i större städer kan tillfredsställas. Vetenskapens och litteraturens högsta skatter äro deremot tillgängliga i de aflägsnaste vrår åf verldev, för den bergade borgarfamiljen i småstaden siväl som för bufvudstadens excellenser och bankirer. Vi skola en annan dag meddela slutet af denna prof. Snel!lmans uppsats. pe