Aftonbladet – 13 juni 1857, sida 1

I Men kanske är en sådan åtgärd icke annat, än ett fint koketteri af dig. Hvem vet, om du icke dymedelst visar dig på din fördelakI tigaste sida? inföll raamsell Salvia. I Nej! det är på sådant sätt jag visar mitt förakt, och tillåt mig derföre äfven vända ryggen åt dig och dina qvickheter. Mina damer! lade sig fru Oxhusen emellan, inga enskilta stridigheter, då en stor gej mensam strid ännu återstår att utkämpa, en stor gemensam seger att vinna. Glommen aldrig att vi tillhöra gräddan af Malthacka societet.n I detsamma inkom en af busets tjenarinnor och öfverlemnade till fru Oxhusen ett litet pakett från prosten Glossarius. Fru Oxhusen uppslet konvolutet och yttrade med strålande ögon: Se här, mina damer, en förträfflig skrift, som till fullo utreder det oskickliga, det oförsynta, det snart sagdt vanvettiga endast i tanken att vilja kalla hederliga fruntimmer för ni. Titeln lyder: Kortfattlig och för menige mans begrepp lämpad traktat, hvarvid ljusligen förmedelst historiska exempla varder bevisadt, att dygdiga och ansedda fruntimmers vidtalande med ordet ni städse varit såsom indecorum ansedt och betraktadt, samt att den, hvilken slikt ordasätt sig tillåtit, allmänt blifvit med en nota turpitudinis märkt och straffado. Med motto: Novis rebus studere stultum, det vill säga: Narr den, som har fallenhet för nyheter. tskilligt i ofvanstående titel föreföll väl de värda damerna till hälften obegripligt, men i synnerhet stötte de sig på valspråket, hvilket syntes dem alldeles orimligt och så till sägandes taget i luften. En allmän hufvudskakning blef uttrycket af den allmänna obelåtenheten med detta något abderitiska påstående. Prosten ådagalade i sin pamflett, att några ni-föreningar aldrig omtalas hvarken i allmänna svenska eller bibliska historien, att ordet ni i Grekland icke ens användts till Sappho, Lais, Aspasia jemte andra så kallade shetairor eller lösaktiga qvinnfolk, och ännu mindre till ärbara och hederliga fruntimmer, hvilka, likt Penelope, spunno och väfde, i stället för att, som de ofvannämda, tala politik, dansa, sjunga, poetisera och dränka sig. Aldrig tilltalar Horatius sin Lydia, aldrig Tibullus sin Delia, aldrig Catullus sin Lesbia, aldrig Propertius sin Cynthia med ni, icke ens då de voro med dem högeligen missnöide — och den, som så vågat kalla Luoretia, Veturis, Virginia, hade utan tvifvel tt att göra ned — Censor morump. Den