stället för från Malmö, hvaraf endast en liten del af Skåne har och troligen lång tid ensamt torde få ; nytta och i hvilket fall troligen den södra statsbånan fått sin ändpunkt i Helsingborg eller i Ystad, som ntan tvifvel tyckes vara det naturliga. Vi hade ! då äfven varit af med hela grälet angående vägens sträckning norr eller söder om Målaren, emedan den tidea ingen knapt satt i fråga att ju icke den förra . var den enda båle lämpliga, behöfliga samt af konung i och rikets ständer vid tre föregående riksdagar afsedda och så till sägandes beslutade. Att mången na tycker alldeles motsatsen bevisar destomer, bur vanskligt det är att på förhand och utan tillräckliga undersökningar göra upp planer för jernvägssträckningar, än mer att fastställa ett helt system derför. Misstaget att förbigå bufvudstaden torde emellertid Du åtminstone i så måtto böra repareras, att Stockholm icke blir allleles löttlöst, och det är af detta I skäl jag förenar rig med dem; som tillstyrka anslag för början af en bana från Stockholm norrut, som under de påföljande tre åren kunde byggas åtminstone till Barkarby; i sammanbang hvarmed anslag kunde medgifvas till en bangårds anläggning i Humlegården å Norrmälm. Vidkommaände den långtrådiga tvisten rörande banornas sträckning norr eller söder om Mälaren, äfvensom sträckningen af södra banan genom Småland, antingen mera öster mot Wexjö och Ekesjö eller genom ödemarken Sunnerbo härad samt vidare genom Östergötland och Södermabdland till Qvicksund eller måhända hellre Hjelmaresund samt vidare genom Westmanland och Dalarne till Falun, med ett ord de två stora korsbanor från vester till öster och från söder till norr, hvilka synas mig böra utgöra det enda naturliga stambanesystemet, vill jag, som för min del finner undersökningarne om dessa sträckniogar så otillförlitliga och ofullständiga, att något säkert omdöme i dessa ämnen desto mindre kan fattas som partisinnet å ömse håll der tyckes vara den egentlige ordföranden, öfrerlemna samtliga dessa tvister att slitas af kommande ständer, med begäran till regeringen, att dessförinnan låta anställa genomförda både militSriska, -statsekonomiska, topografiska och tekniska undersökningar. I afseende å den finanvsiella delen af frågan; är jag af den mening att så vidt statsinkomsterna !emna öfverskott utöfver hvad som beräknas för den ordinarie eller s.k. extra statsregleringen, dessaöfverskott böra öfverlemnas till riksgäldskontöret, för att användas till jernvägsbygnader; men som detta alltid blir en osäker tillgång, tordriksgäldskontoret söra erhålla autorisatioa att för dessa bygnader intill nästa riksdag upplåva högst 22 millioner rdr rmt. -I detta hänseende synes mig en allmän täflan medelst anbud vära den rätta metoden, i hvilket fall något annat inskränkande: vilkor icke: torde behöfvas, än att. lånen levereras i redbart mynt, och att obligationerna helst ställas i guld, att successive iodragas genom vexlar på Amsterdams, Londons eller Hamburgs börser. Om lånen afslutas med eller utan kapitalrabatt anser jag för min del likgiltigt, emedan vilkoren hufvudsakligen bestämmas genom räatans förhållande till det kapital som -erhålles; hvarföre ock, om bittre vilkor bjudas med, än-utan kapitalrabatt; jag icke tvekar att föredraga den förra utvägen. Det olyckligaste af allt vore efter min tanke, om rikets ständers bank på något. sätt inblandades i denna affär, på sätt som en och annan, förmodligen lärd författare ifinanserna förordat. Likaledes: bär jag mycken respekt för utgifvande af.enmassastatskreditpapper. på smärre valörer, för att dermed:bestrida utgifterna. Detta liknår nog mycket ett nödeller tvångsmynt. Ej heller finner jag för min del rättvist, att nå: gon särskilt bevillning pålägges för) jernvågsbygnader. Detta vore den genaste vägen att göra dem förhatliga och skulle säkert uppväcka ett och annat missnöje i landet. Det må vara nog att samtiden betungas med räntor och amortissementer. :Dessutom — omen: särskilt. beskattning för. jernvägar skulle ega rum, så kräfde rättvisan ovilkorligen, att denna beskattning skulle utgå i förhållande till det större. eller mindre gagn hvarje orts industri komme att ega af de jernvägar, som der anlades, och huru blefve det möjligt att-ens uppgöra en sådan proportion? . Om deremot man inskränker sig att använda blifvande ödfverskott samt anvisa medel till ränta och amortissement, så kännes detta icke tyngre än att hela landet både kan och bör göra en sådan uppoffring, helst om statsbanorna, på sätt jag förut yttrat, inskränkas till dem, som kunna anses utgöra ett bidragande medel till landets försvar. M. H. Jag har ni utan något slags anspråk att derigenom verka på någons öfveriygelse framstält aift. sätt att betrakta denna högvigtga fråga, emedan jag ansett det vara min plikt såsom represenant att deri öppet och oförstäldt säga min mening. Sannolikt har ingen fråga under vårt nya statsskick, noppväckt en sådan oro och rörelse i landet som denna. Bref och resande från alla landsändar förmäla, att man med det yt ersta bekymmer afbidar rikets ständers beslut derutionan, och att man bär de största farhågor för actagandet, snart sagdt par bricol af den s. k. storartade plan, som skulle utgöra ett både finansielt och politiskt nåt, uti hvilket både. samtid och framtid skulle i mer eller mindre mån fångas. Protesten gäller likväl icke det nyttiga företaget att här bygga jernvägar, utan endast den öfverdrift och den feberaktiga ifver, hvarmed vissa enskilta intressen bearbeta denna fråga, och den frånvaro af all. besinning, hvarmed man på vist håll tyckes;vilja gå tillväga. Men i striden mellan fosterlandets och det enskiltas intressen bör inom svenska foikets representanter segren icke vara oviss.