ODD RGHUSAG BIULURGI Tala 1 SKA SLalle landets andre representanter afgöra en lifsfråga, som främst borde ligga dem sjelfve om hjertat, taga sig några orepresenterade friheten — det är vid sådant förhållande en verklig pligt — att i ämnet framställa några tankar inom det enkla och sunda förnuftets område, ett gebit, som s-tillhör-Avarjestätkande medborgare: med någorlunda: sjelfständighet i tankegången. Stöckkolmska samhället tyckes sannerligen på senare tiderna hafva gestaltat sig så — tvärt emot t. ex: Göteborgss eller Malmös — att. detsamma företrädesvis igenkännes genom sin tröghet, utan andel af den bekanta hetsigbeten, framteende en. försoffad lojhet i både tanke och handling. I stället att tänka och handla på egen hand, låter man helt beqvämt andra åtaga sig värfvet. Endast detta beklagliga: lyte förklarar :hvarföre, när en utmärkt person uppträder med framstående förmåga 1 ett, man då tror honom vara oöfverträfflig i allt och låter hans namn blifva en auktoritet, mel hvilken man söker tillstoppa Munnen på alla dem, som våga komma med inkast och anmärkningar, äfven om man i sin tröghet börjat inse, att frågan kan gälla samhällets eget skick och bestånd i en nära framtid: ; Hufvudsakligen på den grund, att hufvudstaden, likasom rikets andra stad, snart måtte få en bangård för egen del under arbete, ingick i Januari mådad 1856 Stockholms borgerskap genom . magistraten och brr femtio äldste till Kongl. Maj:t med en petition, hvilken bland annat tillkännagifver, att stadens förvaltande verk ärna kostnadsfritt upplåta icke allenast tillräcklig och tjenlig plats för den bangård, som i hufvudstaden bör anläggas, utan äfven den tomt-areal, hvaröfver Jernvägen kommer att inom stadens område utsträckas ... Man och man emellan hör man nu den farhåga yttras, att den värda styrelsen, som i sin petition afsåg ingen annan bangård, än den af komitån föreslagna i trak ten af Ladugårdslaudsviken, genom sitt stillatigande, sin overks mhet kanhända binder sig och sina kommittenter vid den af hr Ericson förordade bängården vid Röda Bodarne och alltså tillskyndar stadens invånare en oerhörd kostnad (helt och hållet opåräknad)genom enorma fyllningar och inköpet af de dyrbara hus och tomter, som der äro i vägen, då deremot sådant icke komme i fråga vid den förra platssn. Har statsutskottet fått del af borgerskapets tankar i detta fall, d.v.s. fått veta, om man ärnar till bangård kostnadsfritt upplåta hvilken plats som helst? Märkvärdigt nog lärer sådant icke vara förhållandet; och, så vida meningen icke är, att öfverste Ericson skall tänka äfven för stadens styrelse, uppmana vi densamma att ofördröjligen lemna den erforderliga upplysniögen. Likgiltigheten kan gå långt, men så långt bör den dock icke gå, att man ej skulle finna gehör för detta rättmätiga anspråk. 2 Från Fatburssjön till Röda Bodarne. Sedan. öfverste Ericson öfvergifvit sitt för: sta projekt att med jernvägen stänga stranden uteftar. Skinnsrviksbergen , bar stateutskottet tillstyrkt, att en mindre stationsgård måtto apläggss på södermalm ochenmstörre bangård på norrmalm, med fästadt afseende på begges framtida förening i en gemensam bangärd. Då utskottet tillika åberopat öfverste Ericson: förslag, är det tydligt, att detsamma med dessv begge platser menat den vid Fatburssjön och den vid Röda Bodarne, de enda pi söder och norr, som kunna förenas och omöjligt på annat sätt än genom tunneln under södermalm, den beryktade bänken öfver Riddarholmsfjärden och broarne från Riddarhbolmen öfver Strömsborg. Föreningen skall ske i framtiden. Hvad blefve den sannolika följden af detta förslag ? ; fö Innan sammanbindningen komme till stånd, skulle utan tvifvel södra stationsgården med sin derstädes genast anlagda reparationsverkstad m: m., hafva framkallat en mängd bygnader, hvilka snart nog-förvandlade platsen till en ordentlig bangård. . (Och samtidigt kunde nog hända — omöjligt är det icke — att de enskilta intressena medelst hoteller och dyrbara hus, så småningom, per fas aut nefas, inkräktade utrymmet för den tilltänkta gemensamma, bangården vid Röda Bodarne.) Under tiden, medan man väntade på den framtida, sammanbindningen, skulle derj:mte stranden utefter Riddarholmskanalen me: ruinerna efter Geijerska huset af nödtvång fortfarande förblifva i samma ruskiga skick, hvari der för tärvarande representerar sig. — — Hu:u länge? Detta. är hvad som icke kan bestämmås. Och. när. man på detta sätt fått sig tvenne quasibangårdar; skall mähända! — att icke, tala om möjligheten af bristopå pennirgar — den .ofvanbeskrifna trögheteh aldrig låta framtisen, komma, utan helt trankilt finna sig godt idetta statu quo, slutligen öf: vergifvande alla funderingar: på den kostsamma sammanbindningen. Der står man då med sina begge hufvbdknutar i hufvudstadens jern vägsnät — åt insjösidan! Men då någonting så oefterrättligt, som deita senare icke gerna kan isträffa, utan alltså af seende bör fästas på tillämpningen af grundsatsen i fråga om mefanämde banors framtida förening, antaga vi att: denna en gång kömmer till verkställighet. Efter utgångspunkten från tunneln, d. v. s. undergräfningen af Södermålm från Fatburssjön till Mälaren; har man i första rummet fästat sig vid j : i; Banken öfver. riddarholmsfjärden. — Uien att fullt dela den farbåga man hyser, att Mälarvattnet inom bankfördämningen, d. v. 8 mellan den och slussen; skulle genom stt lugri förvandlas till ett kattbafy, hvars utdunstningar torde förpesta trakten och hvars tjocka 1s vårtiden kunde fördröja. sjöferten, påpeka vi endast följande, som tycks vara tämlgen påtagligt: 2) Fartyg kunna vid vissa vindar svårligen inlöpa genom de förliga broarne i-banken; och-orm flere-komma -på en gång, uppstår lätt e: kollision mellan jeravägsrörelsen och segelfarten. En ovårdighet