Aftonbladet – 10 juni 1857, sida 3

lapa VFVACRILCS HU SILV HLENUCYV SKUUC REIRUNTST, LU kl. redan var !,2 på morgonen; men detta bestred: sf flera ledamöter, som tillhört: majoriteten, och pro position dero blef ej heller framstäld. Man företog alltså till afgörande äfvenledes frågan om anslag til ortsättning af vägen från Göteborg, dervid, sedar br Maxnerskantz förslag om 11 millioner för vägen till Halsberg blifvit afslagen, skreds till voterin; mellan utskottets förslag (7,610,000 rdr för banan framförande till och förbi Göta kanal) och grefve Sparres (13,000,000 för banans framförande till Öre bros utan angifrande af riktningen). : Och segrad. detta senare förslag med 142 röster mot 93.— Kl sar nära 3 på morgonen då ståndet åtskildes. Presteståndet. Först uppstod en längre diskussion om ordninger för föredragningen, hvarunder prof. Carlson yrkade, att endast de banor borde bestämmas såsom samba aor, till hvilkas byggande anslag beviljades, och 3:dje punkten för öfrigt läggas till handlingarne. Prof. Agardh ansåg konseqvensen fordra, att då stånde: förkastat 2:dra punkten, också den 3:dje måtte anser hafva förfallit. I samma syftning yttrade sig doktor Gumaelius, lektor Sonden m. f. Prof. Lindgren, prosten Berlin m, fl. ansågo hvarje mom. af 3:dje punkten böra föredrsgas i sammanhang med den punkt, som innehåller frågan om anslag till den. deri föreslagna jernvägen. Beslutet blef, i öfverensstämmelse med riksarkivarien Nordströms af doktor Säve m. fl. understödda åsigt, att tills vidare lemna frågan om 3:dje punkten oafgjord och först öfvergå till behandogen af 6:te punkten. Under den diskussion, som uppstod öfver första delen af 6:te punkten, hvari utskottet tillstyrker beviljande af 5,679,000 rdr för arbeten å vestra stambanan från Stockholm öfver Södertelje mot Katrineholm, yttrade sig biskop Thomander, som i öfverensstämmelse med sin reservation yrkade afslag. I samma syftning talade doktor Säve. Prosten Berlin talade för bifall. Det var ett förbiseende att man ej började arbetet på jernvägen från Stockholm. — Komminister Beckman fann det ingalunda. underligt, att biskopen i Lund, då skånska intresset vore tillfredsstäldt, förkastade allt arbete på en jernväg utgående från Stockholm. Hufvudstaden vore dock mera i behof af jernväg än både Göteborg och Malmö, enär den mycket längre tid af åröt vore af isen stängd från kommunikation med utlandet. Vägen söder om Mälaren vore att föredraga, emedan man der, då banan vore gemensam för södra och vestra stambanorna, i sjelfva verket, då -man bygt en mil, hade hunnit 2. .Önskade bifall. — Prof. Agardh uppläste en ressumå af det föredrag ban vid de.gemensamma öfverläggningarne: hållit, och tillstyrkte bifall. I samma syftning yttrade sig hofpredikanten Wensioe och prosten Rundgren. — Prosten Söderberg sökte visa att jernvåg till Stockholm från strategisk synpunkt ej vore så vigtig som man förestälde sig. På hvarje bantåg kunde endast fortskaffas 500 man. Det vore långt lättare att sjöledes från Mälarestäderna framskaffa trupper till Stockholms försvar. Xrkade afslag. — Hofpredikanten Nordlund talade för bifall. Utom andra skäl anfördes nödvändigheten af arbetets fördelning. — Prof. Carlson ansåg i industrielt hänseende vida vigtigare att få jernväg från södertill Mälarebassinen, än att erhålla några mils jernväg från Stockholm. Det vore af särdeles vigt att ej sprida anslagen. Om jernvägen färdigbygdes till Örebro och arbetet sedan afstamnade, vore dock något helt vunnet. Yrkade afslag. — Biskop Annerstedt ansåg det vara en olycka att man började bygga jernvög från Göteborg och ej från Siockholm. Att bevilja 20 millioner för fortsättande af vestra stambanan till Örebro var långt öfver hvad våra finanser medgifva. Den strategiska nyttan af jernvägar vore ringa förr än ett helt jernvägsnät vore färdigt. Yrkade afslag. — Prosten Almqvist ansåg detvara orätt att uppskjuta afgörandet af frågan om vägen bör dragas norr eller söder om Mälaren. Yrkade bifall till statsutskottets förslag eller i annat fall, att åtminstone 3 mill. anslogos till byggande af vägen till Söderteljs och 2 mill. till sammanbindningsbanan mellan Jönköping och Fahlköping. Doktor Sandberg sade. sig vilja tala ett ord i stormen, som ingen nu kan höra. Om nöd står för dörren, måste den afhjelpas till hvad pris som helst. Andra nödiga och nyttiga företag böra ske med beräkniog. Ehbura våra tuoga produkter af jern och träd ej kunna bära hög forsellön en lång väg, så äro dock jernvägar i vårt land nyttiga, om de läggas der de bära sig sjelfva och deras ansläggningskostnad ej bringar landet i vanmakt. I de orter, der enskilta vilja göra uppoffringar för sådana kommunikationsmedel, skola de underlätta rörelsen. Der bör också staten komma med kraftig hjelp. Tularep ansåg det vara en stor riksolycka, om beslutet att staten bör omedelbarligen bygga och förvalta långa stambanor, au skulle utföras, äfven med den inskränkning, som reservanterne önska. Hvad som skall byggas eler förvaltas för allmän räkning kostar långt mera än för enskilta, och blir derföre icke bättre. Ett jernvägssystem, som skall bygga: på statens bekostnad, blir ett korruptionsoch tvedrägtssystem emellan olika lokalintressen. Hvar och en vill hafva vägen åt sin stad, sitt län, sitt bärad och, om det vore möjligt, sina egor. För av få saken att gå skall man vid hvarje riksdag åt hvarje ort virka en maska, tills hela landet blir insnärjdt i ett stort jernvägsnät och — strypes af tillverkningskostnaden. På inga kostnadsförslager kan man lita; många exempel är derpå ända ifrån Göta kanal till detnya riksmuseum. Förslaget för den förra uppgaf 2!, och sluträkningen 15 millioner. Fortsättningen af de tvepnge påbörjade stambanorna bör uppskjutas, när man nu hunnit till någon lämplig ändpunkt. Man vet icke hvad man får skörda af de 10 millioner, som redan äro utbetalda till. fördel för trafiken vid Malmöroch Göteborg. Låvga statsbanor genom ofruktbara orter, der hvarje svensk mil kanske kostar en million rdr, skola blifva en frätande kräfta på. lanJets välstånd. Talaren ville dock att ganska mycket skulle göras för jernvägar, Ej mindre än 9 bolag begära låneunderstödd för jernvägsanlägningar, hvarvill de sjelfva vilja bidraga. -Lemna dem allt hvad man kan på biliigaste vilkor och med nödiga förbehåll. Hufvudstaden, som hittills blifvit förbisedd, bör först erhålla understöd, om dess kommun vill sjelf göra någon uppoffring. Af dessa enskilta bolags banor kar man vinna erfarenhet, och sedermera blir det tid för regering och ständer att se till i hvilka riktningar och till. hvad kostnail :staten kan och bör bygga samt underhålla jernvägar. På prosten Almqvists begäran. voteradeså först om kontraproposition. emellan afslag och det af honom framstälda förslaget till delning af ansläget mellan Stockholm-Södertelje-banan och Jönköping-Falköpingsbanan. Med 36 röster mot 12 bestämdes att kontrapropositionen skulle lyda på afslag; I hufvudvoteringen afsloss utskottets: förslag med 37 röster mot 11. Emot detta, beslut! reserverade sig höfpredikanten Nordlund, sprostarne Berlin och Arosenius samt komminister Beckman. Föredragningen afbröts hör för att imorgond.gens plenum fortsättas. Borgareståndet. Jernvägsbetänkandets föredragning fortsattes med 3:e punkten, i hvilken, under särskilta momenter, alla de olika bansträökningarne förgslås. Hela tiden för detta plenuffi upptogs med diskussion om) föredragningssättet af denna punkt. Hr Wallenberg ville hafva hela punkten lagd till handlingarne, då ståndet förut på det sättet afgjort 2:a punkten, som handlar om systemet, och denna punkt just vore tillämpningen af detsamma. Hrr Hasselrot, Hörnstein, Björck, Danielsson och Ekholm yttrade sig i samma syfte, eller ätt punkten måtte förbigås. Hr Muren ville, att hvarje moment i denna puikt skulle behandlasisammanhang med den motsvarande punkt, som handlar om penningeanslaget för den bansträckningen, och) understöddes i denna åsigt af. hrr Malmborg och Gråå. I Jämma vrkande gfiorde ock hv Sans men villa dar