PpUURL UCUVINAS OCK UlgvVras al CH LOISatDlaR, NVvars medlemmar voro från vidt skilda delar af landet. Denna ställning innehade blott en enda, och åt honom ochshans kärlek till landet borde frågans mnärmåre bestämmande öfverlemnas. Fastställandet och bestämmandet af ett syster fann talaren : ödvändigt, för att en kontinuitet måtte åvägabringas i denna fråga mellan olika ständer. Men är ett system nödvändigt, vore det äfven nödvändigt att det utföres af staten. Hemstälde buru jernvägskartan skulle komma att se ut, i händelse det öfverlemnades åt de enskilta; dess betydelse för hela landet skulle derigenom väsentligt förfelas. Samma personer, som nu ifräde för def borra banan, önskade äfven ett system. så länge Köping-Hultbanan låg derinom, men sedan den derifrån uteslöts, hade åsigterna blifvit helt annorlunda. Erinrade om huru samma motstånd, som nu göres mot en systematisk plan för jernvägsbygnaderna, äfven på sin tid gjordes mot en sådan för Göta kanal. Ett snille och en man af jern bragte dock den igenom, och ehuru den ej kunde genomföras alldeles så som han tänkte den, hade den dock burit goda frukter. Förslaget kunde ej gerna anses omoget. Eöropa egde 1835 blott en enda mindre bana; 10 å 12 år derefter var det genomkorsadt af jernvägar. 22 år derefter börja vi att tänka på saen. Ryssland har antagit ett system att utföras på 10 år; vårt är föreslaget att utföras på 13. Viborde för vår säkerhets skull åtminstone ej komma mer än 3 år senare än Ryssland. De bevis, som blifvit framdragna för att Sverge kan bära en för ändamålet åtagen skuld, kunde ej jäfvas. Dessa utgifter vore ibland dem, som hundraja tusenfalt återbetalade sig. Och det Vore ingalunda en orättvisa att våra efterkommande, som skulle hämta de största frukterna deraf, äfven betalade sin andel. Hvad beträffar jernvägars läggande utmed segelleder, så egde exempel härpå, hämtade från andra länder med en ofantlig trafik, ej någon tillämplighet hos oss, som måste se på sparsamhet och söka draga den största möjliga nytta af de fördelar vi ega för att få det högsta möjliga af en annan fördel. En talare bade bland annat nämt Indien såsom exempel på ett land, der jernvägar äro lagda utmed floderna. Men han ibågkomme ej att bildningen och befolkningen der ärofkoncentrerade längs vattendragen. Likaledes hade han I sagt, att fransmännen i Algier dragit en jernväg alldeles utmed. kusten. Men man kunde väl icke gerna heller ha fört den genom öknen Sahara. Liknade vårt land vid det land i Tusen och en natt, som il. tusen år legat under förtrollnipg, men plötsligt vaknar upp till nytt lif. Visade i norr och söder gående jernvägars betydelse för Sverge, som med sitt på längden utsträckta: läge kunde ha öfverflöd i sin södra del, medan de norra hungrade. De norra provinsernå: kunde då också helt och hållet få egna sig åt det; yrke landets natur anvisat dem — boskapsskötseln, Talaren förordade slutligen en gemensam bangård vid Klara sjö, och ansåg en statsskuld af 100 millioner för landet i dess närvarande lyckliga ställning af ingen betydenhet. Saklström hade sedan länge. varit en varm vän af jernvägarne. Han hade blott tyekat, huruvida det nu föreslagpa sättet för deras utförande i vårt land: vore det rätta, och hade trott att andra, mindre betungande utvägar kunnat utfinnas. Efter hans åsigt hade statsutskottet både kunnat och bort åstadkomma någon lindring i expropriationslagen och föreslå något sätt, hvarigenom de kommuner, hvilka skola komma: att draga den största nyttan af jernvägarne, sökt inom sig uppgöra någon ersättning för den exroprierade fonden. Sådant hade skett i andra län-Å: er. I en fråga, som gälde allas väl, kunde det ej läggas någon till last, om han hyste betänkligheter. Sablström hade ej kunnat frigöra sig från flera sådana. Den första rörde de ännu felande undersökningarne, en underlåtenhet, som han ansåg måste ega ett högst betydligt inflytande på. beräkningen af de förslågna jernvägarnes kostnad och afkastning. Vidare befarade han, att jordbruket och industrien skulle tillskyndas stora förluster genom de armar, som för de vidsträckta jernvägsbygnaderna dragas derifrån. Bevis funnes redan i de-trakter; der mindre -jeravägsarbetert påginge, att den mindre jördbrukaren vore tryckt deraf. Och om han genom arbetets omåttliga fördyrande ej ens får sina arbetskostnader ersätta, hvar skall han finna utvägar till utgörande af sina skatter och förbättrande af sin jord? I andras ögon vore detta förhållande möjligen ej så svårt, men han hade ej kunnat underlåta att uttala de bermmer, som hystes af den mindre jordbrukarklassen, och till denna hörde största delen af landets barn. XÄönuen betänklighet låge för honom i den finansiella belägenhet, hvari riket skulle komma att befinna sig, i den händelse ett statslån ej skulle medföra alla de fördelar, män väntar sig deraf. Vore man äfven fullkomligt. viss på att statslånevägen, en gång beträdd, ej skulle användas äfven för andra ändamål? Talaren: ville dock ingalunda att de. redan påbörjade jervägsbygnaderna skola afbrytas, utan borde man fullborda sträckan från Göteborg till Örebro och från Lund till Finjasjön. Deraf kund6 man till bästa riksdag hinna samla erfaienhet både i afseende på byggandet och-inkomsterba: Skulle, ha. föreslagitatt man börjat bygga från Stockholm, om; han ej; fruktat att derigenom förrycka jernvägsplanen och man ej varit bunden af föregående ständers beslut. Han hade också väntat att stadens köpmanskår skulle vidtagit några förberedande åtgärder och åtagit sig några uppoffringar. Att döma af dess likgiltighet för hufvudstadens förbindande genom en jernväg med enhödig uthamn; såge det nästan ut som den ej önskade att jernvägar skulle utgå från hufvudstaden. På frågan, huruvida vestra banan bör. dragas: norr eller söder om Mälaren, ville han fö inläta sig, men kunde ej undgå att fästa sig vid ettuttryckaf en annan talare, att till och med för en förhöjd beskattning ej: vore att skygga tillbaka för att fåett jernvägssystem. Hades yttrande varit af talaren på fullt allvar menadt, måste han deremot på det bestämdaste protestera. Om all jord vore lika beskattad, kunde det varit tillständigt, men då det ej så är, måste han bekänna att den deri: uttryckta tanke för. den, som känner tyngden af grundskatterna, hade någon-. ting mycket nedslående. Upptog den anmärkning, som blifvit gjord mot Södermänlands invånare, att de ej begagnat sig af ett gifvbt statsans.ag till kanalisation af sitt -sjösystem., Saker förhölle sig verkligen så, men orsaken dertill låge ej i någon likgiltighet hos provinsens invånare i allmänhet, utan deri att, innan aktiesumman ännu blifvit fulltecknad, förslaget om en jernväg-kom, emellan: och korsåde alla beräkningar: Denna-jernväg skulle dock komma att gå i en helt annan riktning och tjena helt andra ändamål än den föreslagna -kanalförbindelsen, som eljest nu kunnat: vara färdig. Sahlström slutade med uttryckandet af den önskan, attjernvägsarbetet måtte fortsättas med den varsamhet, att det allmännas väl ej blir tillbakasatt. .Grefve Liljecrantz prosaiska natur tilläte honom ej att. se-framtiden så ljus, som åtskillige talare skildrat den, utan ville han göra sig reda för förhållandena sådana (de äro. Kunde ej annat ön häpna öfver utskottets djerfva oförvägenhet. Regeringen hade endast framlagt öfverste Ericsons förslag, och man spanade der förgäfves efter något om skulds sättning; men: statsutskottet-deremot hade ogeneradt skrifvit( oss en räkning några och 30 millioner att liqvideras, och det tyckes ej tagas väl-om man drar, i betänkande att acceptera den. Kan Sverge bära en utländsk skuld? Talaren måste derpå svara ett bestämdt nej! För att kunna göra det måste det antipgen minska:.sin import, öka sin export elleock fortsätta med lån så läge krediten räcker. Att imponen Fulig. minskas. bar man ingen anledning att tro. Den hade under åren 1846—1856 vuxit från 20 millioner till-55!, mill. samt under 1856 till emellan 60 och 70-mill., sålundå.på: 10 år mer än tredubblats. Det: vore. ej.heller Bågon sannolikhet; sattybtt follks:50m för sin. njutningslysthad ejbear HäGAR annan ringe Jin kf, 0 SV REF KRT