Aftonbladet – 9 juni 1857, sida 1

I STOCKHOLM den 9 Jimi. Rikets ständers gemensamma samman. träden afslutades emot all förväntan ij gå strax efter kl. 6 m. En stor det-af dem sön ytterligare begärt ordet, hade nemliger äl bortgått, för ätt intaga Bin mifdagsmåltid, ta. gände för afgjordt alt sarnmanträdet -skulle . I förtsättas i dag, och åtskilliga andra. .afstodo från ordet, då de icke ansågo Aetlöna mödan att tala för toma bänkarne. Utom dem, som vi redan förut omnämt, uppträdde på.eftermiddagen hr R, Cederskjöld,. som förkastade aystemet och förordade anslag till banorna Göteborg-Hjulö samt Malmö-Finjasjön:; br aj Forselles, . som likaledes yttrade. sig emot utskottets förslag; grefvev. Rosen, som genmälde åtskilliga emot honom: och hans förra anförande: framkomna yttranden; hr PR; Ferss I meden, som uttalade sig emot.systemet och för fortsättning af de båda påbörjade stambanorna, samt genmälde några af hr:Schwana oparlamentariska yttranden; hr L. I. Hjertå som bestred riktigheten af åtekilliga bland de finans;låsigter som hr Gripenstedt uttalats? och anförde: England sårom ett. .varnahde exempel på den tunga och det besvär, som: statsskuld -I medför. Då klockan slog.6-hade hr Wallenberg ordet, hvilket hr landtmärskalken hadölera. nat honom endast med vilkor att han skulle I fatta sig ytterat kort. Genom bor areståndets talman uppmanades ban nu-enskilt att sluta, men fortfor ännu några minuter att utveokla sin tanke, att om man nu redan beslöte sig för systemet ochi till följd Seraf stälde i utsigt--ett statslån af 115 millioner, så skulle man nödgas underkasta sig långt Kårdare vilkor för upptagande af det nu egentligen behöfliga lånet, än om man inskränkte sig till att endast besluta om detta. Landtmarskalken: skyndade derefter att förklara rikets: ständers gemensamma sammanträde afslutadt. Uti det omedelbart derpå öppnade plenum på riddarhuset gick det På britt sätt ganska underligt till. Som vederbörande troligen af debatterna vid ständernas gemensamma sammanträden i jernvägsfrågan kunnat sluta, att den ståtliga bygnad i den kongk propositionen, som fått namn, heder och värdighet af ssystemet, stod färdig att ramla, så lärer inom talmanskonferensen, der hr landtmarskalken för ordet, fråga blifvit väckt, huru man bäst borde bete sig, dels för att någörlunda hyggligt betäcka regeriogens förmodade nederlag i systemfrågan (2:dra punkten af statsutskottets betänkande) dels för att icke ingifva en alltför stor förtröstan åt oppositionen genom denna förstå seger, utan om möjligt hellre från början splittra opinionerna i diskussionen öfver detaljer eller sjelfva bansträckRifigarne och anslägssummorna, der man räknade på att hvar och en företrädesvis skulle Stå på sin ort intresse. Den säkraste utvägen, som för detta ändamål kunde utfinnas, var att omedelbart inleda en tvist om föredragningssättet, i ändamål att helt och hållet undanskjuta pröfningen och afgörandet af frågan om systemets fastställande. Manövern var ganska fiffig och har åtminstone På riddarhuset lyckats, — men också lyckligtvis blott der — och besynnerligt nog med biträde af en bland de mest framstående reservanterna, statsutskottets egen ordförande frihere Tersmeden, samt grefvarne af Ugglas och Eric Sparre, hvilka likväl alla tre tillhöra den mening, att något systeni icke bör fastställas och att man fördenskull bör inskränka Hg till att vid innevarande riksdag Tortsätta de redan påbörjade och tvist icke underkastade bansträckningarne från vester och göder. Framställningen gick till en början derpå ut, att man skulle börja föredragningen med 6:te punkten 0. s. v. eller om änslagssummornas bestämmande för hvar och en af de sex banledningarne.. Detta förslag, att man nemligen sålunda skulle: diskutera och bevilja anslag till vissa bandelar