Aftonbladet – 8 juni 1857, sida 4

SG hi Ehuru det är omöjligt att på förhandj ned någon säkerhet kunna bedöma, hvilket N nflytande rikets ständers nu på fjerde dagenly, ortsatta gemensamma öfverläggningsar rörandelM len stora jernvägsfrågan komma satt utöfvalri på de blifvande besluten inom stånden, sy-lti nes man likväl redan af de vid dessa sammanträden ytirede meningarne kunna draga vissa slutsatser om den riktning för besluten, fs hvarom flertalet af representanterna tordelm komma att förena sig. Hvad som dervid ile främsta rummet framstår såsom ett resultat! sf dessa öfverläggningar är, att ett faststäl-l, lande af det såkallade Ericsonska statsbane J,: systemet, på det sätt och i den utsträckning,b som stateutskottets majoritet tillstyrkt, ickeln har synnerliga utsigter att vinna rikets stän-I8 ders bifall, utan att fastställandet af statebanorna efter all sannolikhet kommer att in-l, skränka sig till de banor eller bandelar, förlb hvilka anslag tillika nu kunna beviljas attlo ander instundande statsreglering utgå tilllp banornas utförande. Vi grunda detta anta-l? gande icke blott på den öfvertygande kraft, hbvarmed skälen för ett sådant beslut blifvit framstälda såväl af flere reservanter i statsutskottet, som af en mängd andra talare vid de gemensamma öfverläggningarne, ut:n äfven derpå, att man funnit denna mening småningom allt mer och mer omfattas af repre-f, sentanter, hvilka eljest hysa de mest olika åsigter i frågan. Vi förmoda äfven, att regeringen sjelf, som föreslagit systemet, likväl nu öfvergifvit all tanke på dess genomdrifvande, och vi finna ett stöd för denna förmodan uti den omständigheten, att ingen enda af konungens rådgifvare uppträdt till försvar för systemet eller för de föreslagnalf banriktningarne. Den ende af ministrarne,j8 som tagit till ordet i frågan, statsrådet Gri-) penstedt, har så väl i sitt förra yttrande, somi5 uti det andra i dag afgifna, sorgfälligt und-In vikit att yttra sig om hela denna del af denlii vigtiga frågan. Man bar skäl att förundralv sig öfver ministrarnes tystnad i denna vigtiga i a 0 3 pr remMöo rd. fråga, men vi kunna åtminstone med tillfredsställelse anteckna den utsigt, som sålunda blifvit öppnad, att det mest hotande äfventy-js ret genom flertalets besinning blir undanröjdt.! En annan följd af dessa öfverläggningar,l9 hvaråt vi anse oss hafva skäl att glädja oss, är den, att jernvägsfrågan, som hitintills vidi, riksdagen och enkannerligen i statsutskottet!a i allmänhet mera varit behandlad som enla partifråga, än som en allmän, hela foster-.S andet omfaitande angelägenhet, numera äf-jn ven inom representationen synes hafva gel; staltat sig att antaga sistnämda karakter. Up-ih penbart är nemligen att genom den lång-io variga och i flera hänseenden särdelesF upplysande debatten och den undersökning; af ämnet, som utur olika synpunkter blitvit!, anstäld, de enskilta intressena allt mer oehi) mer blifvit bragta tillbaka inom sina förskans-!, ningar, hvilka numera tyckas böra vara lät-!s tare än förut att eröfra. Den allmänna de-lv batten synes äfven hafva bort tillintetgöral verkningarne af vissa framkastade sofismer, , såsom t. ex. den, att statsjernvägar skolal, bättre motsvara sitt ändamål uti öde och o-lc bebodda trakter än i bördiga och befolkade.lg Skenfagra beräkningar hafva vid gransknin-!8 gen af deras halt förlorat sin förmåga att förvilla, åtskilliga utopier hafva blifvit sking; rade, en lugnare besinning synes öfver hut-ig vud ha inträdt, och flertalet af representan-lc ter hafva utan tvifvel fått en klarare insigt!t af frågans vigtiga innehåll och fosterländska! betydelse. En följd af denna klara insigt är, till en början den redan nämda, allt allmän-iy nare utbredda öfvertygelsen, att fastställan-ih det vid innevarande riksdag af ett vidsträcktrF system för jernvägsbygnader, beräknadt att!l utföras under 13 år, oaktadt nödiga undersökningar ännu icke äro gjorda, antingen tjeq nar till ingenting annat, än att vid nästa och!; efterföljande riksdagar förorsaka ett ändlöst trassel och svårigheter, eller ock, om det verkligen skulle komma att anses bindande (hvilket väl ändå synes hafva varit vederbörandes rätta mening) vara både på sitt sätt grundlagsvidrigt och i hög grad äfventyrligt. Beträffande vidare striden om sträckningen af de stambanor, hvartill anslag vid dennajv riksdag böra beviljas, så synes partiifvern äfven i detta fall hafva icke så obetydligt); lagt sig. Så har striden om företrädet af den! norra eller södra vägen om Mälaren syntsil antaga en vida mindre häftig och ensidigi! karakter, med undantag för några få repre-)! sentanter, som i detta fall, vare sig förblin-, dade af sitt enskilta intresse eller intagna af en fix id; och vi begå icke någon orättvisa,ls då vi i förbigående anmärka, att detta huf-)s vudsakligen visat sig på den sidan, somi ovilkorhgen redan nu vill hafva anslag tillj. sträckningen gerom Södermanland, innan, statsutskottet ens tagit under pröfning, huru-if vida det icke både i statsekonomiskt och mi-jr litäöriskt hänseende vore fördelaktigare, såvällc för fäderneslandet i det hela, som för både Södermanland och Östergötland, att få banan dragen från Katrineholm öfver Qvicksund eller någon annan passande punkt vid Mälaren, hvarigenom, säsom det tydligen bevisats, en besparing af minst 17 millioner skulle vinnas. Det är också ur denna synpunkt, som, enligt hvad vi tro, de flesta anhängare af den norra sträckningen med ett större antal opartiske förenat sig om det modifikationsförslag i afseende på anslagen vid denna riksdag till der vestra banan, att denna skulle fortsättas med tillräcklisa medel att blifva färdig från Göteborg till Örebro. Denna plan, för hvilken de mest öfver.ygande skäl blifvit framstälda, tyckes äfven destomindre böra väcka motstånd, som alla meningar äro ense derom, att den vigtiga centralpunkten Örebro ju förr desto hellre bör sammanbindas med Göteborg. Äfven de militäriska förde: larne bäraf tyckas vara obestridliga på sätt grefve Björnstjerna ådagalagt. Vidare går den förmedlande åsigten derpå ut, att den södra banan icke under nästa statsregleringsperiod bör arbetas längre än till Fivjasjön, men att deremot frågan om samma banas riktning derifrån inåt Småland, antingen längre åt öster mot Wexiö eller genom Sunnerbo härad, må vara öppen, till dess fullständigare undersökningar skett. Genom detta förslag hade man således beslutat att nu endast gifva anslag till fortsättande af de redan påbörjade och oomtvistade banorna. —— 2 i I r s L 4 s t Vv t ; 1 ä S k S 1 f f å I l ö S S s s I K E l f L ! S t S I 6 l i e S a — H. M:t konungen lär komma att inne-l1 varande sommar begagna hafsbaden vid Särö.ls ä — Konungen och drottningen samt kron-! prinsessan, prinsessan Eugenie och prins Au-lt gust gjorde i går e. m. promenad i vagn kringls Djurgården. Kronprinsen företog promenadll till häst. ä — I anledning deraf att en mängd folk afls alla klasser infunnit sig vid observatoriumln undar förmadan att man dar ckulla kynnala