Aftonbladet – 8 juni 1857, sida 2

ett upplopp, emedan folkmassorna öfverall på vederbörandes uppmaning genast dragit sig tillbaka, samt att, om ej på åtskilliga ställe: fönster blifvit inslagna, de förefallna folk skockningarne knappast skulle kunnat betrak tas såsom lagstridiga. För öfrigt ser Indep Belge uti de senaste dagarnes tilldragelse; ett bevis på, att de klerikala icke hade rätt sitt påstående, att det stora flertalet af be folkningen stode på deras sida. Endast ma joriteten i representantkammaren, säger nämde blad, har räckt dem en bjelpsam band, och det vore allmänt kändt, att denna var blott en konstlad majoritet, emedan en icke ringa del af dess medlemmar bestode af öfverlöpare, hvilka man vetat att medelst löften och tubbande locka öfver på sin sida. Ja, till och med de tre ministrarne hrr Nothomb, Mercie1 och Dumon, hvilka visat sig såsom de ifriga ste befordrarne af välgörenhetslagen, hafva ända till sista tiden varit medlemmar ar de liberala partiet och afgjorda motståndare till det klerikala. Men att folkdemonstrationerna just varit riktade ensamt mot det klerikala partiet och icke mot regeringen, visar sig j synnerhet af den omständigheten, att folkmassorna i Brissel tågat förbi de båda, icke till det klerikala partiet hörande ministrarne Dedeckers och Vilsin XIV:s boningar. och uppsökt hr Nothombs längre bort belägna bostad, för att derstädes genom skrål och bvisslingar gifva sin mening tillkänns. En korrespondent från Paris till Kölnische Zeitung berättar, att franska sändebudet vid belgiska hofvet, hr Barrot, genast efter oroligbeternas utbrytande erhållit instruktion, art på det ifrigaste uppmana regeringen att undertrycka oroligheterna samt att eventuelt ställa franska bjelptrupper till hennes förfogande, hvilket tillbud belgiska regeringen dock afböjde. ——— — —!1 zsmx———D—