Aftonbladet – 8 juni 1857, sida 2

helt upg och intagande qvinlig virtuos, mll Zuleima Hahr, hvilkens musikaliska konstfärdighet lifilgt erkändes af ett publikom, som likväl bort vara måpgtaligare. Hvad som en dag skall framträda med storhet och ståt, det har en tyst och långsam förberedelse, ofta med mycken möda och ansträvgning. . Detta är fallet äfven med lagerfesten och särskilt med lagerkransarne. Smidiga och flitiga händer hafva redan börjat arbetet med dessa. De bindas och förvaras omsorgsfullt till den stundande festen. De unga kandidaterna infinna sig der kransarne bindas, för att låta taga mått af sina bufruden. Skulle hufvudets omkrets bestämma hjernans intensiva storhet, hvilket åtminstone ic.e alltid lärer vara händelsen — vi vilje erinra oss att en Walter Scotts biograf söger, att i ett sällskap af hundrade personer var den store författarens hatt den minsta — så skulle kransbinderskorca känna de unga magistrarnes intelligenta gåfvor lika väl, om ej bättre, än sjelfva filosofiska fakulteten. — Mången ung magister får emottaga sin krans ur de käraste händer, ty äfven denna gång fianes bland kransbinderskornas antal månrgen moder, syster eller trolofvad. Denna dsg (den 3 Juni) var markosdsafton, och landtfolk, som inkommo till staden med s na produkter, ökade ej obetydligt deres aptal, som bitkommit för festen och dess nöjen. På qvallen var handeln icke bety:lig. men morgonen derpå (den 4), marknaädsdagen, föllo priserna något och handeln blef lifligare; priserna voro visserligen höga, dock icke till den grad uppdrifna, som man baft skäl att befara. Ni får ursäkta denna nog prosaiska parentes, midt under beskrifoingeo af festligbeterna. Morgonen den 4 Juni gynnades af det vackraste väder, och promenaderna togo också tidigt åter sin början. Längre fram på morgonen började skyar ati kriogvandra på himlen, men intet regn föll, och vädret fortfor att på det hela vara vackert. Man gjorde besök i domkyrkan, i stora biblioteket o. 8. v. På aftonen gafs konsert af mil Walin trän Stockholm. Konserten var talrikt besökt, och sångerskan blef I.fligt spplåderad. Dessförinnan, på eftermiddagen, ankommo med ångbåt de finska resande — jag tror att de voro tolf, i Upsala Tidning uppgifvas de till större antal — hvilka gästade Upsala universitet och studentkår. De helsades af de samlade Upsalastudenterna ä stranden med sång och hurrarop, och led-agades till Odins lund, der de ytterligare välkomnades med ett tal, som i studentkårens namn hölls af dess ordförande. På qvällen gjorde studenterna en sexa för dessa fiaska vänner, uti Östgöta nations lokal (den s.k. gamla botaniska trädgården), hvilken fest bevistades af, såsom man kunde tycka, 3 å 400 personer, bland hvilka det allrastörsta antalet utgjordes af värdar och betalande. Till sällskapet anmodades uti trädgårdeoa promenerande damer att ansluta sig, naturligtvis kostnadsfritt, då de genom sin närvaro gåfvo festen ett älskligt behag. Vid tillfället oppträdde, å Upsalastudenternas sida, såsom talare magister Grafström, fi:os. kandidaten, numera magister Nyblom och professor Svedelius, sjelf för tillfället en gäst från Luods universitet, en från en mångårig vistelse vid härvarande universitet af de studerande aktad och afhållen ledare och vän. Svedelii försäkran att han, som närvarit vid flera studentmöten, likväl aldrig sett så många finska bröder, fordne landsmän, bland oss församlade, gjorde ett djupt intryck. Det märktes, att man ej träffades för att förbrödras, utan att förbrödringen förefans från fordom. Talen hade värma, men också förstånd och sans: man visste, huru man hjertligen kunde tilltala fordna landsman, utan att obetänksamt skada dem och den goda :aken. Ögat eger blicken, rösten eger tonfallet och accenten: det gifves ett sätt att tala tydligt, utan tydliga ord. Finnarne och svenskarne förstodo hvarandra fullkomligt. Samma qväll uppvaktade studentkären med sång den till staden anlände tillförordnade kanslern, h. exe. grefve Sparre, med sång och burrarop. Detsamma gjordes af promovendi, som derjemte sjöngo för decanus prof. Spongberg, promotor prof. Böttiger, promotionspredikanten doktor Nordlander, hedersmagitern adjunkten Marklin och kanske för flera; ty hvem vet med visshet genast allt hvad som sker under så bändelsedigra dagar, under hvilka den ena tilldragelsen jagar den andra? Äfvenledes ssmma qväll hade akade : iens nye rektor, professorn Sundevall, den äran gifva supe för de båda kanstererna, den tillförordnade och den vice, hvilka båda samtidigt voro här. Och samma afton utdelades promotors program till promotionen eller Inbjudningsskrift,, innebållsnde bidrag till känneJomen om E:ruscerna, inbjudning till vederbörande och katalog öfver jubelmsgistrar, hedermagisirar och promovendi. Årets jubelmagistrar äro efier detta program 11, nemligen: kyrkoherden i Balingsta J. G. Evelius (Sioeckh.). förre rektorn vid Upsala katedralskola P. G. Boivie (Upl.), kyrkoherden i Norra Wi och Tirserom C. Behm (Östg.), kyrkoberden i Wikingstad L. A. Planander (Östg.,, kyrkoherden i Hult och Edshult L. G. Erdeman (Östg.), kyrkoberden i Björsäter S. Otterborg (Westg.), possessionaten C. A. Nyman (Nerk.), kemie professorn L. P. Walmstedt Söderm.), kyrkoherden i Alsheda A. Rogberg (Smål.), syrkoherden i Hafdhem doktor H. Lyth (Gottl.), alla promoverade af kemie prof. mag. J. Afzelius den 14 Juni 1806, samt kyrkoherden i Själevad C. J. Holm, oromoverad af kemie prof. J. Gadolin i Åbo 1805. Dessutom tilldelades värdigheten af filos. doktor et irtium liberalium magister honorarius ät adjunkten 3. Marklin vid Upsala universitet och åt Kristiania iniversitets rektor, prof. i österländska språken C. A. Holmboe. I går, kl. 6 på morgonen, väcktes staden af många och starka kanonskott från höjden af Carolina Rediriva. Vi säga väcktes, ty utan tvifvel hade de allralesta qvällen förut kommit tämligen sent till sängs. Emellertid lofvade väde leken ivgenting godt för dagen, ty himlen var helt och hället öfverdragen afj noln och regndroppar föllo. Under mulen himmel, lock utan regn och i tämligen kylig luft, begaf sig) ecessionen i vanlig tid, kl. 10 f. m., under klockgniog till domkyrkan. Bland fremlingarne varsnade man flera utmärkta personer, bland dem varj sanske den utmärktaste professor Nil son från Lund. Att filosofiska fakultetens ledamöter voro få, väckte ärskild uppmärksamhet. Bland de resande bar jag edan nämt om våra finska vänner; äfven norrmänj rade iofunnit sig, både militärer och studerande. Festen i kyrkan tillgick på öfligt sätt: orgelmusik, ång, bekransning, kanonskott, predikan o. s. v. Förrl . verlden och ända in i senare dagar har man tillåit sig den tämligen obyfsade ironien, att för den tor samling, man till festen vrördsamt. inbjudit, hålla ett latinskt tal, hvilket blott en mycket ringa lel af åhörarne kunnat begripa. Vi våga väl ej påtå, att denna sed verkligen för alltid försvunnit; nen att den håller på att försviona, är säkert. Också jar prof. Böttigers tal affattadt på svenska språket ch, sä vidt vi kunnat förnimma, blef det allmänt insedt för ett vackert och lyckadt tal. (Slutet följer.)