FOlaIt CORCVISRA SANRJEINGC, -BOIA AOP Rarvar rande aller sig lika dyrt som det svenske. . Förslaget att varor, :som blifvit landväger införda från det ena riket till det andra, der.fter skulle kunna sjövägen vidare försändas l utan tull, öfverensstämmer, enligt de norska komiterades uppgift, med den senast vidtagn: förändringen 1 norska tullagstiftningen om in rikes förseln-af utländska varor; och sjelfv: pppositionen inom storthinget, såsom Boy: och Krogness, ville medgifva denna frihet åt minstone för jernvaror. Dessa talare med gåfvo. äfven, att-den tolkning högsta domsto leni Norge gifvit åt mellanrikslagen, att memligen tullfriheten skulle fortfara endast inom, l; men icke utom tulldistriktet, ;hade med full: ett tryckande och efter den allmänna före ställn ngen onaturligt band på samhandelr: med Sverge. mier mellan de: förenade rikena tillstyrkt.s miterade, ehuru. det då, i anseende till den svenska tullagstiftningen , afstyrktes af de svenska komiterade. I den senaste komite ; tillstyrktes: saken enhälligt. Drawbackensoch: remiernas orimlighet och oförenlighet med de friare handelsåsigterna lärer för öfrigt icke tarfva bevis. De två sist ofvan anförda förändringarne, eller om ömsesidigt .medgifven rättighet till kustfart för det ena eller andra rikets fartyg. samt rättigheten för i Sverge eller Norge naturaliserade fartygatt utan afgift jemväl naturaliseras resp. i det andra riket och derigenom ställas i enahanda förhållande med landets egna, äro uppenbarligen af fördel snart sagdt ensamt för Norge, hvars skeppsbygger: och fraktfart äro ojemförligt mer blomstrande än Sverges och således efter den gamla inskränkta ihandelsåsigten skulle komma att gör stort intrång för våra skeppsredare eller skeppare. Efter denna korta framställning af skiljak tigheterna emellan den gamla och den föreslagna nya mellanrikslagen samt skälen å ömse sidor, lärer hvar och en opartisk inse, att dessa förändringar äro af den beskaffenbe: att. som vi ofvan yttrade, de tvifvelsutan gkulle blifvit med uppräckta händer, sor mör säger, emottagna af hvarje land, hvars styreise velat befrämja en friare handelsgemerskap med Sverge, äfven om det icke befurni: sig i sådana internationella förhållanden i öfrigt, som Sverge och Norge. Hvad kan då vara orsaken att norska odelsthioget, i strid med åsigterna hos de upp lyste män, som utarbetat förslaget, och med sin egen regering, så snöpligt tillbakavisat den vänliga inbjudningen från Sverges sida? fog -gifvit anledning till. högljudda klagomå!; från de norska handlandeg sgida.: De norske l:. komiterade tillägga, att detta stadgande lag: 1; Upphörands af drawback och utförselspre-: redan 1846 af de då förordnade norska ko-: Läsa vi den i tidningarna införda debatten, ) så leta vi der förgäfves efter något förnuftigt skäl för det afgifna votum. Tvärtom vederlades de enfaldiga invändningar, som emot förslaget gjordes, på ett fullt segrande sätt.a Schweigaard, Faye m. fl. af Norges utmärktaste representanter... Sjelfva det a k. bondepartiets förnämste man, Ueland, ville åtminstone hafva saken uppskjuten tilldess tul-) taxan blifvit afgjord; och hvad -beträffade cn af de vigtigaste bestämmelserna eller upph :randet af tullindringen för socker och toba:, gjordes deremot icke någon invändning, Deremot talade man i allmänna ordalag om de stora fördelar Sverge egde framför Norge i följd af den nu gällande mellanrikslagen, och att dessa icke borde förökas, stt Norge icke borde binda sig, utan råda sig sjelft i afseende pål beskattoingsförhållanden m. m. d., som icke kan komma under annänibenämning än löst och fåfängligt prat.samt de obotfärdigas förbinderb, enär det dels föruteätter att någon handelstraktat emellan tvenne riken aldrig skulle kunna träffas, dels förbiser det i den nu föreslagna mellahrikslagen införda stedgandet om ett års ömsesidig uppsägningstid. Den jalltför obetydliga debatten å deras sida, söin motsatt sig lagförslaget, belyses likväl till .en.närmare förklaring, om man genomläser Morgenbladets föregående kritik öfver det ifrågavarande förslaget. Der finner man (t. ex, in:is 95 och 96 för detta år) nemligen dels de krassaste åsigter i afseende på handelsfriheten, dels den illvilliga och osanfärdiga polemik mot Sverge i dess förhållande till Norge, som man från äldre tider varit van. att finna i nämde blad, men som icke på länge uppenbarat sig ienså omaskerad gestalt. Det är således trohvars redaktion på senaste tiden företrädesvis utmärkt sig för sina omkastningar, än åt en, än åt en annan sida, och för sin falska och tvetydiga ställnivg, samt endast i någon mån varit konseqvent uti-sin orättvisa ensidighet vid bedömandet af svenska förhållanden, liksom uti sin ovilja mot. allt, som häntyder folken, som rätteligen torde bära skulden för den utgång detta förslag fått. Från början till slut talas der om de. uppoffringar Norge gjort för Sverge i följd af tullindringarne, huru dessa gjortintrång uti norska industrien och dragit inkomster från dess tullkassa m. m., men huru liten tack Norge derför rönt. Emellertid visar en tabell uti komiterades betänkande, att då t. ex, år 1854 Sverge sjövägen till Norge importerat för 2,166,000 rärs värde, deraf spanmål för 1,762,987 rdr, så utgjorde Norges import till Sverge för samma år 3,985,04:0 rdr, deraf för 3,459,665 rdr fiskvaror; vidare att, då Sverge till Norge under samma sår infört 35.347 skålp, raff. socker, Norge påfört oss 1,315,016 skålp. o..s. .v. .Månne icke häraf oemotsägligen följer, att tullfribeten eller tulllindringarne inneburit en långt betydligare förlust för den svenska än för den norska statskassan? Morgenbladet invänder, att fiskvaror och spanmål nu äro tullfria äfven då de. inporteras. från andra länder än Norge. Ja! detta är sant och visar, att gvenska regeringen och svenska representationen icke numera hysa de trångbröstade prohibitiva åsigvd vr (DEE ARSA 7 JU MG SE En ERE SSK 1 OT ligen denna i Norge-mycket:spridda tidning, på ett närmande mellan de skandinaviska