STOCKHOLM ten 4 Juni. Vi ha efter norska blad meddelat vå za läsare debatten inom norska storthinget arp ende det af en svensk-norsk .komite utarbetx de, af svenska och norska regeringarne-gillade och af alla fyra riksstånden på svenska rilsdagen godkända förslaget till en nys. k.nmcdlanrikslag eller förordning angående Sverges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden. Innan vi deröfver anställa några betraktelser, torde vi något närmare, än som skett i ingressen till referatet ur de norska bladen, böra redogöra för de hufvudsakliga grunderna för de föreslagna förändringarne i förhållande till:nu gällande mellanrikslag af 1825 och, 1827, .Dessa äro: sAtt det förbud. upphäfves, som mellanrikslagen uppställer: emot! att-iransito landvägen införa utländer dförtullade varor från det ena riket till detan att den nu exceptionellt stadgade hälfva tullen vid införsel. landvägen skulle upphbäfvas för band, garn, tråd, strumpor och ylleväfnader, hvaremot den skulle fortfara för bomullsvåfnader, samt, i stället för den nuvarande -halfva: tullen; hel tull erläggas: för. socker och sockertillverkningar samt tobak ock tobakstillverkningär, ehvad de från det ena;riket införas till lands eller sjös; attäfven gjutgods, -band-, bult-, knippoch stångjern samt spik och plåtar, äfvensom de flesta hardtverkeriväror, såpa, stearinljus, och de finaste slagen Niibeock sidetivaror, Hvilka för närvarande vid införsel sjöledes draga hel tull, hädanefter skulle nedsättas till half tull; att varor, som, blifvit landvägen införda från det ena riket till det andra, derefter må inom det senare riket kunna sjövägen vidare försändås utan erläggande-af tull; att drawback och utförselpremie skola upphöra mellan de förenade rikena; att förbud mot det ena rikets fartyg att segla för frakt till-det andra rikets hamnar upphäfves; att icke blott i det ena riket bygda, utan äfven derstädes naturåliserade fartyg må kunna i det andra utan naturklisationsäfgift naturaliseras. Vi frågas om: vi mu för ett ögonblickiskulle antaga, att Sverge och Norge ieke vore tvenne förenade: riken, utan för hvarandra alldeles främmande, månne det då skulle fallit der främmande statens regering eller representationin ått,vunder för öfrigt lika förhållanden som de, hvilka ega rum i och emellan Sverge .och Norge, vägra att antaga. en si beskaffad traktat,:som?den här ifrågavarande, eller de förändringarsi den nu gällande, som här. etbjuda. sig?, Denna fråga tro vi icke kunnasbesvaras.med annat :än nej. Att utländska oförtullade varor få under lämpliga. kontroller landvägen införas från det ena eller andra riket, d. v. s. alt detenza rikets invånare må ega rätt att föra sin egendom öfver den andras område,tyckes väl vara det naturligaste i verlden, och torde väl nu mera varalantaget i de flssta delaraf Europa. Att. detta stadgande skulle vida mer gagna Norge än -Sverge tyckes också vara tämligen klart, då det det nemligen säkert skulle befordra —en—betydlig import landvägen öfver Norgeaf! kolonial; och andra väror för svensk räkning, hvaraf norska fartyg, norska köpmän ochsformän alltid skulle hafva fördel: Också bar Norge sjelft år 1841 begärt upphäfvande af det ännu gällande förbudet mot en sådan transitorörelse, hvilken jemvälblifvit tillstyrkt af de visst icke för Sverge partiska ledamöterna -af:1846-års tullkomite. Hvad angår den 7 ömsesidiga tullfriheten