jernvägsarbetena,dels angående upprättande af en särskilt:så kallad jerhvägsbank m. m., äfven varit synliga i en och annan landsortstidning. De insända artiklarne följa med de rubriker, som författarne sjelfve åt dem. gifvit. 1. Till redaktionen af Aftonbladet. Författaren af artiklarne i n:is 82, 83 och-84 af Aftonbladet har i fortsättningen, införd in:r 85, tämligen tydligt låtit förmärka sin ringa förhoppning, att inländska lån för jernvägsbygnaden icke komma att medföra ett skadligt inflytande på redan bestående näringar och göra penniogen otillräcklig för rörelsens behof. De medel, han-mot sådant fall föreslår, äro klarligen värdelösa palliativer. Det blir efterfrågan och behof af förlag, men icke riksgäldskontoret, som kommer att bestämma räntefoten, och när krisen inträffar, så är det icke ett tecken att räntan varit för högt bestämd på de ioländska lånen, ntan bevis derpå, att detta skuldsystem förtidigt blifvit infördt, då de kapitaler, som funnos till, icke voro öfverflödige för de befintliga näringarne och ännu mindre blefvo tillräcklige för den af jernvägssystemet uppkommande stegrade arbetshågen och alla de spekulationer, som både i anläggningsoch handelsväg deraf ovilkorl:gen föranledas. Huru skulle nu riksgäldskontoret kunna afbjelpa detta, utan avt återbetala lånen, samt låta kapitalet inom landet begagnas i sin förra riktning, ty detjemväl föreslagna medlet att bättrå oredan; eller riksbankens.mellankomst med understöd till penohingeverken, är in skränkt inom sedelutgifningens föreskrifter och upphör att verka, när maximum blifvit uppnådt. Derföre bjuder både . klokheten och ömtåligheten om allas rätt och fördel, att nu undvika inhemska lån af stående beskaffephet; hvaremot de på kortare tider, som kunde vara : behöfliga under negociationsperioderna och för andra finansiella föremål än direkta statslån, naturligtvis äro i sakens intresse. Men det vore illa om konung och ständer icke finna någon annan ntväg att. möderera den ränteutgift, som åligger staten för försträckniogarne till stambansbygnaden än genom negociation med utländningen. Ett så stort allmänt företag af ett helt rike måste ega den inneboende makten att, på grund af anlöggarens kre iit och det framskridande arbetets stundehga tillökade värde med nominella bytesmedel; åstadkomma ända till bälften af utgifterna, derirrnom inskränka upplåningen af åtgående behofvc och således endast effektivt bekosta hälften .af den ränta, som efter. arbetsplanen eljest varit erforderlig Staten oktrojerar enskilta bolag, som berättigas att utgifva sedlar på fastigheter, så i stad som på landet, och den skulle försmå att begagna samma för del för en sådan fastighet sorti Sverges stambanor! Insändaren vågar hoppas, att denna så enkla utväg ej kommer att blifva obegagnad; men då han icke funnit ett sådant förslag i de allmänna tidaingsbladen; som dock .innehållit många artiklar äfven i den finansiella delen af jernvägsfrågan, och statsutskottetsriksgäldsafdelning i sitt afgifna betänkande endast töreslår statslån, så bör han icke längre dröja : att meddela ett inom sin ort öfvervägdt förslag till bygnadskassans förstärkande med alldeles räntefria medel, ämnadt att såsom motion upptagas af en ledamot inom riks stånden och derigenom komma under st :tsötskottets och rikets ständers pröfning. Hofvudmomenterna af detta förslag innefattas i följande punkter: Före rikets ständers nästa sammankomst må icke inlöndskt egentligt statslån, vare sig med eller utan kapitalrabatt för stambansbygnaden begagnas, utöfver hvad redan må vara kontraheradt. 2:o Utländskt län epa fullmäktige i riksgäldskontoret upptaga med fritt val mellsn begge slagen och efter bästa öfvertygelse om sisten3 högsta fördel, till halfva beloppet af den summa som vid hvarje indragning af lånet utgör jernvägschefens bebof. 3:o Statsmakterna utfärda särskilt lag, som tillförsäkrar en sedel-emission af riksgäldskontoret, svarande mot värdet af det indragna lånebeloppet, om prioritet framför andra möjliga fordringsegare i statens stambanor och deras afgä!d, i den ordning de med arbete beläggas och farbare blifva. 4:0 I öfverensstärmmelse med ofvanstående punkt är riksgäldskonroret oförhindradt stt uten afbidar på indraget ut!ändskt lån utgifva sedlar, svarande mot halfva värdet af hvad staten redan på stambanorna bekostat. 5:0 Dessa sedlar kunna lämpligen ega denna lydelse: Svenska stambansbygnadens törenade läneoch grundiond inlöser vid anfordran denna sedel med 0 rdr bko genom kommissariatet 1 rikets ständers riksgäldskontor. 6:0 Ett kreditiv hos riksbanken beviljas riksgäldskonioret, till begagnande hvarje gång på kort tid, endast för sedel-inlösen, då stark påkännipg inträffar, för att befria staten från behofvet att hålla alltför stor räntelös kassa. Sådant behof minskas och uppbör, när större delar af jernvägarne bli uppl:tne till trafik och uppbördskontoren postdagligen remittera inflytande ktankosedlar eller andra verks mynt. . 7:0 Kontorets sedlar mottagas i all kronans uppörd, och genom tullmedlens mänadiliga insändande inkomma under helä arbetstiden kreditsedlar, för att genast remitteras till återutgifvande från arbetskassorna, sedan den räkning de tillhöra ipom riksgäldskontoret blifvit väderbörligen godtgjord från jernvägslånefonden. Det största tilloppet inträffar dock. när landtränteriernes remisser anlända; men då är också tillfället genast till bands för kontoret att genom jernvägschefen bringa sedlarne i nytt omlopp bäde för liqvid af fullgjorde leveranser och det på började arbetet. Så länge detta varar på så många från hvarandra vidt skida orter, der de utgifna sedlarne, för den del de utgöra arbetarnes besparade förtjenst, antingen förvaras i deras plånbok eller hemskickas till ännu aflägsnare och mera spridda trakter, har koutoret säkrare utväg än alla bittills med kreditsedlar agerande verk att hålla sedlarne i allmänna rörelsen och snart sagdt utan allt besvär för deras utgifvande, då de bestrida statens egna utgifter. När arbetstiden upphör, kunde utan närmare öfvervägande af saken det förmodas, att riksgäldskontoret, saknande utväg att sätta derefter presenterade sedlar i nytt omlopp, nödgades kistlägga stora summor, under tiden saknande värde för rörelsen och för kontoret; men så blir icke förhållandet. Jernvägschefen har behof att uppgöra leveranskontrakter genast om sleepers och virke, .snart om lokoMotivers och i riket tillverkade rails. De billigaste priser kunna icke betingss utan förskotter, och genom dessa komma kreditsedlarne i förnyadt omlopp. Hvad öfrigt kunde blifva, saknar kontoret jost vid denna tid på året icke tillfälle att göra fruktbärande genom utlåningar till bruksoch sågverksegare i långt från bufvudstaden aflägse orter, och slutligen skola filialbankerna icke försmå att förvalta upplånta kreditsedlar, som mottagas i all kronans uppbörd, under en tidpunkt, då efterfrågan af lån är störst både för spanmålshandelns bedrifvande och nödiga förlag inom bruksoch skogshandteringen; på hvilka sammanlagda skäl med s kerhet kan förutses, att då detinländska fondsystemet skulle 1 närvarande stund skada statens och enskiltas alla intressen, och en till hela beloppets fyllande utsträckt skuldsättning till utlänningen komme att, genom riksbankens derigenom förstärkta silfverfond och sedelstockens deraf följande ökning, bringa ett ännu större rörelsekapital i omlopp, än som åstadkommes efter detta förslag, till ännu större förskräckelse för dem, som frukta att öfversköljas af en penningeflod; utförandet deremot af ett system efter ofvanstående grunder främjar allas fördelar. Då sedelemissionens egentligaste föremål är att bespara halfva anläggningskostnadens balanserande genom amorteringslån, så bör dess anlitande inskrän