fattningen är grundad på lika sky!digheter och rätigheter för båda rikena, och hvarjemte på grefve v. Platens förslag uttajades den önskan, att regeringen måtte vidtaga någon åtgärd ledande derhän, att de svenska kommuner, som allt för mycket betungas af erättningarne till Norge, måtte af staten erhålla nå gon lätnad. I diskussionen om denna punkt delto30: grefve v. Platen, hr H. Hjerne, grefve Anckarsärd, kammarrättsrådet Ålander, notarien Johansson, :ammarrättsrådet Kinmansson, norska statsrådet Lang, rådman Weser, grefve Liljencraniz, grefve D. Frölich och hr Lallerstedt. Den sent framlidna tid, vid bvilken denna afdeliugs öfverläggningar slutade, nödgar oss att till i norgon uppskjuta en fullständigare redogörelse. Andra afdelningen. Ordförande: justitiekansleren von Koch. Den sista af de till afdelningen hörande frågor föredrogs, så lydande: Hvilka äro de bästa medel tt förmå arbetaren att göra sig delaktig utaf de förmåner , som pensionsanstalter, sjukhjelpsföreningar och sparbanker medföra, och huru skall hans förtronde till dessa inrättningar väckas? Från hr bankokommissarien Thyselius var ivlemnadt och upplästes -tt förslag till reglemente för en förening, kallad Tjenarens framtid, hvars ledamöter skulle förbinda sig att öka sina tjenares lön mul ett visst belopp, aed vilkor att denna lönetillökning insattes i ränte jörsäkringsanstalten. Afdelningen uttalade sitt inresse för den id6, som låg till grund för detia förag, men ansåg sig icke böra inlåta sig på någon aärmare granskning af detsamma. Fabrikör Almgren 2nsåg det mesta i detta hänseende kunna uträttas sf husbönderna, om de tillhölle sina tjenare att göra nsättningar i de befintliga anstalterna af detta slag, all hvilka kunna räknas många smärre kassor biand fabriksarbetarne, förvaltade på ett utmärkt sätt. Det skulle vara af mycket gagn, om det ålades husbönderna att uppgifva hvad som blifvit i detta hänsegende gjordt af och för deras tjenare under årets lopp. Hr Schuldheis ansåg det lämpligaste medel för att vefordra arbetares delaktighet i dylika inrättningar vara, att genom tidningspressen och broschyrer söka vibringa allmogen och arbetsklassen begrepp om saen, hvarjemte muntliga föredrag i ämnet, som vid !ämpliga tillfällen kunde hållas, skulle vara af mycket gagn. Mag. Sohlman ville icke bestrida vigten f husböndernas ioflytande i detta hänseende, men :rodde detsamma icke göra tillfyllest, emedan det törsta hindret komme från arbetsklassens egen okunsighet om de ifrågavarande inrättningarnes beskaffenhet och de grunder, på hvilka de äro bygda, hvilket gör, att de ofta äro föremål för fördomar, hvilsa äfven en välvillig husbonde ofta icke kan besesra. Såsom exempel anfördes en egendom, der husbonden ökat tjenarnes lön med 12 rdr bko, med vilkor att dessa skule insättas i ränteförsäkringsanstalcen, men att en del af tjenarne hellre underkastat sig att ingen tillökning få. än att denna skulle åt dem på nämde sätt tillgodogöras, och att åtskilliga nom kort flyttat, af harm öfver att sålunda trakasseras... Det vigtigaste medlet vore derföre att söka hos den fattigare befolkningen sprida riktiga begrepp om saken,: och detta kunde ske genom begagnande af pressen och framför allt genom almanackan, som snart sagdt kommer i hvars mans hand -och som derföre borde, långt mera än hvad nu är fallet, begagnas som vebikel, för upplysniog. Särskilt borde der upplysas om den större fördelen och säkerheten af de större anstalterna; de många små kassorna kunna visserligen verka något godt, men det är naturligt att de ej kunna erbjuda så stora fördelar, och att deras förvaltning och existens icke alltid äro så beiryggade som hr Almgren menat;derom hade rättegångsoch polisförhandlingarne stundom lemnat vittnesbörd. Hr Lundström instämde i den åsigten, att man borde upplysa arbetsklassen om fördelarne af större föreningar och anstalter, i stället för de många smärre; det vore äfven önskligt, om husbönderna i allmänhet vilie antaga såsom regel att insätta den städsel de gifva sina arbetare uti rän:eförsäkringsanstalter. Greefve Piper instämde i mag. Sohlmans yttrande om j vigten att sprida upplysning i detta hänseende. Särskilt ville talaren att uppmärksamheten skulle fästas å sparbankernsa, som på landsbygden u:rättat mycket zodt, och anförde såsom ett exempel i. denna väg den ordning John Schwartz hade infört på sioa egendomar, att ge hvarje tjenare en sparbanksbok, att i stället för lönetillökning och särskilta gåfvor hvarje månad iosätta för hvar och en 32 sk. bko, samt att i en kolumn uppfördes allt hvad som sålunda blitvit af husbonden insatt, men i en annau kolumn hvad tjenaren sjelf af löneb.sparingar kunnat insätta. Borgmästaren Knös vitsordsde; att det äfsen för den mest upplyste och välvilligaste husbonde ofta är svårt att förmå sina tjenare att göra insättning isparbinker, och att der dessa blifvit stiftade med hufvudsakligt afseende på de torftigares och tjenares gagn, består ofta ?, af de, som ha insatser, af personer, tillhörande en annan klass. Ansåig det emellertid tillbörligt, att husbönderna: erinrades om sin plikt att tillhåilla tjenarne stt täcka på sin framtid. Justitiekansleren von Koch ansåx frågan vara af den största vigt, emedan ett af våra största nationallyten är bristande omtanka för-framtiden. Est skäl, Hvåarföre -bemödandena att förmå tjenstefolk att? göra besparingar hittills misslyckats är det, att lönerna var.t så låga ått de icke räckt till mera än det nödvändiga; då ett anoat förhållande nu inträdt, torde man kunna ha an : ledning hoppas bättre framgång, isynnerhet om man bemödar sig att sprida upplysniog i ämnet. Hurnvida husponde lyckats eller misslyckats i sina försök att förmå tjenare att görs insättningar torde mycket: bero af det förhållande hvari han stält sig: till dem.: Vill man föreskrifva att insättningar: e skola ske af sjelfva lönen, torde försöket vanligen misslyckas. Hr Schuldheis yttrade sig -om nyttan af gå skillingsskrifter i ämnet, äfvensom om gagnet af ränteför-! säkringsanstalterna, Hr Bäckström vitsordade att för-! troendet till Sparbankerna på senare tiden väsentligen tilltagit bland landtbefolkningen. Mag. Sohlman auhöll, att till den kategori af ätstalter och föreningar, bvarom hät vore fråga, och till inträde i hvilka mav borde uppmuntra och förmå arbetsklassen, äfven af afdelningen borde räknas brandstodsbolag för försäkring af lösegendom. Dä större olyckor tima, träda! visserl gen ofta den välgörande allmänhetens gåfvor! i brandförsäkringens ställe; men för hvärje arbetare, som har bederskänsla och är van att kunna reda sig på egen hand, måste det dock kännas förödmjukande att emottaga allmosor, i stället för att af ett brandstodsbolag uibekomma den ersättniog han har rätt att fordra. d H Häradshöfding Ulrich önskade, att kommunerna borde lemna bidrag till stiftande af dylika inrättningar och derigenom uppmuntra till insättning i dem. Borgmästaren. Knös vidrörde det gagn, som i Skottland åstadkommits genom de många depositbankerna. Afdelningen antog: såsom sin gemensamma tanke: att de bästa medlen att väcka förtroende hos arbe tarne för de ifrågavarande inrättningarne, till hvilka afdelningen äfven vill räkna brandstodsbolagen för försäkring af lösegendom, och att förmå dem att göra sig delaktiga i de förmåner, som de erbjuda, äro: spridandet af underrättelser om anstalternas beskaffenhet och de grunder, hvarpå de äro bygda; genom periodiska pressen, särskilt tryckta skrifter och framför allt genom almanackan, äfvensom genom muntliga föredrag, der så lämpligt kunde vara, samt bemödanden af välvilliga personer, och specielt husbönder, att dels bilda dylika föreningar och anstalter och dels söka på lämpligt sätt förmå tjenarne att i dem inträda. Tredje afdelningen Ordförande: generaldirektör Ekströmer. Ordföranden redogjorde för innnhållet af en från doktor A. Miller insänd skrifvelse angående i Chemnitz bildade inrättningar till arbetsklassens bästa, nemligen en handtverksförening, genom hvars initiativ ett aktiebageri blifvit anlagdt samt arbetarebostäder