Aftonbladet – 26 maj 1857, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Ett 80-årigt fattighjons ben amputeradt af en qvinna och — läkt. (Utdrag af ett bref från Skåne.) Eno gammal jungfru Wetterholst, fattighjon i Bjufs församling, 79., år gammal, nära nog blad och Jöf, hade i vintras, då hon någon af de kallaste da garne varit ute, blifvit frusen och iörky!d, så att hoc på ett förskräckligt sätt jemrade sig Sofver plågor i ioten. I Södra Wram bor en s. k. läkeqviona, som bar stort förtroende i orten. för sin skickli het at säka benbrott och andra yttre åkommor. Hoa efterskickades till jungfru Wetterh lst och undersökte fo en, då det befauns att tårna voro alldeles svarca och torra som pinnar, enligt hvad lak.q-inarn för klarat. Hon ansåg dem bortdöda af kallbraud. Gumman: plågor voro ytter:t svåra och hon bad a:t bli hjelpt, det måtte gå huru det ville. Likeqrinnan förklarade att en läkare borde ögonblickligen hämvas för att aftaga tirna och så wycket som var död: af sjelfva foten. Men som ingen läkare stod ati fa, och gumman jemrade sig häftigt, beslöt läkeqvionan att göra det erda, som hon ansåg användbart. Hon siex till det bredvid fattighuset belägna hemmanet. der hon låvade och låt väl skarpslipa en yxa. Derefter gick hoa till den sjuka, kom oupph rligen bad att hon skulle aftaga foten, band för hennes ögon och sate foten på ett block, som hon lät inbira. E2a vedhuggare stod utanföre med en sior kiubba. Likeqvinsan inkallade honom, satte sjelf med myesen försigtighet yxan på foten och gaf honom en vink att slå vill. Hao tvekade ewt ögooblick, mea läkeqvionan såg så ska-pt och befallande på honom, art ban med ens höjde klubban och gf et kraftullt slag på yxan. Den sfhuggna delen hoppade gegast Jångt fram pi polfvet, så a:toperationen skedde på ett ögonblick. Dea stympade foten bl;dde inter eller ytierst risga. Läkeq innan förband såret. Gumnau Weiterbolst förklarade att alla plågor voro förb. Hen soft godt om natten. Följande dagen kom like qipnan avi se om patienten. Di änau litet sdöd. var qar, bortskars detta med en rakkaif, och förbandet påsautes ånyo. Då deana händelse blef bekant, tillsade jag ordöranden i fattigvårdsstyrelsen, att en läkare nödvändigt måste efterskickas, och talade med församlingsboorna efter slutad gudstjenst om att saken bor