fruarne. Efter en flyktig, å deras sidas med återhållet löje hycklad -herdestund börja de en så häftig ringdans med den tjocke riddaren, att denne är nära att mista andan, hvarefter de skynda bort, för att snart efterträdas af hela nejdens till elfvor, tomtegubbar mi: m. utklädda ungdom, som under stickande och nypande börjar en ännu vildare dans omkring den flåsande och jemmerfulle Falstaff, till dess han omsider befrias derifrån genom de klipska fruarne och derag män, vid hvilket bögtidliga tillfälle den unge Fenton och mll Anna Page, som under tiden, än hvar för sig, än tillsammans, vandrat omkring i trakten och sjungit om sin kärlek, slutligen se sina förhoppningar verkliggjorda, till stor harm ej mindre för den af fadren gynnade rike, men inskränkte unge Spinker, som ständigt ropar på sin söta Annan, än för den på sitt franska tungomål brytande storprataren doktor Cajus, gynnad af modren. Kompositören till denna opara, O:io Nicoai, som i -örjan af sin bana med afgjord förkärlek omfattade kyrkomusiken och dess studium, blef under den senare delen af sin lefnad, som tidigt slutades redan för åtta år sedan, allt mer och mer intresserad för den dramatiska tonkonstens verk, och att han, enligt hvad om :-bonom berättas, funnit mycket behig i den ny-italienska musiken, fianer man ifven af ifrågavarande opera, hvilken allmänt inses för hang bösta, likasom den blef hans vista. Hvad instrumenteringen beträffar, torde Nicölais förrjenst om densamma ega ett fgjordt företräde framför de fleste nyare italienske kompositörer, då han deremot, hvad melodiens friskhet och spänstighet vidkomner, står tillbaka för mången af de nyssnämda, isynnerhet om man lemnar den dranatiska situationens fordringar äsido. Om än icke alla de personer, som uppträda detta stycke (dock med undantag förstås af Falstaff), hvar för sig erbjuda sådana indiviIualiteter, som särdeles lämpa sig för musisalisk behandlig, så har dock sjelfva handingen en desto mera oaivislig fordran på att,