vid Themsens strand och hvilken befallning punktligt åtlydes. Efter detta mindre angenäma äfventyr återfinna vi Falstaff på värdshuset ;Strumpebandet; kryande upp sig vid bägaren efter det kalla badet, och drickande omkull åtskilliga af dervarande gäster. Han får der ånyo en kallelse att vid viss tid infiona sig hos fru Siröm, och oaktadt han först påstår sig bafva fått nog af henne, beslutar han sig dock att åtlyda kallelsen, efter att äfven ha emottagit besök af hennes misstänksamme man, som, förklädd, lemnat Falstaff sin börs och lofvat än mera, om han blott kunde förskaffa honom tillträde till fru Ström, hvilket Falstaff icke är sen att lofva. För andra gången beger han sig alltså åstad, men binner ej heller nu att för fru Ström ens riktigt beskrifva sin ömma låga, förrän han måste gömma sig, och fru Page instörtar med den för Falstaff ovälkomna underrättelsen, att mannen i sällskap med flera andra är strax efter och fullt säker på att den tjocke riddaren nu befinner sig hos haus hustru. Hvad är att göra? Tvättkorgen kan icke begeagnas för andra gången. Falstaff måste antaga skepnaden af en gammal gumma ifrån Brentford, i orten ansedd af mången för en trollpacka och synnerligen afskydd af Ström, som, då han i sin: förbittring icke finner reda på någon Falstaff, låter sin vrede rasa ut emot den slutligen framträdande förmodade hexan, hvilken ick undgår ennärmare bekantskap med den uppretade mannens käpp, ehuru denne icke i hennel änar den fötklädce Falstäff. Till ännu ett uppträde lyckas det de förslagna och muntra fruarne att narra Fålstaff, denna gång i samråd .med sina män, ty Ström är nu redan botad för sin grundlösa svartsjuka. I Windsors park finnes en ek, som kailas jägar Hernes ek, och om hvilken sagan berättar att den gamle jägaren, som förr vaktat parken, der går igen hvarje midnatt, spridande skräck och fasa vidt omkring. :Utklädd till Herne ceh behornad såsom denne sög:s vara, infinner sig Falstaff enligt aftal en midnatt vid denna ek. Snart anlända äfven de begge