gan att i toner: gifva ett ssnnt och motsvarande uttryck: deråt; På den rubbning, som handlingen dervid måste undergå, kan den icke vinne, men hvad värre är, den makalösa, snillrika dialogen kan, såsom en-naturlig följd af operans fordringar och egenskaper, omöjligen göra sig rätt gällande. Moszenthal har vid sin bearbething af De muntra fruar1e i Windsor, saromandregit Shakespeares fem akter till endast tre och har dervid i allmänhet gått till väga med smak och urskiljning. Att Shallow, mrs Qaiokly och Falstaffs följeslagare blifvit uteslutna, derom är väl icke något att siga, men nog skulle den Waleska presten sir Hugh Evans varit af effekt i en komisk opera. Hufvudsakliga förindringen är för öfrigt avi körleksbandeln mellan Fenton och Anna Page i operan blifvit mera hufvudsak, än den är hos Shakespeare, som behandlat den mera i förbigående. Vi återfinna i början af stycket de begge fruarna Ström (mrs Ford) och Page kollationerande sina begge efter alldeles samma konsept författade kärleksbref från den tjocke, men älskogslystne riddaren sir John Falstaff, hvarefter de besluta att gifva honom bot för hans kärleksgriller. Han lockas till ett besök hos fru Ström, men hinner knappast komma inom dörren förr än han måste taga sin tillflykt bakom en skärm och åhöra huru den inträdande fru Page berättar, att Ström snart är att hemförvänta vid ett högst uppbragt och misstänksamt lynne, i hvilket han vore i stånd till allt, om hans svartsjuka blefve ytterligare retad. Dessa ord hafva icke någon ljuflig klang i Falstaffs öron. Han framträder helt förskräckt och underkastar sig villigt fruarnas proposition att, instoppad i-en större korg, låta sig omoch öfverhöljas af gammalt och icke så alldeles onyttjadt linne m.m. Mannen inträder straxt derefter, kastar en tviflande blick på korgen, men efter erhållen upplysning att den blott innehåller saker, som skola tvättas, låter han den bäras ut af de tvenne tjenare, som fått befallning af frun att tömma hela dess innehåll