ad Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 18 Maj. Ännu några små fakta under prins Napoleons besök här, om hvilka tidningarne icke haft någontin. att förtälja, vill jag omtala. Jag förbigår detta Lill: salongsqvaller, som klandrar prinsen för det han på franske envoyn hr Moustiers bal den 11, hviken konungen och drottningen bevistade, icke infann sig förr än sedan prinsen af Preussen och de öfrige prinsarne hade kommit, för det han aflägsnade sig kl. 12 straxt efier det kocungen och drottningen lemnade balen, oaktadt flera prinsessor stannade qvar öfver supån, som serverades kl. 1 (det var i sjel:va verket prinsen som tillstält balen för hofvet) för det han ej infört drottningen i balsalen, hvar: en viss villervalia lärer uppstått vid de höga porso nerna3 inträde c. Ejholler vill jag uppehilla mis vid de högre officerarnes klagan, att prins Napoleon glömde den visserligen wämligen triviala plägseden att efter dea stora militärrevyen den 9 tilltala dem. berömma truppernas hållning m. m. Hvad som verkligen torde förtjena att fratchållas, är den pikant. omständigheten, att prinsens resa till Tyskland så brådstörtadt beslöts, att de personer, som åtföljde prinsen och utgjorde hans militära svit, icke vor: försedda med visitkort i tillräck:ig mängd. Flers gånger skrefvo två eller tre af dem sina nama på samma kort. Jag har till och med med egna ögon sett en bit vanligt papper, hvarå en senators nam var tecknadt och som gjort tjenst säsom visitkori hos ett tyskt sändebud. Genom denna brådska med prins Napoleons res: låter det också förklara sig, att Patrie kunde förneka, att någon resa var i fråga, blott två dagar innan den företogs. Ryktesa om tämligen skarpa ord, som i Paris lära vex!ats mellan pr nsen och storfurs:en, saråt om prins Napoleozs önskan att genom sin lortresa få visa, huru ringa sympati ett frausktryskt förbund ingaf honom, hafva derigenom vunci mera trovärdighet. Denna bevekelsegrund avses forifarande: såsom den sansolikasie förklaringen på priosens boriresa just i samma vefva som de ryskt sinnade tidningarna fylde sina spalter med berättelser om de fester man i Paris slösade på kejsar Alexanders bror. För att gifva resan en annan färg, förebar man en sändning i afszende på den redan nära nog bilagde Neufcehåteitvisten och lemnade, prinsen ett egenhändigt bref till konungen i Preussen, och slutligen fingo de halfofficiella preussiska och ryska tidningarce i uppdrag att i främsta ruc met framhålls Neufchåtelrågan såsom målet för prinsens resa till Berliv. Jag vet bestämdt, att den ryska centern i Berlin gjort stora ansträngningar, för att förekomma att någon annan öfvertygelse vunne insieg. Då derefter br Manteuffels organer kappades att upprepa, att Neufchå:eifrågan vore enda orsaken till resan, gjorde de icke blott såsom goda grannar en. väntjenst åt sina kamrater de ryska tidningarne; de läto derjemte medelst. nyheten indirekt förstå, att hr Moustier icke visat prof på någon synnerligen stor skicklighet, då man, för att lösa det ledsamma Neufchåtelproblemet, behöfde taga sin tiliflykt till en utomordentlig beskickning. Alltsedan den beryktade depeschstölden i Potsdam, hvilken, såsom man vet, tillstäldes af hr Manteuffels agenter, och som den franska beskickningen se ermera gjorde sig till godo i och för kriget, har hr Moustier, åtminstone i hemlighet, icke varit syonerligen älskad af en viss ofticiös krets i Berlin. Jag nämner detta, för att låta er inse det dolda ändsmålet med de ha!fofficiella preussiska och: rycka försäkringarne rörande prins Nspoleons resa till. Tyskland. För att återkomma till prins Napoleons besök, så är prios Fredrik Wilhelms, prinsens af Preussen sons, frånvaro fråa Berlin under hela den tid prins Na: poleon der uppehöll sig, ännu en gåta för vår diplomati. Jag vill minnas, att jag redan i mitt förra bref yttrade ngra ord derom. Någonting mås:e hufsa tilldragit sig i Paris under den preussiske. prinsens besök hos hofvet i Tuilerierna, och det hederslegionens stora band, som kejsar Napoleon förärade prinsen af Preussen, den frånvarande prinsens far(en dekoration, hvilken, i förbigående sagdt, var väntad såsom en gepgåfva för den preussiska svarta örnsorden, som prins Napoleon erhållit) har icke lyckats minska dena öfverraskning, som prins Fredrik Wilheims frånvaro förorsakat inom den diplomatiska verlden. Det är säkert; att denne sistnämde, som residerar i Breslau, icke varit illamående. Under det man påstod honom vara sjuk, visste de schlesiska tidningarne att berätta, att han bevistat den och den balen, den och den revuen o. s. Vv. Hvad som väckte mesta uppståndelsen och till och med förorsakat något obehag, var d:n polemik, som Kreuzzeitungs artikelom prinsens besök framkallade. Efter att hafva bestridt de bevekelsegrunder, som uppgåfvos för prins Napoleons resa, inskränkte sig denna feodala tidnirg till att yttra några ord om det nuvarande franska styrelsesystemet. På samma gång hon medgaf, att kejsar Napoleon förstått att draga fördel af den orientaliska krisen till förbättrande af sin ställning i Europ3, eriorade hon om den olikhet, som råder mellan våra och Frankrikes institutioner. Hon sade, att vi till och med hafva mindre att befara af Frankrikes benägenhet ör eröfringar, än af dess styrelsesystems propaganda. Denna något framfusiga frispråkighet i artikeln tyckes hafva förargat hr M nieuffel, för hvilken den franska ceniralisationen med dess polisapparat ingalunda är misshaglig. Konseljpresidenten, som å andra sidan fruktade att man kunde göra regeringen ansvarig för K:euzz2itungs, feodala u:fall, lät uti Preussische Correspondenz införa ett i ogillands genmäle härpå. Den halfofficieila. organens artikel päminde om den iordaa censurens lycksne oan att i toner vifva ett sannt och Motivasd