outtömlig och roande humor begåfvade egoisten framstår i första och andra delen af Konung Henrik IV. Man får derföre kan ke ej heller begära, att hr Uddman skulle gifva oss den ursprunglige sir John. Han var också en mera vanlig drinkare, oberäknsdt tjockleken. Falstaffs parti kunde väl tagit i anspråk, i synnerhet vid hans inträde, en kraftigare röst, dock. sjunger hr Uddman såsom vanligt rent och tyckes mycket roa publiken. Uti hr Stjernströns framställning af Falstaff i en annan pjes återfann iman deremot mera, jemte flera andra väl uppfattade drag, äfven den storskrytande magnificensens. Hrr Strandberg (Fenton), Walin (Ström) och Willman (Page) hafva varit vid god disposition. Hr Lundberg har gifvit en liflig färg åt den franske doktorn Cajus rol, och hr Dablgren har i unge Spinkers rol en af sina bästa, deri han på ett rätt komiskt sätt återger den tafatte och kärlekspjunkande pultronen. Balletten är särdeles väl anordnad af hr Lund och med liflighet utförd af de deri deltagande. Operan har redan gifvits fyra gånger för goda hus och synes fortarande väcka mycken munterhet.