när den skall beledsagas af musik, denna bör vara sådan, att begge uppbära hvarandra. Dertill fordras något af den outtömliga, geniala humor, som flödar i t. ex. Cimarosas Hemliga giftermålet, och om Nicolai icke förmått att lösa denna svåra uppgift, så anträffas dock här, bland åtskilliga reminiscenser ifrån Weber, Dalayrac ms. f1., mänga iekande och vackra melodier: Tonsättaren tyckes äfven hafva egt en långt större förmåga att behandla det erotiska elementet än det rent komiska. Band det bäst lyckade nämna vi duetterna i första akten emelfån Fenton och Page: Ack, om ni nånsin slutit inne, samt emellan fruarne Ström och Page: Nej, det är nästan för besattv, Fentons romans Hör hur lärkan jublar än! jemte den derpå följande duetten emellan Fenton och Anna i andra akten, samt i den sista, Aunas aria och trion emellan Falstaff och de båda fruarne. Äfven uvertyren är af intresse, Utförandet har varit ganska lifligt. MI Michal (fru Ström) har skördat ett enhälligt bifall, icke mindre för sitt goda spel än för sin både vackra och konstrika säng. Mil Andråe (Anna Page) hear likaledes vunnit rikligt erkännande, egentligen efter arian i tredje akten, som af henne äfven återgifves mod mycken telang. Fru Strandberg var en nhäpen och förslagen mrs Page, kanske blott alltför ungdomlig för att vara Anas mamma. Utan tvifvel var ht Uddmeanz: uppgift att föreställa den verldsbekante sir John Falstaff den svåraste af alla. Såsom b-kant ville drottning Elisabeth en gång se Falstaff såsom älskare, och för att uppfylla drottningens önskan introducerada Shakespears honom hos de muntra fruarna i Windsor,, I sjelfva verket torde man till och med hos Shakespeare märka, att Falstaff icke här är omede!bart framkallad af skaldens egen trollstaf, i det skärpan icke är fullkomligt bibehållen i de konturer, hvarmed den glupske frossaren, den fiatlige lismaren och baktalaren, den fege storskrytaren, den med lika mycken skadeglädje och njutningsbegär, som