sökningar af annan beskaffenhet och?med annat ändamål ändock komma att erfordras. Förgätas får det dessutom icke, att de undersökningar, som skola vara ledande för bestämmande af buvornas sträckning, böra vara så omfatiande, att jemförelser, på grund deraf, kunns anställas, och att man således icke gjort nog, om mån kan siga att en viss bansträcknivg är undersökt, äfven om detta skett med den aldrastörsta noggranhet. Rd Då jag alltså ansett och anser, att ett system för landets jernvägsbanor icke bör fastställas, och att ett sådant i allt fall, i saknad af nödiga undersökningar och upplysningar, icke nu kan pröfvas och antages, har jag ej heller kunnat gilla, att utskottet godkänt ett sådant system. I fråga om beskaffenheten af detta system har jag i öfrigt framstält anmärkningar, i syftning att förekomma, det medel vid denna riksdag anvisas till bansträckningar, hvilkas bekostande af staten antingen alldeles icke eller åtminstone först i en lång framtid bör kunna ifrågakomma. Bland de reservanter, som utförligare uttalat sig mot antagandet af ett system, är äfven Anders Eriksson från Elfsborgs län, hvars yttrande vi så mycket hellre återgifva, som han i denna del af frågan torde uttrycka åsigten ej blott hos en betydlig del af riksdagens bondestånd, utan äfven has den allrastörsta delen af Sverges allmoge. Anders Erikssons reservation lyder: Då rikets ständer under sistförflutna riksdag togo första steget att ikläda staten skyldigheten att sjeif utföra vissa jernvägsbanor o.h derjemte afläto unde-dånig skrifvelse till K. M:t, att innan denna riksdag låta en komite af sakkunn:ge män uppgöra om des:a banors sträckning emellan autsgne ändpunkter, sim? derjemte beviljade medel för undersökning i topo grafiskt och statsekonomiskt hänseende hvarest desca banor klokast och med minsia kostnsd för riket mest gagnsnde borde dragar, var troligen aldrig de ständeras mening, att i ett så vidsträckt omfång, som ru blifvit föreslaget, ett system borde uppgöras för de jernvägar, som staten i första hsnd skulle sig åtaga. Det är och förblifver således nuvarande ständer, som hafva att uppbära framtidens dom för det på ev gång så halsbrytande sätt att gå till väga att för nu och en längre framtid tillförbinda nationen att — utan afseen:e på de förändrade tidsförhållarden, som i en framtid kunna uppstå, och utan att genom nigon praktisk erfarenhet få tillfälle bedöma buruvid jernvägar inom Srverge, med sitt hårda klimat och sin vidsträckta samt gles: befolkade areal, emot andra länder, kunna vara så gagneliga, att de oafvisligen på sådant sätt måste framkomma — kasta sig in uti en statsskuld, som efter de förstaberäkningarne gör den för ett fattigt land lilla nätta summan af 120,000,000 rdr. När man nu härtill lägger att alla de större eller mindre företag, hvarmed staten intill denna dag sig befattat, icke kunnat verkställas för mindre än ett jemt fördubblande af der summa, som på alla möjliga vetenskapliga grunder blifvit föreslagen; så kan häraf dragas den slutföljd, att, innan de af utskottet nu föreslagna statens stambanor komma till stånd, nationen måste fördjupa sig i en utländsk statsskuld ef omkring 200,000,000 rår, hvilken kommer att under en längre tidrymd dragu atur landet omkring 10 å 12,000,000 rår årligen Månne icke Sverge härigenom kommar att sakna den lätthet hvarmed det hittills kunnat röra sig på verlds marknaden, säåtom kändt, utan någon staisskuld? Motsatsen häraf skulle kunna göra det ganska svårt för ett i öfrigt så fattigt land som Sverge att i nödens stund få något lån på någorlunda billiga vilkor. När man uppgör en sak bör man icke alldeles förbise händelser, som i en framtid kunns uppkomma. — Jag föreställer mig, att Sverge blefve under tiden insnpärjdt i ett oväntsdt krig ionan det föreslagna jernvägsföretaget hunnit någon fulllordan, då man jemte denna frivilligt ingångna statsskuld kunde tvingas att sätta sig i en lika stor, om icke större statsskuld och på hvad ogynnsamma vilkor som helst. — Det lärer icke kunna bestridas att dessa räntor, de må blifva mer eller mindre, måste ovägerligen hvarje år inbetalas och i samma mån minska nationalförmögenheten. Ett annat förhållande vore, om här, likasom i England, statsskulden kunde få göras inom riket, då vore alltid samma förmögenhet qvar för att inom rikskroppen sprida lif och rörelse; dock måste i alla afseenden dessa summor utprejas af den skattdragande allmänheten, helst statens tillgångar alltid medtagas för underhållande af statsmaskinens oafbrutna gång för öfrigt, ty ingen lärer med all sin profetiska förmåga våga påstå, att jernvägar inom Sverge, jemte den dryga administrationskostnad som dermed är förenad, kunna sjelfva komma att godtgöra sina ränteoch kapitalförluster. Det är upplyst genom andra länders erfarenhet, att det miltal, som här är föreslaget, fordrar för sin fullständiga och oafbrutna gång flere tusende embetsoch tjenstemän samt bygnader och verkstäder under alla möjliga benämningar. En annan svårighet torde ej heller böra förbises, nemligen den arbetskraft, som måste dragas från näringarne för bearbetningen af dessa jernvägar, och af detta, sammanlagdt med hvad förut är omnämdt, torde man kunna göra någorlunda klart för sig, huruvida det är möjligt att på samma gång jordbruket, bergsrörelse, fabriker och handteringar af alla slag kunna samtidigt med jernvägsbygnaderna vinna den åsyftade förkofran, som mån förestält sig genom jernvägars snara tillkomst; månne icke detta, som var ännadt att lyfia nationalvälmågan, i första hand åstadkommer ett utmsgrande? Det torde derföre vara nödvändigt iskttaga så mycken moderation, att det ena kan uppehålla sig i jemnbredd med det andra. Ingen lirer vilja bestrida, att icke jernvägar äfven inom vårt land kuona i mångfaldigt afseende blifva gagneliga och till och med i afseende å tidsförhållandena oumbärliga; men om något så trängande behof deraf ännu förefinnes, att staten bör, utan att pröfva huruvida jernvägar inom Sverge med sitt egendomliga läge kunna vara lika gagneliga som i andra länder, pu rusa åstad och företaga sig ett så vidt omfattande jernvägsnät, som ingen enda stat i Europa vågat åtaga sig — derom torde tankarne vara delade. Det är genom ofliciela handlingar upplyst, att ingen stat i Europa åtagit sig jernvägsbygnad för !,:delså stor summa relatift till sina statsinkomster, som den Sverge nu i ett enda hopp ernar företaga. Månne det icke vore klokare att staten, om den någonsin behöft direkte blifva jernvägsbyggare, företoge sig en mindre vidt omfattande plan för att så fort som möjligt få den utförd och för att icke allenast deraf draga den förde! som kan åstadkommas, utan äfven derigenom lemna et experimentalfält för den enskilta företagsamheten, som i min tanke icke skulle underlåta att i den mån behofvet sf jernvägar oafvisligen framstode associera sig och, på ett mycket lättare sätt än hvad den tunga statsmaskinen kan åstadkomma, tillvägabringa jernvägar, der de för landet kunna vara mest nyttiga? Det hade i min tanke varit myeket bättre om staten, med all den förmåga som kunnat åstadkommas, understödt dessa enskilta företag och sökt undvika allt eget sysslande dermed, helst MIT ROMA to AKER SR KKR NAKNA när den skall beledsagas af musik, denna bör vara sådan, att begge uppbära hvarandra. Dertill fordras något af den outtömliga, geniala humor. som flödar i t. ex. Cimarosas Tr Me a