Aftonbladet – 22 maj 1857, sida 5

Bidrag till papperets historia. En intressant brefvexling bar nyligen blifvit förd emellan hr Egger, medlem af franska institutet, och? hr Firmin Didot, boktryckare och publicist, rörande de materialier man fordom användt att skrifvaj på. Hr Rhizo Rhangabe, minister för utrikes ären dena i Grekland, utgaf för någon tid sedan en afskrift af de ännu återstående delarne:af en inskrift, som innehöll en noggrann förteckning på de kostnader, som atbenienserna bestridt för uppförandet! af Erectheion 407 före Kristi födelse. Hr Egger; fåstade nemligen hr Didots uppmärksamhet på tvenne? bland de utaf hr Rhangabe meddelade räkningarne, i hvilka kostnaden för tvenne taflor, på hvilka räkvingarne varit skrifna, utgör en drachma, eller 67 öre för hvarje tafla, och för tvenne papyrusblad till afskrifning 1 drachma och 2 oboli (omkring 90 öre). Hr Egger omtalar, att dessa räkningar voro upptecknade på med hvitt vax beklädda trätaflor, liknande dem, som begagnades för de romerska påfvarnes annaler, och hvilka i anledning af färgen kallades album. Papperet avser han hafva varit tillverkadt af papyrusblad oeh ej af djurhudar, hvilka enligt Herodot användes till detta ändamål i Asien; ej heller af pergament, charta pergamena, så kalladt efter ståden Pergamus i mindre Asien. Hr Egger antager, att vaxtaflor nyttjades i stället för papper, emedan de kostade mindre, ehuru förhållandet nu för tiden skulle blifva alldeles motsatt. En familj af 4 fullvuxna personer kunde lefva i Athen för en summa af 360 rdr rmt om året. Från dessa data beräknas att kostnaden för en vaxtafla efter penningens nuvarande värde varit omkring 2 rdr 70 öre, för ett papyrusblad 3 rår 60 öre. Egger frågar hr Didot huruvida pspyruspapperet, hvilket uppgick till ett så öfverdrifvet högt pris, egde några fördelar, som kunde ersätta dess dyrbet. Hr Didot svarar, att det dåvarande priset på ett papyrusblad alldeles äfverensstämmer med det nusgrande priset på ett ark pergament. Han instämmer uti hr Eggers åsigt, att det omtalade papperet var papyrus, hvarmed egyptierna drefvo en betydande handel. Grekerna kallade det bidlos, och papperet, som gjordes deraf, chartis, hvaraf vi hafva det latinska charta; de beredda skinnen, hvilka perserna begagnade, kallades diphteris eller derris. När Piolomeerna af afundsjuka förbjödo utförseln af papyrus, för att beröfva Eumenes och Attalus (konungar i Pergamus) medlen att tillverka böcker, befalde den senare, hvars boksamling redan täflade med biblioteket i Alexandria, att stor uppmärksamhet skulle fästas vid beredandet af hudar; dessa kallådes pergamerion och bembrani — hvaraf membrana. Papyrusbladens dyrhet hade naturligtvis stort inflytande på bokpriserna. Piato stges hafva batalat 100 mina (lika med 6480 rår rmt) för trenne afhandlingar skrifna af den pythagoreiske filosofer Philolaus, och Aristoteles betalade 3 talenter (omkring 7800 rdr rmt) för några få volymer, hvilka tillhört Speusippus, en af Platos lärjungar. Som pa pyrusbladets väfnad var svampaktig, så att bläcket sög omkring sig och gjorde skriften otydlig, kommo de gamle på dem tanken.-att hopfoga två blad vid