fj— Ännu meddela de danska tidningarne inga närmare underrättelser om innehållet af det svar, som danska ministeren den 13 dennes aflåtit till kabinetterna i Wien och Berlin. Men af en artikel i Berlingske Tidende, hvilken innehåller dels en bevekande uppmaning, att man icke måtte betrakta de steg, regeringen kan finna sig föranlåten att taga, alltför strängt, utan göra tillbörligt afseende på situationens svårigheter,, dels en gråtmild bön till de holsteinska ledarne, att genom ett förnuftigt och försonligt uppträdande söka att ställa allt till rätta igen, torde man kunna sluta, att underrättelsen oro medgifvandet, att holsteinska ständerna skola få taga under behandling belstatens anordning, eger sin fulla riktighet, såsom den här ofvan införda korrespondensen äfven antyder. Bekräftar sig detta, så torde ett dylikt steg komma att i Danmark väcka en oerhörd sensation och utgöra början på slutet i det eländiga helstatstrasslet. De liberala och nationella bladen af olika färgnyanser uttala sig redan på förhand mot en dylik eftergift, som skulle lemna Danmark och dess författning i de holsteinska riddarnes våld. Dagbladets, som i det längsta nitiskt fäktat för upprätthållande af det närvarande och ifrigt sökt bortjaga hvarje tanke på morgondagen, bjuder till att trösta sig med den tanken, att de män, som nu fritt råda öfver landets öden, omöjligen kunna förneka sin egen forntid och sina egna otvetydiga uttalanden; genom att direkt eller indirekt gå in på påstäendet om en revision af helstatsförfattningen genom de bolsteinska ständerna,, men medgifver tillika, att dess förtröstan i detta fall blifvit något rubbad. Feedrelandeto menar, att. ministören genom de underhandlingar, som blifvit törda med de holsteinska cheferna, omsider bert, om ej förut, komma till insigt om omöjligheten af helstatens bestånd: Att medgifva holsteinarne rätt att kalfatra författningen, sedan hvarje förhandling om densamma varit konungarikets konstiutionella riksdag afskuren, det vore — säger Ferdrelandet — ett sådant brott mot tro och lofven, att en regering, som gjorde något dylikt, hvarken ea dag längre kunde bevara danska folkets förtroende eller undgå det allvarligaste ansvar inför samtid och efterverld.