Aftonbladet – 19 maj 1857, sida 2

KURRA GÖMMA Att leka kurra gömma anses egentligen tillhöra den spädare ungdomen. Och ändå fins det många tillfällen i en senare period af lifvet, då denna lek med förkärlek förnyas, kanske mera tystlåtet, med mindre jubelrop i bändelse af upptäckt, men :ckså med vida större uthållighet, med högre och varmare intress2, än när alla barnkammarens gömslen för ett sådant ändamål tagas i anspråk. Liksom den späde, då han väl fått hufvudet in i kakelugnen, anser sig fullkomligt skyddad mot hvarje händelse af upptäckt, påträffar. man äfven en eller annan mognad personlighet, som, endast han lyckats skjuta en eller annan af sina brister i skuggan, af sådan orsak gör anspråk på att vara helt och hållet felfri. Men om man äfven — tack vare stöflornas dynasi, som eiterträdt sanda lernas — kån dölja en Jiktorn, blir det dock tämligen kinkigt att draga t. ex. en puckel undan allmänhetens käsnedom. Emellertid är det städse en ljuf tanke för den, som vill föra sina medmenniskor bakom ljuset, att veta med sig det han lyckats, om också alla andra veta med sig att han missyckats. Åt skilliga deremot, med mera framstående anlag, med större utförsförmåga, bisehålla sitt inkognito genom, lifvet, och ingen komme dem rätt på spåren, till dess de slutligen vid grafvens dörr, liksom Augustus, begära att bli applåderad-. Vi skola i det följande vidröra några förbällanden, dervid det är öflig! att i mer eller min ire mån leka kurra gömma. Iblani de ljufva tidefördrif, söm sta tvenie förlofvado till buds, brukar man we färdeler förkärlek omfatta den lilla förtjusande leken: Kurra gömma, Fästvön och fästman utbyta ömsesidigt endast smekningar och smek