RT a AO a a EE a RE EE SR RET NR ov ER es pessch af den 15 Mars den åsigten, att endast militärmakt förmådde trygga fördrsgens efterlefnad och förskaffa England en tjenlig ställning i Kina. RIKSDAGEN LÖRDAGENS AFTONPLENA. Proesteståndet; Öfverläggningen öfver handboksförslaget fortsattes angående altsrtjensten före predikan. Prosten Landgren fruktade; att om forändringarne härutinnan luta cill någon likBet thed katolska messan, skulle sådan: utan tvifvel väcka mindre belåtenhet: Domprostev Björling ansåg evangelium för altaret böra läsas, såvida flere årgångar texter blifva antagna. Prosten Lagergren betraktade förslaget såsom en återgäng til: let som egde rom i den äldre luterska kyrkan. Begge förordade bibehållandet af den ambrosianska ofsängen, eller den så kallade Gloria major uti sin ;rsprungliga form. Domprosten Knös och biskop Annerstedt yttrade samma mening, likaledes domprosten Br ng, som ansåg evangeliets läsning för aliaret vara vida vigtigare än dess uppläsnidg på predikstolen, och rodde att det just vors en ändamålsenlig liturgisk nordning, och ingalunda predikan, som skulle gifva mera lif åt våra gudstjenster. Doktor Sandberg ytrade sig i motsatt syftning och trodde icke klagomålen öfver nya handboken röra altartjensten, utar helt andra punkter, och ville ingalunda medgifva er sörre vigt och ett större utrymme åt det liturgiska i vår gudstjenst, än åt pred.kan, ty det är det predikade Guds ord, och icke den liturgiska tjensten, som verkar menniskors omvändelse. Predikan ansåg han vara det hufvudsakliga i gudstjensten; enligt protestantismens id, och vädjade till erfar: beten, att det ingalunda är liturgen för altaret, utan talaren på predikstoten, som fyller kyrkorna med uppmärksammz shörare. Biskop Björk talade i samma riktning och lade äfven större vigt på predikan än på altartjensten, dock ville han ingalunda underskatta det liurgiska elementet, utan önskade att så väl detta som dei homiletiska måtte erhålla sitt tillbörligå afseende. Komminister Beckman hyllade den moisatta åsig ten och ville utär kyrkohistorien ådagalägga att messan, altarijensten, den liturgiska deien, utgjort det väsentliga, hvilket han sökte styrka med senare teo:ogers utlåtande. Sedan åtskilliga talare vidare yttrat sig, skedde votering, hvarvid 16 röster antogo komiterades förslag om den längre altartjensten, men 17 voterad: för afdelningens, såsom mindre afvikande från 1811 års handbok. Komminister Beekman anmärkte lagstridigheten af det förhållande, som här i Siockholm i vissa kyrkor börjat inrita sig, att efter predikans och nedgångsversens slut orgelnisten med en läng orgelspelning utdrager tiden under det folket strömmar ut ur kyrkan, å att presten får stå länge för altaret, utan att ve aär orgeln skall tystoå och han få börja förmaniugen till nattvardsgåsterna. Talaren yrkade häruti rättelse eller ock att, om mån emot förmodan ansåge sådant tillbörligt, det borde antydas uti handboken. Andra talare framstälde detta såsom mycket lämpliare, än ait nattvardsförmaningen skulle uppläsas un der det buller, som uppstår genom folkets utgående, och dess qvarhållande under nattvardsmessan lärer vä! icke genom något lagbud kunna åstadkommas, hvilket ock var ståndets mening, men nu ansågs dock ingen antydning derom i handboken vara behöflig. Ståndet åtskildes kl. half 10. Borgareständet. Det återstående af bevillningsutskottets betänkande o:r 8, angående stämplade pappersafgiften, genomgicks och godkändes, med undantag af bestämmelsen i 11.5 12 mom. rörande kartering af arrendeoch hyreskontrakt å landet, hvilket moment, i öfverensstämmelse med ståndets förut fattade beslut om sådana handlingars frihet från karta, ur författningsförslaget uteslöts. — Af ekonomiutskottets betänkande a:r 89, om förändrad f-rdelning mellan stamrotar och hjelprotar af prestationer till knektehållet, god kändes l:sta mom.; å 2:dra mom:tet, hvari utskottet sskat bifall till väckta motioner om ersättning från hjelprote till stamrote för den jord, som den senare kan till soldattorp ha afstått, utöfver hvad i knektekontraktet blifvit bestämdt, yrkades återremiss af hr Björkman, i stöd af hr v. Ehrenheims betänkandet vidfogade reservation. Vid omröstning medgafs denns återremiss med 23 röster mot 11. — Ekonomiutskotvets betänkanden n:r 90, afstyrkande förslag om ändringar i kongl. förordningen af den 16 Mars 1847, om sockenstämmer i Stockholms stad, och n:r 91, afstyrkande motion om ändring i stadgandet rörande den ålder, som rustningshäst vid antagandet bör ega, samt om hästläkares åligganden vid remonteringsförrättningar, godkändes. — Likaså bankoutskottets utlåtanden n:ris 30 och 32, tillstyrkande bifall till hemmansegaren A. Bjurmans och f. d. bokhållaren i riksgäldskontoret J. Lindbergs ansökningar om efiersift af öfverränta å deras diskontlån; samt n:r 31, rörande ett af f. d. bruksegaren O. F. Dalman gjort ackordsanbud. Sammansatta lagoch ekonomiutskottets memorial a:r 9, i anledning af en återremiss från presteståndet, lades till handlingarne. — I sitt betänkande n:r 11 afstyrker detta utskott motioner om ändring i åtskilliga författningar angående inrikes sjöfart samt ullförpassning och tullbevakning, och godkändes såväl detta betänkande, som n:r 12, hvari väckta mosoner om förtydligande af förordningen den 8 Mars 1770, rörande rökfrihet, äfvenledes afstyrkas. — Sammna utskotts betänkande n:r 13, afstyrkande motioner om förändring af grunderna för beräkningen af booppteckningspröcenten i städerna, gaf anledning till agågon diskussion, hvarunder isynnerhet hrr Henschen och Wallenberg uppträdde mot utskottets förfarande, att afstyrka rättelse af ett missförhållande, hvars tillvaro och ofta ganska bedröfliga följder utskottet dock insett och erkänt. Hr Wallenberg anförde, att vid bouppteckningar i sterbhus med stora skulder det kan hända, att förrättningsmånnens arfvoden uppsluka ett befintligt öfverskott i tillgångarne, så att cession måste göras. Såsom frågan nu blifvit bebandlad, hoppades talaren ingen förbättring för närvarande, men uttryckte sin tillförsigt, att den framdeles skulle återupptagas och behjertas. Betänkandet godkändes. Till. Redaktionen af Aftonbladet. Då i Aftonbladet n:r 107, för den 11 dennes, åtskilliga uppgifter och reflexioner blifvit meddelade af en riksdagsman, rörande ställningar och förbål