frukt af den resa till södra Frankrike, som förf. under sistlidne år nödgades göra för sin helzas skull, innehåller i en sammanträngd och lättfattlig form en öfversigt af de franska läroverkens och folkskolornas organisation efter de förändringar, som desamma under de senare åren undergått. Den utförligaste redogörelsen har egnats åt hvad i Frankrike kallas den sekundära undervisningen, närmast motsvarande våra s. k. elementarläroverk. Ehuru åtskilligt i de franska inrättningarne, såsom t. ex. ungdomens kasernerande i läro verken, undervisningens splittring emellan lära:e (professeurs) och repetitörer (mattres de tude) m. m., icke har någon egentlig motsvarighet eller förtjenar efterföljd hos oss, finses å andra sidan Jikväl mycket i denna framställning, som är förtjent af uppmärksamhet; deribland framförallt den. synnerliga !omsorg. som i Frankrike nedlägges på inspektionen af undervisningsverken af alla grader, ifrån de högsta tillde: lägsta. Vi rekommendera derföre det lilla arbetet till det bästa, såsom ett värdeullt bidrag till vår undervisningslit teratur. För blifvande läsare af denna skrift. hvilka icke förut äro bekanta med den franska officiella terminologien i detta ämne, torde det icke vara öfverflödigt erinra, att med rektor (recteur) i Frankrike icke förstås, såsom hos oss och i andra länder, föreståndaren för något visst läroverk, utan fastmera ett slags eforus eller högste chefen för sam:liga undervisningsanstalter, så högre som lägre, inow ett visst distrikt, ett aktadt embete, som i Frankrike utgör en särskilt befattning för sig och icke har något att skaffa med kyrkan eller kyrkostyrelsen. Likaså förstås med ordet akademi, när det efterföljes af ortnamn (t. ex. Academie de Paris, Academie de Sirasbourg 0.8. v.), icke en akademi i någondera af detta ords hos oss gängse bemärkelser af vare sig en vetenskaplig korporation eller ett universitet, utan helt enkelt ett visst distrikt (stift). vanligen omfattande två, tre eller flera depar tement (län), hvilka i afseende på alla derinom befintliga undervisningsanstalter äro stälda under en och samme recteur, med sitt särskilta råd (consesl academique) och sina gärskilta honom underordnade inspektörer af olika grn dels för den högre och sekundäraunervisningen (företrädesvis kallade inspecteurs dacademie), dels särskilt för folkundervisningen (inspecteurs dinstruction primaire), alla utsedda bland män, som sjelfve haft praktisk erfarenhet i lärarekallet och utmärkt sig under dess utöfning. Den apostoliska kyrkans stora dagar,:betraktade nedafseenile på härvarände td. Föreläsningaraf J. P. Trottets Öfversättning. Sthlm 1837. De offentliga föredrag rörande detta ämne, som pastor Trottet höll i Stockholm för omkring ett år sedanpå franska språket och hvilka sedermera blifvit i Paris utgifna, hafva nu under ofvanstående titel äfvenutkommit i svensk öfversättning. De i flera afseenden behjertansvärda arbetet, för hvars syftning vi förut utförligen redogjort, har härigenom blifvit tillgängligt för en vidsträcktare krets af läsare, som vi hoppas icke skall underlåta att åt detsamma egsa den när mare uppmärksamhet, som detsamma särdeles i närvarande tidpunkt hos oss förtjenar. Förf. betecknar, såsom bekant är, hufvudmomenterna i den kristna kyrkans första utveckling och historia såsom trenne, det första under Jakobus och Petrus (lagens), det andra: under Paulus (trons). det tredje under Johannes (kär lekens), visar huru dessa hufvudmomenter äfven genomgått och ännu genomgå den krisins kyrkans vidare utveckling genom tiderna, då det första blifvit det öfvervägande i katolicismen, det andra deremot i protestantismen. och förmedlingen åter af dessa motsatser ge nom den Jobanneiska kristendomens innerligare uppfattning måste anses utgöra den närvarande kristna kyrkans högsta uppgift, en upp: gift, som icke kan lösas annorlunda än genom ömsesidig kristlig fördragsamhet emellan olika bekäanelser. Påfvedömets ande och utsigter af J. A. Wylie. Öfversättning. Sthm 1857. Om vi här äfven omnämna denna från engelskan öfversatta skrift, sker det endast för att anföra den såsom ett märkeligt prof på motsatsen af den anda, som genomgår den nyssnämda. Äfven under medgifvande att en stor del af de afskräckande skildringar här förekomma af katolicismens villfarelazer och sträfvanden kan hafva sin goda grund, vittna dock uttryck sådana som att satan såg i påfvens uppböjelse sin egenn, att påfven var djefvulens vikarius, 0. d., hvaraf denna skrift hvimlar, om -en anda, som är ingenting mindre än den kristliga fördragsamhetens.