att igenkänna på deras stora språksamhet och lifliga å börder, enligt tidniogens påstående: Föga fatta: att yitersta högerns blad vill beskyllä mäårkis de Moustier, att hafva enkom utposterat folk för at hurra vid prinsens förbifart. Skada blott att frans mäncen icke bruka ropa hurra! Detta är ett pro blem, som framtida historieskrifvare lära få stori bufvudbry att lösa. Anledning till jemförelser har icke saknats. Prin sen bebor samma våning uti slottet i Berlin, so: hans farbroryj Napoleon I, begagnade efter slaget vic Jena under sin vistelse i Berlin från den 27 Oktober till den 24 November 1806. Vid segrarens intåg ropade folket: Lefve kejsaren! och staden illu minerades på aftonen: Kort förut hade grefve Schu lenburg, Berlins guvernör; låtit anslå följande ord, som skola skänka våra senaste efterkommande ämne vill löje: Kozungen har: förlorat en drabbning; i närvarande ögonblick äro lugn och sans medborgarens första plikt; jag ber er derom. Schbulenburg. Och på tyska språket: Ruhe ist die erste Bäirgerpflickt, ich bitte darum, förefaller det ännu lustigare. V Vid kejsarens intåg uppmanade en mängd bättre klädda personer, hvilka befunno sig bakom fölkho parne, oupphörligt till hurrarop med följande ord: I himlens namn ropen: Lefve kejsaren! eljest äro vi alla förlorade! Man utvisade för fransmänner gömställena, der man dolt de allmänna kassorna. samt förrådshusen. En berlinare ville visa franske generalen Hulin till ett stort magasin med virke Hulin svarade: Besvära er ej dermed. Er kung bör väl få behålla litet virke, för att använda till galge åt en sådan usling som ni är. Då samme Hulin sedermera anmodade kommunalrådet att, utan att väcka uppseende, låta afväpna borgargardet, läto stadens: patwres conscriptis genast kungöra, att hvar och en borgare vid dödsstraff skulle utlemna sina vapen. Napoleon sjelf .var till den-grad förvånad öfver all: hvad han såg ochhörde i Berlin, ait han medgaf, det ban. ej visste, om han borde glädja sig eller skämmas deröfver. M Lyckligtvis äro dessa tider förbi,och den allmänna andan, våldsamt qväfd under den gamla regimen före 1806, har blifvit återupptänd vid elden af de reformer, som följde katastrofen. Den vänära, som denna tidpunkt drog öfver oss, mera genom de handlingar af föraktlig servilism, till hvilka man förnedrade sig efter nederlaret, än genom sjelfva motgångarne på. slagfältet, har blifvit bortsköljd genom strömmar af blod under :1813 års krig. De skamliga drag, om hvilka jag erinrat, skulle för närvarande vara omöjliga, och preussiska hofvet kan leende och såsom en artighetsgärd åt brorsonen till den, :som undertecknade freden i Tilsit, snviså de rum i slottet, hvilka erhållit ed historisk, betydelse genom de gäster, som för femtio år sedan der voro inlogerad Jag talar om kontraster. Defieringen vid revyn den 9 förbi Bläöchers stety har icke varit den minst märkvärdiga. Den preussizke hjelten, hvilken Byron, med en orätivisa och ett vansiällande af sanningen; som icke Kan ursäktas genom någon licentia poetica, xallat en sten, på hvilken en stor man snafvat, hab skulle, om ban hade kännat se de preussiska rege:mentena med fygande fanor passera förbi Napoleoviden, måhända ha runkat på hufvudet. Hvem vet om han icke, med, sin naturliga o ålighet, hade af denna oväntade tilldragelse låtit förleda sig till nägon sådan insubordinationshandling som den, hvilken år 1773, under Fredrik den store, föranledde den då 30-årige husarofficerns afskedande ur tjensten genom den ryktbara, lika kortfattade som uttrycksfulla or(donnansen: Ryttmästaren von Bläöcher kan draga åt fanders!s Öch likvål skulle hans beundransvärda omdömesförmåga ha låtit. honom inse, att, om än brörsonen till detyttre på ett förvånande sätt påminner om Preussens hårdnackade fiende, ti, derna likväl äro mycket förändrade, och att om dettå land för närvarande har någonting attfrukta, är det vida mindre den napoleonska dynastiens -eröfringsbenägenhet, än polisoch byråkratinflytandet under det system, som är. rådande på andra sidan Rhen, Napoleon I hatade preussarpe, som han kallade nordens jacobiner. Hrr Manteuffel och Westphalen göra sitt bästa för att aflägsna denna misstanka från den au lefvande generationen, och de kopiera efter npaturen det förtrycksmönster, som erbjudes dem i Paris. Det är naturligtvis i fråga om anledningen hvarföre prins Napoleon företagit sin resa just undet det storfurst Konstantin befann sig i Paris, som nyhetsmakarne .i synnerhet haft tillfälle öfva sin inbillningsförmåga. Man har redan, och efter hvad jag cor rätteligen, uppgifvit, att prinsen redan för några veckor sedan skulle komma till Berlin, och att konungens af Preussen då beramade resa till Rom, dit kejsarinnan af Ryssland skulle begifva sig, föranledde uppskof med besöket. I sammanhang med detta förslag om en resa till Italien stä några säregna omständigheter, hvilka ännu icke varit offentligen omtalade, och för hvilkas tillförlitlighet jag tror mig kunna gå i borgen. Uoder förutsättning af denna resa erbjöd konungen, genom en i chiffer affattad depesch, regeringen ad interim åt prinsen af Preussen. Under konungens bortovaro skulle konungens broder vara hans alter ego. Men såsom vanligt: vid preussiska hofvet, blef depeschen förrådd för ministrarne. De begåfvo sig till konungen och erinrade honom; : att flera vigtiga saker, såsom Neufchåtel-angelägenheten, danska frågan och den hos kamrarne hvilande skattefrågan, voro oafgjorda, och att man kunde befara, att om deras af. Örande i sista hand komme att bero af prinsen af Preussen, skulle resultatet. bära prägeln af dennes egna ideer, hvilket skulle försätta ministrarne i en falsk poation, Dessutom anmärkte finansministern, att denna italienska resa säkerligen skulle kosta en half million Thaler, och skulle kunna föranleda missnöje i det ögonblick, då skattefrågan började öppna folkets ögon. Detta sista skäl skulle måhända icke gjort synnerlig verkan, enär konungen otvifvelaktigt skulle sjelf af sin civillista bestrida utgifterna för resan; men de argumenter ministrarne andragit iafseende på prinsen af Preussen togo bättre skruf. Konungen hade i afseende på regeringens förande ad interim gått allt för rakt på saken i sitt anbud till sin bror, för att han skulle kunna återtaga det. Han måste derföre beqväma sig att stanna hemma och afstå från resan till Italien. Man bar mycket talat om prinsens af Preussen son prins Fredrik Wilhelms frånvaro från Berlin under prins Napoleons besök. Han befinner sig i Breslau och påstås vara sjuk. Men skulle det icke kunna vara en polisisk sjukdom? Vidare berättar KreuzZeitung, att drotiningen den 12 skulle resa till Dres. den. Allt detta talar, Hvad som är-äpnu anmärkniogssärdare är, att samma tidning vägrar prins Napoleon titeln af höghet. Hon yttrar neml gen ofta: H. M. konungen, prins Napoleon, D. K. H. prinsarue af Preussen o..s. v. Detta är visserligen småsaker, men de äro betecknande. Det legitim:stiska bladet tyckes ogerna vilja erkänna den napoleonska dynastien. Jag skall en annan gång återkomma till ändamålet med resan, hvilken Kreuz-Zeitung förnekar allt politiskt syfte. Nu ett par ord om kamrarne. Representantbuset har beviljst aktiebolags beskattning, och herrehuset har gjort sammalunda. Denna l:g (medförande en inkomst af 100,000 Thaler) har blifvit definitivt voterad af de båds husen. Men förbällandet är ej detsamma med näringsskatten (Gewerbesteuer). Representanthuset had2 nessatt denna sistnämda skatt ifrån 500,000 Thaler, hvartill styre:sen beräknat inkomsten dersf, till endast 200,000 Thaler. Herrehuset har nedsatt den till högst 50,000 Thaler. Förslaget har i dag kommit tillbaka till. representanthuset, som vidblifvit sitt beslut: med ett amendement, hvarmed afsigten är att söka förmå herrehuset att förena sig om beslutet; herrehuset sammanträder i morgon, och man tror, att det utan svårighet skall gifva efter för rmanvotantentihusete äÄncken Ni; känner genom. mitt