. jallud vid tillsättande af första klassens pastorate tlansetts böra gifva företräde framför: betyget cw . I laude i densamma, innehafvaren af det sistnsmda be -I tyget må för öfrigt ega hvilka betyg i filosofisk Å eraden som helst, ja äfven hafva aflagt teologiekan dida:-examen. Må jag fördenskull i afseende p , akademiska examina vara slla mina medsökande un derlägsen — hvilket jag obestridligen är, emeda jag icke absolverat den fio:ofiska graden — så ka k I dock denna endast under fullkomlig lithet i pastoral -xamersbetyg samt öfriga meriter tillskynda någo -Å företräde. Till första stegen på lärdomsbansn kunn il ifven akademiska disputationer hänföras och hafva I så vidt jag vet, aldrig ansetts böra gifva företräd Jåt nåzon fremför den, som innebar högre betyg pasioralexamen, till följd af hvilket äfven dessa, vidt det rörer företrädesrätt till första klassens pa storater, måste anses af underordnad vigt. Återstå alltså den frågan, om någon synnerligt stor företrä desrätt bör tillerkännas teologiekandidatexamen? Mer härvid är för det första uti närvarande fall att mär ka, att, om än genom tilldelandet af halfva betygs euheten den wi tredje förslagsrummet uppförde p:o sten Loenoboms hufvudbetyg blifvit af Linköping: konsistorium gjordt lika med mitt, eller till Jaudatur han likväl är underlägsen mig i specialbetyget fö -amla och nya testamen:ets exegetik, som ar ett af de två bufvudämnen af hvilka vid den tid, då både Loenbom och jag aflade pastoralexamen, hufvudbetyget i densamma förnämligast berodde, och hvarigenom det följaktligen synes tvifvelaktigt, huruvida ens någo: öreträde framför mig bör tillerkännas Loenbom för bangs 1cologiekavdilatexamen, hvarom mera strax här nedan. Men, för det andra, äfven om något företräde för denssmma skulle tillerkännas honom, så är eologie kandidatexamen med thy åtföljande disputation allsicke något lärdomsprof, hvilket någon ovi:korlig företrädesrätt till första klassens pastorater blifvit tillerkänd. . Detta styrkes ej endast derigenom, att äfven teologie kandidater äro underkastade psstoralexamen samt att de alltid betraktas såsom börande stå tillbaka för dem, som erhållit högre betyg i den senare, utan bekräftas dessutom genom mi nga prejudikater. Jag vill bland sådana endast anföra ett. Detsamma konsistorium, hvilket nu tillerkänt Loenbom en obestridlig företrädesrätt på grund af hans ådagalagda lärdom, uppförde den 27 Juli 1842, med förbigående af Loenbom och Steincrdt båda teologie kandidater, på tredje rummet å förslaget ttll Herrestads pastorat i första klassen en skollärare med endast cum laude i pas:oralexamen, men med stor öfvervigt i tjenstår, under förklarande, at ingendera af dessa söksnde hade ådagalagt den utmärkta lärdom, som kongl. brefvet af den 21 Augusti 1786 tillerkänner ovilkorlig företrädesrätt vid första klassens pastorater, och K. M:t behagade i nåder förklara på utaf -Loenbom och Steinordt anförda besvär genom resolutioa af den 1 April 1843, det han fann desto mindre skäl att å Loenboms och Steinordts ifrågavarande yrkanden om förslagsrätt fasta afseende, som deras hufvudbetyg för pastoralexamen icke blifvit affattade i enlighet med gällande författning.. Feljaktbgen borde, enligt dennz kongl. resolution, deras hufvudbetyg i pastoralexamen på grund af gällande författning icke ens anses för lsudatur, enär de i sina specialbetyg icke hade fått laudatur mer än i ett enda ämne. Detta var denszmme doktor Steinordt, hvilken nu motiverat det af mig öfverklagade förslag, i hvilket samtlige domkapitlets ledamöter irstämt, hvilken, sjelf teologie kandidat, då måste afgå för en medsökande med endast cum laude i pastoralexamen, och densamme Loenbom, hvilken nu samma konsistorium tillerkänt en obestridlig företrädesrätt på grund af hans äådagalagda lärdom. Prosten Loentom hade dock redan 1842, när han blef utesluten för en medsökande med endast cum laude i pastoralexamren, aflagt desamma examina och desamma disputatiors prof som nu, ja äfven författat sitt lilla Sammandrag af Gamla Historien. Det enda, som ifrån denna tid kunnat öka hans lärda meriter, är hans år 1843 utgifna Lärobok i Medeltidens :isoria, en liten skolbok af några få ark, vid hvilken tilläfventyrs lika litet afseende blifvit fästadt, derest bon varit utgifven året förut, då han sökte nyssbemälda pastorat, som vid hans redan utgifna Sammandrag af Gamla Historien, Densamme Loenbom förklaras nu af samma konsistorium berättigad till ostridig företrädesrätt till första klassens pastorater och till företräde framför mig, oaktadt jag icke allenast till tjenstår är honom 5fverlägsen. utan i sjelfva verket har något högre pastoralexamensbetyg än han, sanit dessutom utgifvten mängd skrifter, hvilka lärdom icke torde kunna frånkännas! Dock det bör icke förtigas, att Loenbom såväl som öfrige å förslaget vppförda äfven skola hafva förtjenster framför mig gevom föreläsningar. Hvad föreläsningar i allmänbet vidkommer, har jag aldrig förr hört, att några andra än offentliga aksdemiska skola betraktas såsom en lärdomsförtjenst; och iramföra!lt var mig en nyhet, att de föreläsningar, hvilka åtföjja adjunkturen vid Karlberg, den prosten Loenbom någon tid innehaft, skola så betraktas. Jag har ej trott, att denna befattsing ens vore att bänföra till dem, för hvilkas erhållande någon synnerlig lårdom erfordras. Den närvarande ionehafvaren af den teologiska adjunkturen derstädes hade vid erhållandet af denna syssla ännu icke aflagt pastoralexamen och icke heller något annat teologiskt konskapsprof utöfver prestexamen. Jag känner beller ingen lag, som gör någon högre lärdom för platsens ernående till en fordran. Jag kunde, jemförelsevi: med Loenbom, kanhän!a med mera skal åberop: mig mina egna hsrstådes vintero 1849—50 håll na teologiska föreläsningar, emedan för hållandet a sådana för en bildad allmänhet tilläfventyrs störr både skicklighet och kunskaper erfordras än fö bestr.dandet af den teologiska adjunkturen vid Caurlberg, men härpå har jag ej trott, att i ifrågavarande fall något afseende bör fästes, och derföre heller ick: vidrört dem i min meritförteckning. Men lika nyt ar cet mig äfver, att de lektioner, hvilka tilshöra ex plats vid elementarlä:overket, skola betraktas som ei merit, å hvilken något afseende bör fastas vid uppratiendet af förslag vill pastorater. förslaget til: Pt pastorat i 2:dra klassen, vid hvars upprättande lärdomsmeriter och tjenstår böra vägas emot hvararra, uppförde domkapitlet i Westerås år 1851 då varande jektorn vid gymnssium derstädes 0. J. Wulf framför bofpredikanten C. E. Wenström, emedan han, astän 5 mänader underlägsen Wenstrim i tjenstår, rar den senare öfverlägsen i pastoralexamensbetyg, ildenstund han för en akademisk afhsndling för patoralexaren hade erhållit betyret: Cum insigniori sude adprobatur, men deremot Wenström i sin för lomkaplitlet aflsgda pastoralexamen endsst hade ervållit; non sipe Jande adprobatur. Men E. K. M:t örklarade genom sin nåsiga resolution å Wenströms vesvär af den 24 Okt. 1851, att för bedömande at let försteg, som vid förslags upprättande bör gifvss len ene eller andre, sfseende skall fästas ej blott på fagda exsminå, utan jemväl bland annat På utgifna krifter, samt att, då Wenström i sistvämdsa afseenle, äfvensom i tjensteårsberäknirg, egde föret äde ramför Wulff, K. M:t äfven röfvade skäligt uppföra Venström på förslaget framför. honom. Det kraftiga kslet till lektor Wulffs företräde; nemligen bans föreäsningar på gymnssium, kom härvid icke i fråga. fen möjligen är det endast för att nu upphöja Loenoms företräde framför mig, som talet om förelssingarne blifvit bragt å bane. På de i 1:sta och :dra rummen å förslaget uppfördas; prosten Arvedons och lektor Johans ons, torsteg eller icke försteg ramför mig lära de föga kuuna inverka. Emellerid visar sig häraf, i hviken hög dag herrar Jektioer i Linköping beirakta siit uudervisningskall vidy,j lementarläroverket, och huru de första att göra sig i; neriterade. Men om, ehuru sv? rligen i anseende till föreläsningar, cke desto mirdre i auseerde till akademiska examina ch disputationer företräde framför mig hör tjllov OA ff er ft jer (1 UR Bk Dö FT PO FRA KE Br MA RR VR KR KR RR KA ene