målsenligare och mera vinstgifvande sätt för statsverket att förvalta betydliga domäner, än derigenom ait de i lämpligen s:ora lotter utarrenderas på längre tid (15 till 20 år, om 30 års arrendetid är tör lång), lärer väl näppeligen kunva uttänkas. Vinsten af utarrendering på längre tid är så gifven att, med frångående af principerna i 1833 års konogl. bref, äfven flera af de så kallade effektiva boställena vid efter annan med särskilt nådigt tillstånd blifvit på 30 år bortarrenderede. Det heter väl, att en sådan tillåtelse endast meddelas när brist på karaktershus å bostället gör det omöjligt för innebafvaren att sjelf bebo detsamma; och derföre anses det ofia för en lycta, när en indelningshafvare tillträder ett godt boswälle som saknar k-raktershus, emedan han då kan hoppas att få utarrendera bostället på längre tid och på dei sätet uppbringa sin lön till dubbelt emot hvad aonars varit möjligt. Senare årens erfarenhet visar, att äfven delar utaf fullständigt bebygda boställen stundom få utarrenderas på 30 år, när boställenas egor innebålla s örre odlingsbara fäladsmarker. hv.lkas odliog erfordrar besydliga förskott, som boställsinnehafvaren med osäker besivtniogstid icke ansetts kunna bekosta. oe För dy:ika fäladsmarker erhåller indelningshafvaren ofta flera tusende riksdaler i årligt arrende. Hvarföre skola nu de effektiva boställena bibehållas, oaktadt den förlust som i ekonomiskt häcvseende derat oppkominer både för statsverket och den enskilde. och oaktadt deras disposition på sätt nu sker omöjl:ggör en rättvis fördeiniog af indelta armens lönesillgångar? Boställen till bostäder måste bibehållas säger man, emedan det är nödvändigt för tjeastens på roten behöriga gång att en del tjenstemän ega få sig tillslagne bostäder inom kompaniernes stånd. Härpå svara vi, att deona nödvändighet år svår att inse, aldenstund under mera ön 20 års tid. i medeltal råknadt, knappast en femtedel af officersboställena i Skåne varit af indelningsbafvarne bebodde, och likväl MÅ rotetjenstgörisgen blifvit oklanderligen böstridd.