vi för vär del foörestalla oss, att det 1 ganske ringa mån lärer behöfva anlitas, utom vid der första öfvergången från den gamla till der nya ordningen. . Till den fjerde frågan lemna vi dst svar tlatt vi ingalunda misskänna krigskollegii väl mening och goda afsigt att söka värna indelt: armåns befäl ifrån allt intrång; men att v I på förut anförda skäl tro, att kollegium miss tagit sig uti sin åsigt om armåebefälets verk liga fördel uti ifrågavarande hänseende. Å Det i femte frågan framkastade förslag on linhämtandet af indelta armåns eget yttrande 11 ämnet anse vi endast skola föranleda till er onödig vidlyftighet och reformens tillbaka. I ekjutande, hvarföre vi på det högsta afstyrka I I detta förslag. 4 ) I anledning af sjette frågan vilja vi endast yttra, att vi icke anse det nu väckta försla get innebära något annat än en förändring i I uppbördssättet, och alldeles icke att derigenom göra indelta armåns befäl förlustigt hvarken de räntor, den spanmål eller de bogälTlen, som nu äro åt samma befäl anslagna. Beträffande sjunde frågan eller farhågan för hefälets vid indelta armån framtida större beroende af statskassans tillstånd för den bändelse, att kronobetjeningen skulle erhålla beI fattningen med uppbörden af dess löner, fö vi endast nän;na. att beroendet af regemenitenas egna uppbörlsmän, herrar regementsskrifvare, tyckes vara Vida äfventyrligare är i det af kronans, och att i Sfrigt för en så ytterst sorglig och osannolik hav delse, attstatskassan skulle blifva bankrutt och å Dödstäld. att den icke kunde utbetala lönerna; det vare föga sannolikt att indelningar och bosällen skulle anses som så heliga, att icke äfvcö de komme att af rikets ständer anlitas för statens behof; och att då den sista villan endast kunde blifva värre än den första. De åttonde, nionde och tionde frågorna besvara vi lika med den sjette, eller att vi för vår del uti det ifrågavarande förslaget hvarken vilja eller kunna varsna någon slags sy: stematisk afsigt att tillintetgöran, rubba eller upplösa, indelningsverket — hvilket i parentes sagdt ursprungligen omfattade och afsåg rustningen och roteringen eller de s. k. xnektekontrakten och ingalunda de indelta räntor, som, i saknad af pennisgar, anvistes åt bsfälet — utan anse vi dylika förespeglingar endast såsom spöken, hvilka man söker trambesvärja föratt ssrämma för hvarje steg, som kunde rubba något gammalt missbruk eller bäfdvunnen oregelbundenhet. Slutligen få vi, såsom ett litet motstycke till br G. T:s ofvanstående artikel, här nedar meddela en annan, äfvenledes insänd, som i sfseende på det nuvarande aflöningssättet för armens beföl medelst boställen meddelar åtsgilliga upplysningar, hvilka ytterligare vits:rda den af oss ofta omförmälda orättvisa och stora ojemnhet i aflöningar, som derigesom på vissa orter uppkommit, och hvilka också ovilkorligen snart nog måste föranleda till en förändrad reglering, hvartill början redan bebådas af de ätgärder till en närmare upiskattning af armebefälets boställen, som blifvit af regeringen beslutade. Den senare :ssända artikeln följer: I en tidpunkt då riddarhusets väldige talare uppsända rökoffer till lofprisande af indeloiogsverket såsom varande den förträffi gaste härorganisation i hela den kända verlden, kan det synas förmätet att orda om brister vidlådande en institution så beundrad, att den sällan omnämnes utan med det stolta tiliägget svenska sjelfstänvdighetens palladiom. — Men sjelfva solen har ju fläckar, hvarje medalj sin frånsida, och således kan ej heller indelningsverket sakna skuggor. Vi våga tro att, oaktadt alla loford som slösas derpå, indelniogsverket likväl i sitt närvarande skick lemnar en opartisk granskning tillfälle till ganska vigtiga anmärkningar, vare sig att den beprisade institutionen skärskådas från militärisk eller ekonomisk synpunkt. Det är emellertid icke vår mening att företaga en fullständig utredning af ifrågavarande organisation, utan vi vilja endast uppehålla oss vid en särskilt del af det stora indelningsverket (hvartiil vanligen, fastän högst oegentligt, rtknas såväl rustaingen och roteringen som militieboställena med jerdeboksoch hemmansräntor) nemligen tjenstemännens vid indelta armåna nuvarande aflöningssätt, hvarom vi gå att meddela några upplysningar hämtade från förbållandena i Sverges sydligaste provins, der de senare årens stora industriella utveckling förorsakat den högsta stegringen af jordvärdet och der således ojämpligheten af tjenstemäns aflönande genom til! ieras disposition stälda statsdomäner tydligast gifver sig tillkänna. — Vi skulle önska att kunna framlägga en fullständig beskrifuing på alla inom Skåne belägsa militieboställen, upptagande deras areal! af åker, äng, betesmark och skog, samt jordmånens beskaffenhet, ty det vore ett enkelt sätt att åt enhvar, ned käsnedom om priset på jordegendomar i nämde provins, gifva ett ungefärligt begrepp om det enorma aapitalvärdet af dessa boställen, hvilkas afkastning efter puvarande värderiog icke på långt när utgör att tillräckligt stort belopp för att dermed, efter en ganska låg sat, kunna aflöna öfveroch underbefäl vid tvenne kavaileriregementen samt en del officeraro ! ch underofficerare vid de skånska infanteriregementena. I Men fastän i saknad af en allmän beskrifning öfver de skånska militiebostsllena äro vi dock i tillfälle att om en delaf dem meddela några uppgifter, hvarigenom man åtmins:one kan få en aning om storleken af den försäljningssumma dessa boställen skulle! xunpa inbringa i fall de finge afyttras. j I Skåne fiunas officersboställen med 400, 500 till; 600 tunnland åker af utmärktaste beskaffenhet, be(ägna på den mest börd:ga slättbygden nära stad, : Då vi nu dagligen erfara, att både större och mindre egendomar i dessa boställens grannskap försäljas ) vill belopp af 400, 500, ja icke sällan 800 rdr rgs ör tunvlandet, så lärer väl ingen sakkunnig betvifla, att ju nämde boställens minimivärden kunna beräkoas från trå till trehundrade tusen rår ras eller, efter skånska räkensättet, 12 till 18 tunnor guld. Bj stt enda af dessa boställen är värderadt till fullt 2000 rdr rgs årlig afkastning, men många vida läsre; således i allmänhet till mindre än en procent af deras på ganska goda grunder supponerade kapitalvärde. Vi äro icke af den tanke att boställena borde för: säljas, utan vi hafva endast velat genom några exempel visa missförhållandet emellan deras värderade afkastniog och det grundkapital de representera. Dessa betydliga domäners användande till allmän aytta är tvifvelsutan ett vigtigt åliggande för siatsverket. Ait såsom nu är fallet med de s, k. effsktiva boställena (d. v. s. de som besittas på lön), jordegendomar på obestämd tid upplåtas åt brukare ur tydligen en nationalförlust, enär till landtbrukets tidsenliga framåtskridande numera erfordras betydliga förlagskapitaler, dem brukaren ej vågar bekosta reed mindre än att en tryggad besittning af sgendomen under en bestämd och ej allt för kort 2 Jansa hanAm ÖOrnARndaå fr ro pR Te a RS