Ake IR HETE DIN IUSIIDIUUIUIOLE: MIICIE fe PLISAw kollegier att, jemte utlåtande öfver biskop Genbergs framställning, tillika afgifva yttrande och förslag om och med hvilka närmare bestämmelser uppbörden af räntor och tionde, som äro åt embetsoch tjenstemän, allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser indelta, eller vissa städer tillersända, må lämpligen kunna aå anordnas, att alla sådana indelta räntor och tiondespanmål äfvensom lösen för den senare, när den icke blifvit till leverering in natura uppsagd, inginge till kronan genom dess uppbördsmän, och vederbörande räntetagare i ersättning derför af kronan erbölle jemte forsellönen motsvarande belopp, vare sig i spanmål eller penRivgår, efter de i kungörelsen den 11 Maj 1855, angående sättet för kronporäntors och kronotiondes utgörande, stadgade beräkningegrunder, äfvensom utreda, huruvida för såant fall jemväl indelningshafvares löxer må kunna qvartslsvis utbetalas. Det är således alldeles icke, såsom invändaren förmevar, af ett enskilt bugskott, utan till fullgörande af K. M:ts nådiga befallni-g, som kammarkollegium och statskontoret inkommit med det ifrågavarande förslaget; hvarföre vi förmoda, att insindarens förvåning i detta hänseende kommer att försvinna. Beträffande sveret på de af insändaren framstälda 10 särskilta frågor, skola vi, efter införandet af hans artikel, afgifva våra korta svar. Artikeln är så lydande: Ännu några ord om sättet för indelta räntors ooh kronotionde-spamålens uppbärande. Rättvisa åt alla. Aftonbladet, som i n:r 99 för fredagen den 1 Maj uttalat sitt omdöme öfver de underdåniga utlåtanden trenne af rikets kollegier nyligen afg fvit, med anledning af väcki förslag om ett förändradt sätt för uppbärardet at till embetsoch tjenstemän m. fl. anslagna indelia ränotor och kronotionde-spanmål, har, genom intagandet i bladet af d ssa utlåtanden, satt läsaren i tillfälle att granska de skiljaktiga åsigter hvari kollegierna stanvat. En gammal f. d. indelt officer, hvilken med uppmärksamhet följt dagens frågor, har fästat sig vid denna angelägenhet, och äfven han har erfarit en viss grad af förvåning, dock icke öfver hvad krigskollegium i saken yttrat, utan fastbellrg öfver den vidtomfattande utsträckning, som en af enskilt man gjord underdånig anhållan, under.behandlingen, råkat gifvas. Biskopen i Kalmar hade hos Kongl. Maj:t i underdånighet b-gär:: att lösen för den honom såsom lön tillkommande kronotionde-spanmål måtts genom Skronans uppbördsmän få uppbäras och till landtaränteriet ingå, för att sedermera derifrån, efter afdrag af lämplig uppbördsprovision, samtidigt med forseljönen, till biskopen utbetalas. Kammarkollegii och statskontorets häröfver infordrade underiåniga utlåtande föreslår ingentiog mindre, än att all kronotiondespanmål och alla indelta räntor i riket som äro embetsoch tjenstemän eller offentliga inrättningar tilldelade, måtte få uppbäras af kronans uppbördsmän, till ränterierna ingå samt derifrån utbetalas, icke efter det löpande uppbördsårets, utan efter det nästföregående årets medelmarkegångspris; samt att embetsoch tjensiemän skola få l,fta ett så beskaffadt vederlag, icke på sätt biskopen begärt, sedan uppbörden hunnit verkställas och till ränterieroa ingått, utan förskottsvig året förut, uppå 4 qsartaler; för verkställigheten af hvilken nya anstalt ett kreditif af 2!,, miltioner riksdaler riksmynt borde anvisas på riksgäldskontoret att, i mån af behof, genom statskontoret lyftas. Öfver detta storartade projekt infordrades yttrande från krigskollegium, som i underdånigbet afstyrkt förslaget, såsom, evligt koliegii tanka, i hvad indelta armen anvginge, hvarken behöfligt, tUlfyllestgörande .gagneligt eller önskvärdt. Och krigsko!legium har stält skäl för sin mening. Utan att hvarken såsom domare eller panegyrist vilja uppträda, har insändaren frågat sig: Månne det ej för den pröfvande högsta myndigheten är af fördel, att saken, fråno olika synpunkter betraktad, blifvit af underlydande embetsverk framhållen? Månne ej hvad som för en samhällsklass förekom mer fördelaktigt och behöfligt, kan sakna dessa egenskaper, på andra klasser och personer tillämpadt? Månne ej riksgäldskontoret vid denna riksdag erbåller tillräckliga omsorger för de uppå sig skeend: anvisniogars fyllande, utan att känsas skyldigt ati till statskontorets disposition tillhandahålla 2!,, milloner riksdaler för ett bebof, som af ingen nödvän dighet blifvit framkallad? Månne krigskollegium, som af alla förvaltand: embetsserk står i närmaste beröring till den indelt arm60s angelägenbeter, kunnat, utan att vara be kant med denna armås och dess befäls fördelar och önskningar, med den värma utlåtandet röjer, sin mening i ämnet till tronen frambära? Månne icke konuogen, så framt anledning förekommer att krigskoilegium sig härutinnan misstagi: liter inhämta sin indelta armes eget yttrande, in: nan beslut vaärder fattadt om rubbande af den ordning för aflöningsräntornas oeh kronotiondespanmådens uppbärande och redovisande genom regementenas egen försorg, som ifrån indelningsverkets inrä.tande varit iaktiagen? Månne ej närmast på det nu väckta förslaget kar följa ett annat, hvarigenom indelta armens befä skulle, med förlust af både räntor, spanmål och boställen, — rätt ech slätt — göras till penningelön2ngare? Månne ej den fördel indelta armöns befäl, oc! detsammas hemmavarande bustrur och barn, under långvariga krig egt och framgent kunna ega, att a boställen och indelta löner njuta en försäkrad, 2: statskassans tillstånd oberoende ivkomst, som, penningelöntagaren icke bar, förtjenar att tagas i öfvervägarde, innan landshöfdingar och kronobetjening tilldelas befattning med de indelta löneanslager: uppbärande? Månne det ej inom vårt land finnes en meningsstakiion, som, för att erbälla försvarsverket ordnact på nya grunder, söker att verka för upplösandet af de: j.delta armen, och som, då denna sekelgamla inrätting. stödd af sina i historien inskrifna anor, ick: med ell enda slag kan tillintetgöras, bar till mål att systematiskt, steg för steg, densamma under grälvat Månne det vore varsamt handladt af embetsver och embetsmän att arbeta denna meningstraktio: i händerna? och Minne ej hvar och en som är mån om bestånd Af sårt svenska iodelvingsverk, sådant det af framfarng konungar blifvit ordnadt, känner sig vpp marad att i tid påpeka och så vidt möjligt moiver hvarje förslag, som, afsigtsenligt eller icke, gifecr sig utseende af att leda till indelningsverkets rub bande och förbereda detsammas upplösning? Huru insändaren inom sig besvarat dessa frågor, iärer redaktionen icke hafva svårt att sig förestall:; men insändaren har icke kunnat undertrycka sin önskan att jemväl få framlägga desamma till Aftonblade:: och dess läsares bedömande. Sjelf har insändaren vid denna riksdag sannolikt för sista gången ut fvat sitt representavtkall, och deltagit i dagens strider, dem han nu lemnar för att, etter 57 års oaibruten tjenstetid. söka i en aflägsen landsbygd det