Aftonbladet – 15 maj 1857, sida 2

dena EREKANE ON BETR. ETSET RR TT jag. mig i min vagn för att fara till Priemkoff. Han kommig till mötes med-orolig uppsyn: Minböstru är bjuk; sade hän till Dig; bon ligger fill sängs, jag var nödsakad: att i går afton skicka efter:-doktorn.: -: rHvad fattas hennes somna sed le N Det förstår jag mig verkligen icke på. I går afton, hade:hon velat; göra.en promenad i trädgården; meroböon kor nästan genast tillbaka in, utomsig och helt darrande. Hennes kärsmarjungfiu sökte upp mig. Jag gick in i hennas kammare och frågade henne: Hvad fattas dig då?, I stället att svara mig lade hon sig, och öm natten började hon yra. Gud vet hvad hon Berättade. Hon talade om or. Kammärjungfrun har omtalat för mig besynherliga! saker 7 hon påstår att Värusclika bär set; sin mers vålnad i-trädgårdån; och att denna bade gått erhöt henne medöppnararmar: Dä kan gissa oKvad jag kulle röna meden Priemk Nr ere ee sÅllt. det ders,, fortfor ban, när naturligtvis tokeri. : Likväl -måste..jag bekänna, att..det händt min hustru verkligen besyfinerliga saKör idea der wägena oe ve a 4 Tror ni. att Vera Nikolajewna är allvarBaTpt SjUKk?A Von fas san Ch N Ah ja; bon är illamående; natten har varit ävårss nu är hon i wtotillastånd af fullkomig känslolöshet. bak onobost ask Hvad Har döktorn vagt ?p Han har sagt, att sjukdomens art ännu cke har förklarat sig .....seve Den 12 Mars. Jag känner mig ieke ega mod, min vän, Mt fortsätta denna berättelse så som jag bade börjat den: det upplifvar alltför mycket min sorg. Sjukdörntens art, för att tala såsom läKaren, förklarade sig, öch Vera dög deraf. om öfverlefde H mer ;än två. veckor den lag, som hade. blifvit utsatt för vårt olyckliga möte. Jag såg henne en sista gång på hennes sjuksävg. Det är af alla minnen ur min lefrad det 3 sd e Doktorn hade relan sagt mig, att det-ej mer var något hopp. Aftonen var lingt framskriden; alla hvilade. Jag smög mig försigtigt till hennes kammarlörr och kastade ögonen på henne. Utträckt i sin fäng; hade hon ögnen tillslutna; 1ennes afmagrade kinder voro blessande af ebem. , Jag stöd der orörlig och betraktade