Aftonbladet – 15 maj 1857, sida 2

henne, när hom i en hast slog upp ögonen och fäste dem på mig ;derefter, till min stora förskräckelvå, reste hon vig öpp i sängen, räckte mi ln Mabra,. , ,00h, sade: yen f rå, lörrar hå De em fr nj der is 4 sMvad, vill ni bart Ljudet af hennes röst lät för mig så förskröckande, att jag flydde. Under hela sin sjukdom tänkte. bon nästan oupphörligt på Baust och-på sin mor, som hon emellanåt kallade Märtha, ömellanåt Gretehens mor... I Jag här följt Vetas Lik tll kyrkdgården; men ifrån den:dagen -har:jag öfvergifvit allting och -bosätt mig här förshela min leftisd. Tänk fu än Vän, tan på döxaa grn hyars Jefsad varit så kort. Huru skall; man förklara, :-hura fatta: de--dödas-mellankomst i det verkliga lifvet? Jag vet det icke; och ingen skall någonsin kunna besvara denna fråga; men. tveka icke mer-att erkänna, att det icke ör i ett avfall äf misantropi, folmjag dragit mig undan från verlden! Jag är icke mer den du förr -känt; jag. tror nu på många ting, som-jag fordom ansåg för dårskap. Eftår min frivilliga instängring bar jag mycket (okt på denna. olyckliga: qvinna. .. denna olyckliga unga flicka, höll jag på att säga, på hennes härkomst, det hemlighetsfulla samimanträffandet af omständigheter, som icke bero af vår vilja, och som vi? blinde kalla ödet. ig vet; omsicke hvarje meusklig varelse, om lemnar: denna jorden, der .qvarlemmar frön, ämnadeatt utveckla, sig.-efter . döden? Hvem skall någonsid säga ost det hemlighetsfulla band, som förenade en Mmenniskas öden med dess barns, med hela dess afkomma, och om dess böjelser, likasom dess fel, icko återrka på densamma ? Ödmjukom oas, så många vi äro, för det obekanta! Ja, Vera är död, och jag har. öfverlefvat hense. Jag kommer ibåg, att när jag ärnu var barn, hade vi kemma en vacker genomskinlig alabastervas; ingen fläck skämde bort dess rena, beundransvärda hvithet. En dag, då jag var ensam, rörde jag vid sockeln; på hvilken den stod... Varen föll och slogg sönder i tusen bitar. Jag troddeatt jag skulle dö af skrämkel, och stöd orörlig framför skärfvorna, Min far kom in, och när han så hvad som händt, sade han till mig: Hvad har du gjort? Det är förbi; vår vaekra vas är