Article Image
FAUST. BERÄTTELSE I NIO BREF, AF IVAN TURGENEFF. () Nej, i bimlens namn, nej! svårade hor, och tryckte -händernaimot hufvudet, sndet är gatenskep.. ... ja, jag blir. tokig... jag bör icke : ;. det är döden ... farväl !s ; Jag räckte benne banden. Dröj ännu nägra ögonblick, i bimlehs narmn! röpade jag till-henae med ofrivillig ifver; jeg visste icke hvad jigsade öch kunde kwappt stå på fina ben. För Guds skull! Jag kan ej uthärda det. — Hon såg på mig. ; I :morgon, side. hon fort, i morgon, må vara, i dåg iöke. Jäg böffaller hbw er, fer i dag. bärt!; Kom igen i morgon afton genom trädgårdsporten: .bredvid:sjön. — Jag skall vara der; -jug skall koma dit att råka ärvd. Jag sv t jag Iskall .Kornmen, tillade? med passion och kastade på mig en öm blick. Jagekall ej svika roitt löfte, det svär jag. Jag skall yppa allt; men låt mig nugiby — Och ängan jag, hade öppn unonew för att svara hönkd Fadö Inb örbvadnit. NER Mina krafter: voro ulkomligh uttömdasgenötiv dehnadsgenssjälsrörelser; jag stod stilla; jag var liksom förbländad: Sfötligen kunde r hliega omkring mig;x rummet, hva i jag fann mig, var mörkt, fuktigt, håde någon. ting dystert. Jag skyndade tt derfrän vck gick fram åt boningshuset. Vera väntade mig på terrassen. Nu gick in så snart, bon blit. vit mig: varse; og gaf sig genast upp 1 sin sänghatninare Tk hör. g SÖ Här, förflöto timmarne,som följde på detta samtal? Med händerna för ansigtet såg jag oupphörligt hennes himmelska leende; men, huru besynnerligt! jag Kom tillika ibåg-fru Eltsoffg: ord, hvilka Vera ade upprepat för mig: Hon Badecen gångs sigt till henne: Du är af? naturen såsoka is; så länge: den igke sroälter, är den fast som sten; men så snäft den upplöses, försvinner den spårlöst. Jag? erinrade mig ytterligare, å!t Vera, under samtal med mg hade ytfrat: Jag kan iekd göra Mnör än eh bak: jag Kun tiga ända Fri äfenhladetng, 103-188: 000 De

15 maj 1857, sida 2

Thumbnail