STOCKHOLM den 15 Maj.: Bref från Danmark. , (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 11 Maj. Dessa eviga fluktuationer i vår politiska atmosfer äro-i sanning egnade att göra särdeles en-tidningskorrespondent förtviflad. Då jag sist tillskref er, tycktes det ett-ögonblick som hade: hr Halls möjligheter någo:litet tagit Kohsistens8, och Heinzelman betraktäder å som den nödfallsbjulsplint, med hvilken vagnen nu skule äter börja Kjelpa sig ett stycke framåt. Knapt had meningen härom någorlunda stadgat sig, förr än det upplystes. att äfven denna förutsättning var fulkomligt opålitlig. Äfven hr. Heinzelman, jdenne man, hvilken ansågs rekomihenderad till platsen som holsteinsk minister af hölsteinärne sjelfva har, här det kom till de närmäre öfverenskommelserna och jemkningarne, visat sig efterhand allt mera icke passande i stycket, och redan i förgår talades det alltså öm nys kandidater, om en Lewetzau, om en -bäron Heinzå ö. s v. Hr Heinzelmän lärer dock ännu ej sagt sitt aldra sista ord, mefi Har afrest hem till Holstein för att hämta instruktioner. 11 I Ad Hvad jag i mitt serisste uttalade om her: Halls förmodade insaersta taktik, den att om möjligt gå kompromissernas och eftergifternas väg ännu en liten tid; står under: allt detta fast, och jag anser mig icke ega grund att väsentligen modifiera hvad jag härutinnan tillförne yttrat. Det är visserligen något, som låter sig tänka; att Hall icke precist för at! utföra sin föga lyckligt beräknade kunktatoriska krigsplan behöfde:; förelägga församlingen i Itzeboe sjelfva den holsteinska författningen af den 11 Juni 1854, utan kunde välja den något mildare formen af ett förslag om tillägg till och en och annan modifikation at bemälde författning, ungefär så som Scheel redan på sin tid gjorde, dervid man skenbarligen undginge det för Danmark förödmju: kande: i att dock: omsider låta holsteinarne taga undör direkt behandling helstatskonstitutionens i 18354 års helstatsförfattnicg inklauderade väsentligare punkter, desamma so den danska riksdagen endast med en tyst nick måste i sin tid antaga. Men man skall icke af detta sken. låta sig bedåras; och det är i sjelfva verket-lätt att i-få ord visa hela. sammanhbanget med dessa sig så kallande finaroch klyftiga , distraktioner, och hvad följden vill deraf blifva i-ena eller andra fallet. Är det hr Halls nästan: mer än dristiga mening att — såsom dock från början varit min enskilta förmodan — verkligen förelägga holsteinska församlingen hertigdömets författning af 1854 (bvars SS 2—5 innefatta in nuce sjelfva helstatsförfättniogen af den 2 Oktober 1835), har:han att välja ett af två: att låta holsteinarne deröfver besluta (hvilket emellertid är ett så farligt. experiment, att hvilken dansk minister som helst dervid torde springa i luften), eller: ätt endast låta demi deröfver uttalgisig och lemnå sina goda råd (hvilket senare väl då vore det alternativ hr Hall tänkt sig). Men man bör observera, att halva holsteinarne blott först en gång fått lof att, om än endast ,uttala sig öfver sin författning och gifva vedersörande sina ;råd,, skall man icke längre från dansk sida kunna affärda dessa uttalanden, utan att holsteinarne erh lIia en plausibel rätt att inför Tyskland beklaga sig öfver prejudice och framställa sig såsom de der blifvit formligen hållna för barn. Alitså deras. rådsskola då antingen bär tagas ad. notamm (medan den danska riksdagen i sin tid hade nödtvunget måstlåta helstatskonstitutionen passera, sådan: den förelsdes den!) eller — står Frankfurt i bakgrunden, färdigt att upprätthålla det stora fäderheslandets i holsteinarnes personer kränkta värdigbet. Värre blefve aldrig förhållandet — synes det — on hr Hall toge ett åfgjordt parti strax och visade de tyska anspråken en gåhg för alla ifrån sig; eller, med andra ord, det blir, huru man vänder saken, precist samma förbållande efteråt som förut. i Ar -hr. Halls mening Eter den, att vägra holsteinarne rätt att ehs uttäla sig. rörande de af deras författning (2-5); hvilka sammanfalla med helstatskonstitutionen, och att ens dest lemna dem fritt att rådgifva (eller lit vara: besluta) öfver vissa punkter, hvilka-helt och hället angå författningens specifikt -holsteinska förhålläånden, så är det Klåärt, attsvaret. från Holstens sida blir det, att det icke är härom frågan är,, att hvad :Holstein och hvad Tyskland hela tiden fordrat är just det; att Hertigdöniet skulle blifva insatt i sin rätt att tågå under behandling det iden helstatliga ordningensmera principiella (Get vore nu antingen 1859 års författning sjelf eler 65 2—35 i den holsteinska författningen), alltså protest möt förbudet eller inskränkningen och omedelbart derefter appell till — Förbundet! Ailtid, och i detta sista fall mer än någonsin, Frankfärt och Frankfurt igen! Jag aneer fu verkligen br Hall för ex alldeleg för klok man, för att han ett enda ögonblick skullo tro sig kunna med pridderskaer. tvetydiga bjelp. lyckss-i att med locketet af t. ex, några modifikationer i def höl: