ute på Fredriksborg, för att aftala med konunzen. Det heter nu, att möjligen Hall tager sjelf utrikesministerportföljen i stället för Andrae. . S. B. seem Tvenne frågor af stor vigt för den tekniska bildningen i vårt land äro i dessa dagar under handläggning på tvenne olika. håll, den na bos Stockholms magistrat och femtio äldste om anskaffande af lokal åt svenska slöjdföreningens skola, som för närvarande: är husil, den andra hos rikets ständers statsutskott om beredande af ny Joka! och möjlighet af utvidgning åt teknologiska institutet. Vi ha ofta uttalat vår öfvertygelse om det stora gagn, som den förstnämda af dessa bildningsanstalter, under br kapten B. Cronstrands atmärkt nitiska och sakkunniga ledning, beedt och fortfarande bereder åt den arbetande klassens tekniska bildning, ett gagn, som visserligen utbreder sig öfver hela landet, men hvaraf dock bufvudstaden i förita rummet :öner de välgörande verkningarne; och vi kunna icke föreställa oss ennat, än att stadens styrelse låter vara sig angeläget att genom beredande af tjenlig lokal åt denna förträffliga läroanstalt betrygga dess bestånd för framtiden. Vi ha hittills endast i ringare mån egnat någon uppmärksamhet åt det högre tekniska läroverk, som bär namn af teknologiska institutet, och hvars bebof af utvidgning nu af regeringen blifvit gjordt till föremål för r.ets ständers pröfning. Då all teknisk bildning måste hvila på naturvetenskaplig grund, var det naturligt, att man icke fordom, så länge naturvetenskaperna befunno sig på en jemförelsevis låg ständpunkt, egnade den uppmärksamhet åt den tekniska undervisningen, som man nu skänker densamma ; men sedan nämde vetenskaper med en förvånande hastighet i senare tider gått framåt, så att de numera kraftigt ingripa i alla grenar af praktisk verksamhet, i näringarne, kommunikationsväsendet, lagstiftningsoch Jlagskipningsfrågor o. 8. V., hafva för undervisning i naturvetenskaperna och deras tillämpningar uppstått en klass af nya läroverk, hvilka hos de flesta civiliserade nationer blifvit med en särdeles omsorg och frikostighet omfattade. Att vårt land i detta bänseende uraktlåtit följa främmande nationers föredömen, är tvifvelsutan en af de väsentligaste anledningarne ej blott till den låga utvecklingsgrad, hvarpå flera af våra näringar ännu befinna sig; utan äfven dertill, att vi alltför länge dröjt att tillegna oss många af nutidens stora uppfinningar eller i någon vidsträcktare mån tillämpa desamma, hvilket onekligen varit en stor nationslförlust: Men vi måste alltid komma att göra sådana förluster, så länge vi icke mera än hittills bemöda oss att allmännare sprida teknisk bild: ning ibland oss samt lyfta våra tekniska läroverk till jemnböjd med andra länders. Betänker man, att vi nu stå i begrepp att i stor skala anlägga jernvägar, och att det sättes i fråga att för detta ändamål påkosta öfver 100 millioner rdr, under det att det enda läroverk vi ega för bildandet af civilingeniörer icke är beräknadt att på en gång kunna emottaga mer än 5 elever, hvilkag undervisning der dessutom endast betraktas såsom en bisak, främmande för läroverkets egentliga ändamål (), och tager man vidare ij betraktande hvilken mängd af bildade mekanici, bygmästare, fabriksföreståndare o. 8. V., som en af dessa jernvägsanläggningar framsäkrade mig, att det också hade händt henne att öfverlemna sig åt drömmerier, men af ett helt annat slag. Än är det Afrikas öknar, som framställa sig för hennes bl:ck, och hon genomvandrar dem med en resande, än tror hon sig vare ute att eftersöka Franklin bland isarne, och hon uthärdar då alla försakelser, alla lidanden af deawa svåra expedition ..Du har läst för många resbeskrifningar, sade hennes man till henne, Kanhända, svarade hon; men när det är fråga om drömmar, hvarföre drömma om det omöjliga? : Verkligen ? inföll jag. Det der arma omöjliga är således mycket brottsligt i era ögon ? gr: . Jag har illa uttryckt mig), svarade hon: Jag ville säga, att det föreföll mig löjligt att taga sig sjelf till föremål för sina dröm merier, att drömma om sin sällbet! Detta j synes mig vara mycket onödigt. Sällheten :i finnes icke; hvarföre söka den? De: är med söllheten som med helsan: när nian icke( änker på den, eger man den. ja Dessa ord förvånade mig. . Denna qvinna j ir en ädel varelse, tvifla icke derpå!... Sam! alet ombyttes, och ifrån Venedig kommo vi; ill italienskorna. Priemkoff gick ut; vi blef-s vo ensamma, 1 Det flyter italienskt blod i era ådror, i sade jag till henne. ; I: Jan, svarade hon. Vill ni att jig skall c visa er min mormors porträtt ? i Visserligen, yttrade jag; det skulle göra s nig nöje.v ;Z Hon gick in i sitt kabinett och återkom I inart med en tämligen stor, i guld infatad medaljong. När hon hade öppnat den,!olef jag varse en myc :t vacker miniaturmål-. I ring, som förestälde fru Eltsoffs far och hans :r wstru, bondflickan från Albano. Jag blef; mna TIA a RAR KA RR RTR FN