STOCKHOLM den 12 Maj. Eref från Danmark. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 6 Mej. Hr Bilow har alltså rest tillbaka till sin post i Frankfurt, och såsom jag allt ifrån början tillstit mig förutsäga, har en kombination Bilow-Hell visat sig definitift omöjlig. Svårigheterna att komma öfverens med hr A. Å j , ; Moltke hafva varit icke mindre oöfvervinneliga, och man har då senast låtit hitkomma j hr Heinzelman, öfverpresidenten i Altona, med hvilken förut bela tiden dels skriftligen, ) dels genom tredje man underhandlats. Det troddes i går inom väl underrättade kretsar, att hr Heinzelman verkligen skulle j vara benägen att öfvertaga den holsteinska portföljen, och att hr Andra då äfven skulle, sedan han nu haft tid nog att fundera på saken, befinnas villig att inträda som utrikesminister. En minister Hall skulle då på detta sätt, tant bien que mal, dock komma till stånd, något som ännu för få dagar sedan betraktades som nära nog fysiskt omöjligt. Men hvilken minister, och huru! Jag har redan på förhand gjort er upp märksam derpå, att så framt hr Hall verk gen skulle till syvende og sidst lyckas få ett kabinett på benen, sådant endast läte sig göra genom betydliga eftergifter, specielt från hans egen sida. Det blir en kompromiss-minister, och ni bör så litet vänta er ait härmed skulle inträda någon afgörande vändpunkt i den danska politiken, att ni snarsre bör betrakta alltsammans endast som ett yt:erligare försök att ännu en liten tid hålla Holstein uppe, trots alla de ogunstiga förhöllanden, som de sista månaderna rågat ända till öfvermått. Jag vill gerna antaga, att hr Hall sjelf för sin del biqvämar sig till dette nya försök och dermed såsom korollerier följande direkta eftergifter åt Holstein och Tyskland, mindre af personlig förkärlek för helstatssystemet, än af en viss omöjlighet att frigöra sig från den meningen, att tidpunkten till en komplett brytning ännu ej är kommen, och att den enda rätta utvägen för ögonblicket ännu är den, att demonstrera in absurdum), med andra ord, att gå ända till den ytterligaste medgörlighets gräns, för att visa verlden att det — dock icke går. Jag tror nu för min del, att denna eftergifvenhetens politik. för det första bar sina icke få faror, och att man med afseende på verkningen deraf för Holsteins och Tysklands vidkommende 3rundar sin beräkning på premisser, hvilka kunna visa sig falska, och för det andra att samma politik möjligtvis skall ha den oturen at blifva förbigången ef mellankommande -uropeieka omständigheter, turberad i sina cirklar, af ett visst påtryck utifrån, en viss yttre nödvändighet), som denna gång. och nöjligen redan i detta ögonblick med framsång, förberedes i Lohdon och Paris; men sakerna och personerna äro härstädes nu en sång sådana, att den raka vägen syneg den farligaste och att man sätter sin klokskap i att kunna gå sådana krokiga stigar, der ingen kan följa med. Ett ministerium Hall-Andre Heinzelman (eller måhända Lswetzau) må då försöka sig i denna riktning, sedön iet icke kan vara annorlunda; det blir dess affär, i hvad grad försöket lyckas eller — misslyckas. För öfrigt är det klart, att i fall hr Hall nu verkliger, såzom det synes, skall kunna få ibop sitt kabinett — jag ville nästan säga: få lof att göra sitt kabinett, — motsvarande eftergifter äfven väl egt rum å annat håll, derifrån hittills allehanda svårigheter af den mest intima. natur blifvit stälda hr H.i vägen. Med afseende bärå vill jag endast nämna, ati lika visst som det är, att för icke fjorton dagar sedan en abdikation stod så mnära förj. dörren, att den aldrig stått närmare, lika visst som det är, att frågen om ett burleskt medullräckligt fullt allvar, för att redan hafva lyckats sätta sinnena härstädes i ganska mycken oro, liks visst är det, att å andra sidan vederbörande i de sista dagarne vidtagit ätskilliga alldeles utomordentliga medel för att regentskap verkligen blifvit derefter väckt pål förmå personer af inflytande till att: tro, detl dessa planer åtminstone för ögonblicket vore åter öfvergifna Hur mycket sant, som häri kan Jigga, skall jag låta vara osagdt; omöjligt är visserligen icke, att visst folk iafgörandets sista stund börjat tänka efter, huruvida man icke genom ett sådant jättesteg lemnade för alitid bakom sig utvägar och tillflykter, som deck icke helt och hället yore att försmå, och buruvida saken ej i sjelfva verket vore af den art, att den kunde behöfva ha ännu någon tid på sig för att ligga och mogna; men vi äro ör öfrigt så vana vid att från ifrågavarande håll mottaga försäkringar, kom innebära — intet; löften i dag, som kringgås i morgon, att en narr är den, som litar blindt härpå, så länge ej annat bevis för en förändrad meniog föreligger, än ett lösligt bedyrande af en eller annan utsänd tjensteande. Det högsta man kan härutinnan antaga för någorlunda pålitligt in casu, är att de öfversvingliga planerna blifvit ajournerade, men äfven detta är då obestridligen en ,eftergift åt förhållandena, och det är denna eftergift hr Hall skulle bafva att tacka för den honom numera omsider gifna möjligheten att göra ett slut på det långa ministeriella interregnum, som hittills : egt rum. Jag har ofvanför yttrat, att vi af hr Halls nya ministår otvifvelaktigt ega att vänta yt:erligare eftergifter åt de holsteinska anspråken, och att ministeren dervid skall komma l: att kasta sig in i en mängd oberäkneligheter Den 12 Augusti. I går hade vi ett rätt besynnesligt samtal. Vi talade om syner, och till min stora förundran upptäckte jag att hon tror derpå; hon påstår sig ha goda skäl dertill. Priemkoff, som äfven var närvarande, slog ned ögonen, ade RT RR