på böljorna.. När jag kom till den versen: Mina ögon, hvarföre sänken I er? sog hon långsamt upp sina, (jag satt lägre än hon, och hennes blickar föllo helt naturligt på mig), och började att skåda långt bort, sänkande något litet ögonlocken i. anseende till vinden, som blåste häftigt. I detta ögonblick började några regndroppar stänka på vattenytan; jag bjöd henne min paletot; hon kastade den öfver sina axlar. Vi lade till vid närmaste punkt af stranden och återvände hem till fots. Jag ledde henne; jag behöfde tala vid henne; men jag teg. Likväl tror jag att jag frågade henne, hvarföre, när hon är hemma, hon alltid sitter under tru Eltsoffs porträtt, likasom en kyckling håller sig under sin mors vinge. — Er jemförelse är mycket riktig, sade hon, och jag skulle ha önskat att i hela mitt lif förblifva under hennes beskydd. — Huru ? invände jag, ni skulle icke tycka om ait lefva i frihet? — Hon teg. Jeg vet sannerligen icke hvarföre jag har berättat om den der båtfärden. Kanske för det att den skall stanna qvar i mitt minne sågom en af de ljufvaete stunderna under mitt vistande här, ehuru den i sjelfva verket är af ingen betydenhet, Jag kände mig så lycklig, att tårar, ja, tårar af sällhet flera gånger fuktade mina ögon. RSA Å propos! Föreställ dig, att dagen derpå, när jag gick förbi löfsalen, hörde jag i en bast en ljuf och klar röst som sjöng: Gläd dig af lifvet., Jag såg dit in, det var Vera. Bravol ropade jag till henne; sjag visste icke att ni hade så vacker röst,, Denna komplimest kom henne att rodna; hon teg, Skämt å sido, jag försäkrar dig att bon har en märkvärdig sopran, och det utan att någonsin ha anat det. Så många förmögenheter hon ännu i hemlighet bör ega! Men hon känner icke sig sjelf. Säg mig, tror du att det fins många sådana qvinnor, som hon, i den tid, hvari vi lefva?