LITTERATUR. Den kungliga propositionen om religionsfrihet. Ippet votum af en orepresenterad. Upsala Tolerars!intoleran2!. Hvilken mening föster man väl i allmänhet vid dessa i våra dagar på allar läppar sväfvande ord, och hvilken mening bör väl anses vara den rätta? Der det enskilta samvetets rätt af det allmänna samvetet fullt respekteras, der och endast der kan tolerans sägas ega rum; Ooh sällan har väl dess begrepp blifvit mera klart och träffande uttryckt än i Bursens här af fö. fattaren till denna sakoch idrika broschyr citerade ord; Mensklighetens allmänna kristna samvete har för längesedan afgjort, att: den sanxma välsignelsen följer på den religiösa handlingens frihet.. Mycket återstår emellertid tyvärr, innan hvad som här benämts allmänt kristligt samvete äfven hunnit blifva state s samvete, och innar den reliiösa handlingens frihet af denna blifvit på fallt allvar ersö 1. Hvad åter intoleransen beträffar, som ce) är annat än ex i ord eller handling mer eller mindre . våldsamt uttalad protest. emot. den rätt, den fribet vi nyss nämt, så lära beklagligen dess art och verkningar ej inför svenska allmänheten ha behöft någon synnerligt utförlig teckning. Dess skaplynne upperbarar sig med en sorglig tydligbet i våra lagar, våra bruk, vår kyrkoförfattning och) hvad än värre är, uti ett till följd af allt detta förvilladt tänkesätt. Intoleransens anor gå emellertid vida längre tillbaka i tiden än våra lagar. Den får ej betraktas såsom en uppfinning af några få äregirige personer eller korporationer. Den har Jlikasom så mycket annat ursprungligen en na turlig, ehuru tyvärr af menskliga passioner sedermezra vanstäld och förfalskad grund. I det uppriktigt troende menniskobjsrt:t ligger nemligen en oöfvervinnelig böjelse att göra prozelyter. Det tillhör menniskans natur att ej kunna skåda sanningen utan att älska henne, och att ej kunna älska henne utan att vilja meddela benne åt andra; och detta meddelande betraktas af den menniska, hvilken känt sig gripen af sanningens mskt, såsom ej mindre ett bhörssmmande af Guds eger vilja än ett fullgörande af kärlekens höga lag. Ingenting kan vars aktningsvärdare än detta missiotiskall, så läsge det endast brukar ordets medel; men det blir ett brott i samm: ögonblick det vädjar till den råa styrkan, ty detta är ingebting annat än att vilja förtryck: en själ, hvilken såsom sådan är Guds agendöm, och hVaröfver metniskor ej ega der ringaste rätt. Och hvad som gäller om individen, gäller äfven om kyrkan: hon eger inga andra lagliga vapen än öfvertygelsens. Förgäfves invänder man häremot; att endast san nitigen har rättigheter, villfarelsen deremöt inga. Denna gamla sofism, i såra dagar vederbörligen uppfejad, är förträffligt opnad at tjeha till försvar för all slage fsnatism, alle slöps förföljelser. Ty hvar finnes väl en-re: ligton; som icke tror sig i besittning af sanningen, och hvilken kyrka skulle ej sålund: ega full rätt att förfölja alla dem, BOM 3 tänka -lika med henne? Hade ej, om mar vill antiga öfvanianförda säte; Filip II der mödst obestridliga rätt att bränna profestatiter,