Aftonbladet – 9 maj 1857, sida 2

sådan som, er, ni skall ha mycket angenäma njutningar; dei finns många andra skalder än Goethe; ni kan läsa Shakespeare, Schiller, och till och med vår Puschkin, Bör ni icke äfven göra bekantskap med honom? , Medan jag sålunda talade teg hon och ritade i sanden med dobbskon af sin parasoll. Ack, min kära Semen Nikolajewitsch, om du Visste buru täck jag i den stunden fann henne! Hon var blek, men af en blekhet. som hade någonting luftigt; öfre delen af kroppen något framlutad; hon syntes nedtryckt af. en inre strid, oeh likväl var ett uttryck af himmelsk renhet utbredt öfver hela hennes person. Jag fortfor, jag talade ännu länge, derefter tystnade jag och satt alltiemt bredvidshenne, betraktande henne; hon fortfor att med. sin parasoll rita i sanden figurer, som hon strök ut, uten att upplyfta hufvudet; men i en hast hördes ett barns steg; och Natascha kom in i löfsalen.. Vera Nikolajewna rätade upp sig, steg upp, och, till min stora förvåning, omfamnade sin dotter med en konvulsivisk ömhet... Det var helt och hållet stridande. emot hennes vana. Strax derefter syntes Priemkoff. Ijen metodiske Schimmel, det gamla Barnet, hade straxt på morgonen farit bort för att i grannskapet ge jag vet icke hvad för lektion. Vi gingo in för att dricka tå. Nu nog; jag börjar att känna mig trött. Allt detta måste förefalla dig mycket oredigt och tämligen löjligt. Jag bekänner att Jag sjelf är litet förbryllad .,. Jag vet icke hvad som tilldrager sig inom mig, men jag känner ej mer igen mig. Jag tycker att jag ständigt ser ett litet rum. med kala väggar, en lampa, en öppen dörr, som emellanåt insläpper en vacker aftons friska balsamiska luft, och, nära dörren, ett ungt, uppmärksamt fruntimmer i en hvit, lätt veckad klädning..