— Vice häradshöfdingen Aug. Rundqvi har i dag af magistraten blifvit utnämd till tivi notarie vid rådhusrättens 5:te afdelning; åfvensoi kammarskrifvaren Trotzig blifvit utnämd till ord narie kammarskrifvare i förmyndarekammaren, — Magistraten och borgerskapets äldst hafva i dag gifvit decharge för såväl inqvarterings verkets som drätselkommissionens förvaltning år 1855 — Till ledamöter af inqvarteringskommis Bionen ha i dag blifvit utsedde grosshandlaren Kreiz man och häradshöfdingen Fredr. Rung. artnr — Vi förbisågo i går vid omförmälandet a den soir för kammarmusik, som i öfvermorgon af ton gifves i musikaliska akademiens lokal uti Kir steinska huset, att allmänheten dervid äfven får till fälle att böra hr Door med biträde af hrr dAubert Lindroth och VSArien utföra en dvartett för pian och stränginstrumenter af C. M. v. Weber. — Bland de smädelser och lögner, som det beryktade skandalbladet Folkets Röst fun nit förenligt med sina eller sina betalande principalers intresse att efter förmåga söka utsprida om Aftonbladet och dess redaktion, är sedan någon tid äfven den, att Aftonbladets redaktörer skulle, såsom sjelfve aktieegate uti Köping-Hults-bolaget, uti jernvägsfrågan förfäkta sina enskilta intressen, då bladet förordat den vestra stambanans dragande norr om Mälaren. Vi ha lika litet aktat nödigt att vederlägga denna smädelse, som andra dylika, som flutit eller flyta från samma eller lika orena källor, öfvertygade som vi varit, att allmänheten nog sjelf skulle veta att till sin rätta halt uppskatta detta försök att göra våra bevekelsegrunder misstänkta. Då vi emellertid erfara, att personer verkligen skola finnas, som låta lura sig af de i Folkets Röst då och då å nyo uppdukade lögnerna, anse vi oss böra förklara, att ingen enda medlem af Aftonbladets nuvarande redaktion hvarken eger eller någonsin egt en enda aktie i Köring-Hults bolag. — Uti exposen af stämplade pappersförordningen, som :hvilar på riksståndens. bord, nämde vi; bland. dess : nyheter, förslaget till beskattning å utländska försäkringsbolag: Vi ha sedan sett en artikel härom i Svenska Tidningen n:r 102, som med skäl anmärker bristen af all lagstiftning i detta ämne, men, såsom vi tycka, alltför lätt vidrör en sida af saken, hvilken ingalunda är den minst väsentliga. Vi mena frågan huruvida utländningen här bör kunna idka så beskaffad rörelse utan att dertill vara berättigad. Folkrätten har på de senare årtiondena in praxi alltmera tillämpat en grundsats, som kallas reciprocitet, och som är zärdeles egnad att småningom förbrödra nationerna. Det folk, hvilket beviljar ett annat fördelar utan motsvarighet, och hvilket således visar sig icke hylla denna grundsats, röjer derjemte bristande aktning för sig sjelft. Bevillningsutskottet tyckes icke vara af denna mening; ty sidan 20 af dess betänkande säger det sig icke känna något af erfarenheten bekräftadt behof att göra utländska försäkringsbolags verksamhet härstädes beroende af regeringens pröfning. Men berörde utskott har i hela sin framställning förbisett såväl den politiska som den morsliska sidan af frågan och fästat sig uteslutande vid näringssynpunkten: Att denna deremot härvidlag är af jemförelsevis underordnad vigt tro vi genast böra visa sig, då saken med allvar och opartiskhet bedömes. Så betraktad och behandlad i andra länder, har frågan föranledt en ganska vidlyftig lagstiftning, som långtifrån befunnits öfverflödig. Man har ansett sig nödsakad att i denna lagstiftning söka förekomma yttringar af de försök, som egennytta, skadelust och lättsinne Bå gerna göra, och hvartill ämnet ger så godt spelrum. Man har ansett sig böra undersöka de uppträdande. bolagens soliditet, och slutligen har man också somligttädes funnit sig ega grundade skäl att inlåta sig i bedömande af konkurrensens större eller mindre behöflighet. All denna erfarenhet har för oss hittills gått förlorad, så att vi, efter utskottets förslag, hvarken skulle ega rättighet att bedöma ett utländskt här uppträdande bolags soliditet eller den moraliska beskaffenheten af dess försäkringsvilkor. Annorlunda går det till i andra länder, såsom t. ex. Preussen, der utländningen först behöfver söka tillåtelse hos finansministeriet och sedan inhämta: lokalautoriteternas yttrande om behöfligheten, innan han kan etablera agentur och börja sin verksamhet. Och i andra länder äro svårigheterna ingalunda mindre, skilnaden endast den att, till följd af folkets lynne, lokala och finansiella vanor och förhållanden, lagstiftaren icke behöft göra alla de inskränkningar, som icke allenast i Preussen och Österrike, utan äfven i flera andra tyska stater funnits lämpliga.