Aftonbladet – 8 maj 1857, sida 2

-Tack! svarade hon; och jag förlorade henne alldeles ur sigte. Priemkoff och tysken hade slutit sig till mig. Vet ni, det är qväfvande varmt, sade den förstnämde till mig. Men hvar är då min hustru? Jag tror att hon gått in, svarade jag. Aftonmåltidstimman stundar, mumlade Priemkoff; och han tillade: Ni är en beundransvärd föreläsare.n Jag tror., yttrade jag, att Vera Nikolajewna tyckt om Faust. Utan allt tvifvel. Vi gingo in. i; Hvar är din matmor? frågade Priemkoff en kammarjungfru, som kom emot 0ss. Hon gick nyss in i sin sängkammare. Priemkoff -begaf sig dit in. Jag gick att spatsera på terrassen med Schimmel. Tysken lyfte ögonen mot himlen och företog sig att yttra sinnrika anmärkningar rörande stjernornag antal, under flitigt snusande. För min del var jag tyst. Jag tyckte att stjernorna skådade ned på mig allvarligt. Efter ungeförligen fem minuter visade sig Priemkoff och bjöd oss in i matsalen. Vera Nikolajewna kom strax derefter dit in. Vi intogo våra platser. Se då på Veruschkal, sade Priemkoff till mig. Jag kastade ögönen på henne. Finner ni ingenting eget hos henne? Jag märkte verkligen en förändring: i hennes anletsdrag, men jag vet icke hvarföre jag svarade Priemkoff: Nej, jag märker ingenting., Ser ni icke att bennes ögon äro röda? frågade Priemkoff Jag svarade honom icke, . Föreställ er, att när jag kom in i hennes kammare, fortfor mannen, fann jag. henne gråtande. Det är längesedan det händt henne. Sista gången hon gret, var, trör jag, när vi förlorade vår Sascha. Det der ha viatttacka er Faust förn, tillade han småleende: