Aftonbladet – 8 maj 1857, sida 2

Huru då? Jag har icke lupit någon fara; den der spindeln är icke giftig. Jag ser att ni icke. glömt er naturalbistoria; Hvad mig vidkommer, skulle jag för ingenting i verlden ha velat röra vid det der stygga djuret. Jag lopp ingen fara, upprepade Vera Nikolajewna. . Lilla Natascha, som tyst såg på oss, började skratta. ;Hvad hon är lik er mor,, sade jag, pekande på barnet. Jan, svarade Vera med förnöjd uppsyn, och det gläder jag mig åt. Gud gifve att den likheten icke måtte inskränka sig blott till anletsdragen I En betjent kom att tillsäga oss, att middagsmåltiden var serverad; och aå snart vi stigit upp från bordet, for jag bort. I morgon bär jag till dem Faust; men om Goethe och jag komma att göra fiasco? Jag skall utförligt beskrifva för dig läsningen. Och nu, säg mig hvad du tänker om mitt äfventyr! Du torde icke underlåta. att finna det mycket besynnerligt och tvifvelsutan förmoda at. mitt hjerta skall taga eld. Dårskaper, min vän! Det är tid att bli stadig. Det är icke vid min ålder man börjar att lefva. För öfrigt har jag aldrig tyckt om fruntimmer med detta slags karakter. I alla fall, hvilka äro de fruntimmer som verkligen behagatmig? Jag rodnar för de afgudar, för hvilka jag tändt rökverk. Jag lyckönskar mig åt det här grannskapet, jag gläder mig åt att kunna förnya Peka med ett intelligent, okonstladt och mildt fruntimmer. Det öfriga skali du få veta när stunden är kommen.