Aftonbladet – 7 maj 1857, sida 3

3, Ve PIOMUI BERVIDKIURYS NN sl OV 1 uiskottet förslag, som i dessa delar antogs utan förändring. bre RÄTTEGÅNGSoch POLISSAEER. Inför rådhusrittens 5:te afdelning har i dag et lingra förhör hållits för utrönande af hvem som för öfvat den förut omnämde stölden uti huset p:r 12 Storkyrkobrinken, dervid från derstädes såsom resande boende borgmästaren v. Hartmausdorff tillgrepos ur ett schatull omkring 900 rdr rgs, hvilka sedermers af polisen anträffades instuckna i en butelj, som blif. vi: gömd i källarep. Anledningen till penningarne: tillrättafinnande hade varit den, att å hotellet : nämde bus anstälda uppasserskan Mathilda Westholm uppgifvit ått hon drömt, det penningarne derstådes voro gömda. För denna stöld har uppassaren Minberg äfvensom Westholm varit häktade, men vid flere rättegångstillfällen förnekat att hafva tillgripit och i källaren gömt de derstädes anträffade stulpa penningarne. Sedan vid förra förhöret anledningar förekommit ati Westholm föröfvat stölden, så blef hon insatt i mörk cell, hvilket hade den påföljd, att Westholm i dag erkände, att hon med en eldgaffel uppbrutit chatiullet och, sedan hon tagit 20 rdr bko, nedstoppat det öfriga uti buteljen och gömt densamma i källaren. Hon sökte slutligen återkalla sin bekännelse under förklarande, att hon afgifvit densamma endast för att bli befriad från mörka cellen. Målet uppsköts, och blef Minberg, hvilken är oskyldig till brottet, stäld å fri fot, och Westholm befriad från mörka cellen. — I går afton kl. 10 inträffade den olyckshändelsen, att hästarne för cn hyrkuskvagn skenade å Götgatan. Kusken föll af vid Södermaimstorg, men hästarne fortsatte framåt, utan att kunna hejdas, sitt skenande öfver sussen, Nygatan och hejdades först å Norrbro. Tvenne fruntimmer, som åkte i vagnen oeh under färden hoppade : derur, skadade sig. Mariestad. Bekännelse rörande det i Wånga hos torparen Joh. Jonsson begångna mord och rån har den derför häktade förre fåstningsfången Johennos Gabrielson afgifvit, och dervid framstält tilldragelsen sålunda, att han, som under de : ästföregående påskhelgdagarne mest uppehållit sig i en halmhäsja, lidit brist nästan på lifsmedel, enär han då endasi haft att förtära ett mindre brödstycke, samt några råa bönor, dem han der påträffat, kommit till omförmälda torpställe alldeles uthungrad, och efter dei honom förunnade inträdet begärt få litet mat, hvilket vägrades äfven på förnyad enträgen bön derom. Efter en stund, då husfolket insomnat, hade derföre Joh. Gabrielson, plågad af hunger och uppbragt öf. ver denna hårdhet emot honom, gått upp och tagi en uddhvass knif, som han sett någonstådes i stugan, och först gått till gossen, icke med afsigt att mörds honom, utan blott att genom sårande sätta honom ur tillfälle att skynda ut efter grannfolk vid det anfall, som Gabrielson ämnade man och hustru; äfven detta skulle icke heller hafva afsett mord, utan blot: het och skada, för att tilltvinga sig mat; men då först hustrun och sedan mannen rusat upp, hade han. af fruktan för öfvervåld, sjelf blifvit våldsammare. Hustrun, som emellertid fattat en yxa, hade densamma lyftad öfver Gabrielson, då han skyndade ut, och han var belt nära att deraf träffas, samt hörde at: det efter henom måttade hugget träffade stugutröskels, hvarå han förmenar att spår skall derefter nog synas. Han erkänner sig ock hafva medelst steakastning utanför huset fortsatt sin våldsgerning, men vid andra personers ankomst flytt. — Det är likväl all anledning förmoda, att Gabrielson, som väl lärer förråda någon ånger öfver sitt rysliga brott, har begått detsamma under andra omständigheter och dertill blifvit lockad af andra bevekelsegrunder, än de nu uppgifoa, hvilket allt närmare torde komma att utrönas vid blifvande domstolsransakning eller framdeles när brottslingen kan komma till allvarligare väckelse och besinniog. (Mar. V.) — Wisby. Från kronolänsmarnen Kock har d. 28 April till landshöfdingeembstet en rapport inkommit, hvaror meddelas: Efter i däg gängse rykte, att bonden Mårten Mårtensson Klintegårda i Westkinde påträffats liggande död å Bläsoungs Hed. inställde jag mig vid Klintegårda, dit liket blifvit hemforsladt, och erhöll der följande underrättelser. Mårten Klintegårda hade lördagen d. 25 dennes kl. 7 f. m. ingått till Wisby. för att göra några inköp till sonens begrafning, hvilken påföljande dag elle; söndagen skulle ega rum, och var icke på söndagsafsonen återkommen, hvadan genom pastors försorg husbönderös uppbådades att kl. 6 på måndagsmorgonen anställa eftersökning, och återfans den sökte iggande i nämda hed med ett djupt bål i hufyu-. det, nästan död. Mannen hade legat under bar himmel en dag och två nätter i svår köld. Kort efter det han påträffats, afled han. Han hade på lördags 9. m, åkt från Wisby med husb: Lars Petter Nordöm Lilla Norrgårda, och då de kommit i närheen af Bliäösnungs, hade Mårten K., efter Nordströms itsago, bedt denne hålla, och derefter hade han ryckt tömmarne från N. och utropat: nu skall jag lå ibjäl dig, ty du har vållat att jag blifvit satt inder förmyndare: du skall få din graf i stenhalnen., hvarpå han fattat tag i N., ryckt denne af ikbrädet ned på marken och under sig; dock hade VY. kommit upp, fått öfvertaget, och slagit Mårten bu:vudet med åkbr2det eller med en sten, hvarfier N. sprungit efter sina hästar, som under tunultet gått i gård till Bläsnungs,. — Enlist kroncänsmannens rapport hade Nordström icke omtalat ändelsen förrän eftersökandet skedde på måsdagen. F Soligt avnan uppgift, skall N. genast inne vid Bläs;ungs omtalat hela tilldragelsen och sedan gått u: ör att se efter Mårten, men då han icke funnits, ler han lemnades, hade N. kört vidare.