Aftonbladet – 5 maj 1857, sida 3

Erik Erssons förslag segrade också till sist, så att ståndet väl afslog betänkandets fjerde punkt, men förklarade sig godkänna principen, att vägarne skola underhållas af dem, som nyttja desamma. Det öfriga: af betänkandet bifölls. Då derefter ekonomiutskottets betänkande n:r 81, som hemställer, att hr Wallenbergs motion att svenska ångfartyg, som göra reguliera resor, måtte befrias från skyldigheten att, kommande från sjön, taga lots, må lemnas utan afseende, företogs; så uppträdde först Matts Persson för afslag och bifall till motionen. Han ansåg orimligt, att-såsom nu 9 ångfartyg skulle vara ålagda en sådan skyldighet, då 21 andra i samma ställning blifvit genom kungliga resolutioner derifrån befriade, och han utvecklade för öfrigt de onödiga hinder för trafiken, som en sådan skyldighet medför. Petter Jönsson, Medin och Nils Svensson från Skåne motsatte sig Matts Perssons förslag och förordade utskottets, hufvudsakligen på den grund, att lotsarne behöfde lotspenningar. Matts Perssons mening understöddes af Nils Larsson, som erinrade att lotsarne äro till för sjöfartens skull, mer icke sjöfarten för lotsarnes, Östman, Jöns Persson och Tobias Lind. Ståndets beslut blef också i enlighet med Matts Perssons förslag.